1Ježíš řekl svým učedníkům: „Není možné, aby nepřišla pokušení, ale běda tomu, skrze koho přicházejí.2Bylo by pro něj lepší, kdyby mu na krk pověsili mlýnský kámen a hodili ho do moře, než aby svedl jednoho z těchto maličkých.3Mějte se na pozoru! Kdyby tvůj bratr proti tobě zhřešil, pokárej ho, a bude-li toho litovat, odpusť mu.4Kdyby proti tobě zhřešil sedmkrát za den a sedmkrát by se k tobě obrátil se slovy: ‚Je mi to líto,‘ musíš mu odpustit.“5Apoštolové Pánu řekli: „Dej nám víc víry.“6„Kdybyste měli víru jako hořčičné zrnko,“ odpověděl Pán, „řekli byste této moruši: ‚Vykořeň se a přesaď se do moře!‘ a poslechla by vás.7Kdo z vás by svému služebníkovi hned po jeho návratu z orby nebo pastvy řekl: ‚Pojď ke stolu‘?8Neřekne mu spíše: ‚Připrav mi večeři, vezmi si zástěru a obsluhuj mě; až se najím a napiji, můžeš jíst a pít i ty‘?9Děkuje snad tomu služebníku, že udělal, co mu bylo nařízeno?10Tak i vy, když uděláte všechno, co je vám nařízeno, říkejte: ‚Nezasloužíme chválu. Jen jsme jako služebníci splnili svou povinnost.‘“
Deset malomocných
11Cestou do Jeruzaléma procházel pomezím Samaří a Galileje.12Když přicházel k jedné vesnici, setkalo se s ním deset malomocných. Zůstali stát opodál13a hlasitě volali: „Ježíši, Mistře, smiluj se nad námi!“14Když je uviděl, řekl jim: „Jděte se ukázat kněžím.“[1] A jak šli, byli očištěni.15Jakmile jeden z nich uviděl, že je uzdraven, vrátil se a hlasitě chválil Boha.16Padl na tvář k jeho nohám a děkoval mu. Ten muž byl Samaritán.17„Copak jich nebylo očištěno deset?“ zeptal se Ježíš. „Kde je těch zbylých devět?18Nikdo z nich se nevrátil, aby vzdal Bohu slávu, jedině tento cizinec?“19Potom mu řekl: „Vstaň a jdi. Tvá víra tě uzdravila.“
Kdy přijde Království
20Když se ho jednou farizeové zeptali, kdy přijde Boží království, odpověděl jim: „Boží království nepřichází zjevně.21Nebude možné říci: ‚Je tu!‘ anebo: ‚Je tam.‘ Boží království už je přece mezi vámi!“22Svým učedníkům řekl: „Přijdou dny, kdy zatoužíte uvidět jeden ze dnů Syna člověka, ale neuvidíte.23Když vám tehdy řeknou: ‚Je tu,‘ anebo: ‚Je tam,‘ nikam nechoďte a za nikým se nežeňte.24Jako když blesk ozáří krajinu od jednoho konce oblohy až po druhý, tak se objeví Syn člověka ve svůj den.[2]25Nejdříve ale musí mnoho vytrpět a být zavržen tímto pokolením.26Jak bylo za dnů Noemových, tak bude i za dnů Syna člověka:27Jedli a pili, ženili se a vdávaly se až do dne, kdy Noe vešel do archy. Pak přišla potopa a všechny zahubila.28Podobně bylo za dnů Lotových: Jedli a pili, kupovali a prodávali, sázeli a stavěli,29ale toho dne, kdy Lot vyšel ze Sodomy, pršel z nebe oheň se sírou a všechny zahubil.30Právě tak to bude v den, kdy se objeví Syn člověka.31Kdo bude v ten den na střeše a jeho věci v domě, ať nesestupuje, aby je pobral; a také kdo bude na poli, ať se nevrací zpět.32Pamatujte na Lotovu ženu!33Kdokoli by si chtěl zachránit život, ten jej ztratí. Kdokoli by jej ztratil, ten jej zachová.34Říkám vám: V tu noc budou dva na jednom loži; jeden bude vzat a druhý zanechán.35[36] Dvě budou spolu mlít; jedna bude vzata a druhá zanechána.“[3]37„Kde, Pane?“ zeptali se ho. „Kde je mrtvola, tam se slétnou supi,“ odpověděl.
1Jesus sa till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer!2Det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska kunna förföra någon av dessa små.3Var på er vakt! Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.4Även om hon syndar mot dig sju[1] gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”5Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro!”6Herren svarade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.
Tjänaren som gör sin plikt
7Om någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren, inte säger ni då till honom: ’Sätt dig genast ned vid bordet och ät!’8Nej, ni säger: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’9Man tackar väl inte tjänaren för att han gjorde det han fick order om?10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem gick Jesus längs gränsen mellan Galileen och Samarien.12Där gick han in i en by, och då kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort13och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”14Då såg han på dem och sa: ”Gå och visa upp er för prästerna!”[2] Och medan de var på väg dit blev de rena.15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Den mannen var från Samarien[3].17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev rena? Var är de andra nio?18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att ära Gud?”19Till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk[4].”
Guds rike
20En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon.21Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.[5]”22Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.[6]23Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant!24För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag.25Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.26Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar.27Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.28Likadant var det på Lots tid.[7] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,29ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop.30Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.31Den dagen får den som är uppe på taket[8] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka.32Kom ihåg Lots hustru!33Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.34Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.35-36Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[9]”37Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?” Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”