1Dbej na mé výroky, můj synu, příkazy mé jak poklad opatruj.2Dbej na mé příkazy a najdeš život, učení mé jak oko v hlavě chraň.3Připoutej si je k prstům, vyryj do srdce.4Moudrosti řekni: „Buď mi sestrou!“ rozumnost nazvi svou příbuznou.5Bude tě chránit před cizí ženou, před svůdnicí a její řečí vábivou.6Jednou jsem z okna svého domu skrze mřížoví ven vyhlížel.7Mezi prosťáčky, mládeží nezkušenou, spatřil jsem mladíka, co zřejmě zešílel.8Když prošel ulicí kolem jejího rohu, k jejímu domu náhle vykročil.9Bylo to večer, po setmění, když přišla noc a padla tma.10Vtom náhle žena v ústrety mu míří v nevěstčím hávu, v srdci protřelost.11Jak jen je bujná a jak rozpustilá, její nohy doma stání nemají.12Hned je na ulici, hned zas na náměstí, za každým rohem číhá na oběť.13Už se ho zmocnila a už ho líbá, bez uzardění už mu povídá:14„Pořádám hostinu z čerstvého masa, dnes jsem obětovala, co jsem slíbila.15To proto jsem ti naproti vyšla, sháněla jsem tě, a už tě mám.16Pokrývkami jsem lože obložila, pestrými přehozy z vláken egyptských.17Svoji ložnici jsem myrhou provoněla, aloe je tam, skořice nechybí.18Pojď, opijeme se milováním, do rána kochejme se laskáním!19Mužský dnes totiž není doma, na cestu odjel někam daleko;20měšec s penězi odvezl s sebou, do konce měsíce se nevrátí!“21Proudem těch slov jej nakonec svedla, úlisnými rty jej zlákala.22Jako vůl na porážku šel hned za ní, jak jelen,[1] když se vrhá do pasti,23než padne skolen střelou do slabin. Jak ptáče do osidla vletěl, netušil, že mu jde o život!24Proto, synové, poslyšte mne, dávejte pozor na mé výroky.25Na její cesty ať nevkročí tvé srdce; po jejích stezkách se nikdy netoulej.26Tak mnozí podlehli jejím ranám, všech jejích obětí je bezpočet!27Cesta do pekel vede jejím domem, do síní smrti se prudce svažuje!
Přísloví 7
nuBibeln
od Biblica1Min son, håll mina ord, bevara mina bud inom dig.2Håll mina bud, så får du leva. Bevara min undervisning som din ögonsten.3Bind fast dem vid dina fingrar och skriv dem på ditt hjärtas tavla.4Säg till visheten: ”Du är min syster”, och kalla insikten din närmaste.5De bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar förföriska ord.6En gång tittade jag ut genom fönstergallret i mitt hus,7och bland de okunniga såg jag en yngling som saknade vett.8Han gick nära hennes gathörn, i riktning mot hennes hus9i skymningen, mot kvällen, när nattmörkret föll.10Ut kom då en kvinna för att möta honom, klädd som en prostituerad, och med sluga avsikter,11rastlös och utmanande, med fötter som ständigt vill ut hemifrån.12Än på gator, än på torg, vid varje gathörn står hon på lur.13Hon grep tag i honom, kysste honom och talade till honom med en fräck uppsyn:14”Jag har gett ett gemenskapsoffer, fullföljt mina löften idag.15Därför har jag gått ut för att möta dig, jag har letat efter dig och nu har jag hittat dig.16Min säng är bäddad med sköna täcken av färgat linne från Egypten,17och jag har bestänkt min bädd med myrra, aloe och kanel.18Kom, så njuter vi av kärlek ända till morgonen, älskar tillsammans med vällust!19Min man är på resa och är inte hemma, han har rest långt bort.20Han tog med sig pengarna, och han kommer inte tillbaka förrän vid fullmånen.”21Hon förledde honom med sitt överflödande prat, hon förförde honom med sina smickrande läppar.22Han följde genast efter henne, liksom en oxe som går för att slaktas. Han var som en hjort som fastnat i en fälla,[1]23tills en pil genomborrar hans lever, som en fågel som skyndar till en snara utan att veta att hans liv står på spel.24Lyssna nu till mig, barn, ge akt på vad jag säger.25Låt dig inte dras in på hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar.26Många är de offer hon fått på fall, otaliga har hon slaktat.27Från hennes hus går vägen till dödsriket, den leder till dödens kamrar.