1Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Hospodina doufám, kterakž tedy říkáte duši mé: Uleť s hory své jako ptáče?2Nebo aj, bezbožníci napínají lučiště, přikládají šípy své na tětivo, aby stříleli skrytě na upřímé srdcem.3Ale těmi usilováními zkaženi budou; nebo spravedlivý co učinil?4Hospodin jest v chrámě svatém svém, trůn Hospodinův v nebi jest; oči jeho hledí, víčka jeho zkušují synů lidských.5Hospodin zkušuje spravedlivého, bezbožníka pak a milujícího nepravost nenávidí duše jeho.6Dštíti bude na bezbožníky uhlím řeřavým, ohněm a sirou, a duch vichřice bude částka kalicha jejich.7Nebo Hospodin spravedlivý jest, spravedlnost miluje, na upřímého oči jeho patří.
1För körledaren. Av David. Till HERREN tar jag min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som en fågel upp till bergen?”2Se, de gudlösa spänner bågen, de lägger sina pilar mot strängen för att i mörkret skjuta de rättsinniga.3När grundvalarna bryter samman, vad kan den rättfärdige göra?4HERREN är i sitt heliga tempel, hans tron är i himlen. Han betraktar människobarn, hans ögon granskar dem.5Han prövar de rättfärdiga, men den gudlöse och våldsmannen hatar han.6Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa, och en glödande vind ska bli deras lott.7HERREN är rättfärdig och älskar rättfärdighet. De rättsinniga ska få se hans ansikte.