1Toto praví Hospodin: Nebe je můj trůn, zemi mám u nohou jako podnožku. Kde mi to chcete stavět dům? Kde má být místo, kde bych spočinul?[1]2Vždyť jsem to všechno svou rukou učinil, a tak všechno vzniklo, praví Hospodin. Všímám si ale ztrápených a v duchu zkroušených, kteří se chvějí před slovem mým.3Kdo poráží býka, zabíjí člověka, kdo obětuje beránka, rdousí psa, kdo nese obětní dar, přináší krev prasat, kdo pálí kadidlo, modlu uctívá![2] Oni si sami zvolili své cesty, ve svých ohavnostech si z duše libují,4a tak pro ně zvolím kruté zacházení, přivedu na ně, čeho se strachují! Volal jsem totiž, ale neodpovídali, mluvil jsem, ale neposlouchali, ale páchali, co je zlé v mých očích; zvolili si, co se mi nelíbí.5Slyšte slovo Hospodinovo, vy, kdo se před jeho slovem chvějete: Vaši bratři, kteří vás nenávidí, kteří vás pro mé jméno zavrhli, říkají: „Ať už se Hospodin oslaví, ať vidíme to vaše veselí!“[3] – Takoví se však hanby dočkají.6Z města je slyšet hluk! Hlas je slyšet z chrámu! Hlas Hospodinův, který svým nepřátelům nese odplatu!
Rodící Jeruzalém
7Porodila dřív, než na ni přišly bolesti; dříve než zasténala, narodil se jí syn!8Kdo kdy slyšel co takového? Kdo kdy viděl co podobného? Vznikne snad země v jednom dni? Narodí se národ v jeden okamžik? Jakmile však Dcera sionská rodit začala, hned svoje děti na svět přivedla!9Copak já, který otevírám lůno, nepůsobím i porod? praví Hospodin. Copak já, který vedu k porodu, lůno uzavřu? praví tvůj Bůh.10S Dcerou jeruzalémskou se veselte, všichni, kdo ji milujete, jásejte! Radujte se, radujte spolu s ní, všichni, kdo jste nad ní truchlili!11Budete sát do sytosti z prsů její útěchy, zalykat se rozkoší v jejím kyprém náručí!12Neboť toto praví Hospodin: Hle – jako řekou zaplavím ji pokojem a slávou národů jako rozvodněným potokem. Budete se kojit v jejím náručí, na jejím klíně budete laskáni.13Jako když matka své dítě konejší, tak já vás potěším – v Jeruzalémě dojdete útěchy.14Až to uvidíte, vaše srdce zajásá a celí rozkvetete jako bylina. Hospodinovým služebníkům bude zjevná jeho ruka, na své nepřátele se však rozhněvá.
Hospodin přichází
15Hle – Hospodin přichází s ohněm, jeho vozy jsou jako vichřice! V zuřivosti vylije svůj hněv, své hrozby v plamenech.16Hospodin se bude soudit ohněm, svým mečem s každým člověkem; Hospodin mnohé pobije.17Ti, kdo se posvěcují a očišťují pro zahrady[4] po vzoru toho, kdo je vprostřed nich, ti, kdo jedí maso prasat, krys a jiné havěti, zahynou spolu s ním, praví Hospodin.18Já však znám[5] jejich skutky i jejich smýšlení, a proto přijdu, abych shromáždil všechny národy a jazyky; přijdou a moji slávu uvidí!19Vložím na ně znamení a ty, kteří vyváznou, pošlu mezi národy – do Taršiše, Libye[6] a Lydie, k těm slavným lučištníkům, do Tubalu a Řecka, ke vzdáleným ostrovům, kde o mně ještě nikdy neslyšeli a moji slávu nikdy neviděli. Budou zvěstovat mou slávu mezi národy!20Na koních, vozech a povozech, na mezcích a velbloudech pak přivedou všechny vaše bratry ze všech národů jako dar Hospodinu na moji svatou horu do Jeruzaléma, praví Hospodin. Přivedou je tak, jako když synové Izraele přinášejí svůj dar do Hospodinova domu v čistých nádobách.21A i z nich některé přijmu za kněží a levity, praví Hospodin.22Jako to nové nebe a nová zem, které učiním,[7] zůstanou přede mnou, praví Hospodin, tak zůstane i vaše jméno a vaši potomci.23Od novoluní do novoluní, od soboty do soboty přicházet budou všichni lidé, aby se mi klaněli, praví Hospodin.24Vyjdou a spatří mrtvoly těch, kdo se proti mně vzbouřili. Jejich červ totiž nehyne a jejich oheň nehasne – všem lidem budou k výstraze!
De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
1Så säger HERREN: ”Himlen är min tron och jorden min fotpall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en viloplats?2Allt detta har ju min hand gjort, ja, så har allt blivit till, säger HERREN. Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade, den som bryr sig om mitt ord.3Man slaktar tjurar och dödar en människa, offrar ett lamm och bryter nacken på en hund, kommer med matoffer och bär fram grisblod, offrar rökelse och hyllar en avgud.[1] De har valt att gå sin egen väg och har sin innerliga glädje i vidrigheter.4Så ska jag också gå hårt fram och låta det de fruktar komma över dem. För när jag ropade svarade ingen, och när jag talade ville de inte höra. De gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.”5Hör HERRENS ord, ni som bryr er om hans ord! ”Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull säger: ’Må HERREN förhärliga sig, så att vi får se er glädjas!’ Men de ska få stå där med skam.6Det är en uppståndelse i staden, en röst hörs från templet, HERRENS röst när han hämnas på sina fiender för vad de gjort.7Innan värkarna börjat föder hon, innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.8Vem har hört något sådant eller sett något liknande? Kan ett land födas på en dag, ett folk bli till på en enda gång? Ja, Sion föder sina barn när födslovåndorna börjar.9Skulle jag vara med fram till förlossningen och sedan inte hjälpa? säger HERREN. Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?” säger din Gud.10”Gläd er med Jerusalem! Jubla över det, alla som älskar det, hylla det med jubel, alla som har sörjt över det!11Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst, suga och njuta i dess stora famn.”12Så säger HERREN: ”Jag leder dit frid som en flod, folkens skatter som en flödande ström. Ni ska få dia och bli burna i dess famn och gunga på dess knän.13Som en mor tröstar sitt barn ska jag trösta er. I Jerusalem ska ni bli tröstade.”14När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs. HERRENS makt ska bli känd för hans tjänare och hans vrede för hans fiender.15För se, HERREN ska komma med eld och hans vagnar som en stormvind. Han ska tömma ut sin glödande vrede och tillrättavisa med lågor av eld.16Med eld och sitt svärd går HERREN till rätta med alla människor, och många ska slås av HERREN.17”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger HERREN.18För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.19Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken.20De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till HERREN, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[2], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger HERREN, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till HERRENS hus.21Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger HERREN.22Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger HERREN.23”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger HERREN.24Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”