1Odpovídal jsem těm, kdo se neptali, dal jsem se najít těm, kdo o mě nestáli. Národu, který mé jméno nevzýval, jsem říkal: „Jsem tu! Jsem tu!“[1]2Po celé dny jsem ruce vztahoval k lidu buřičů, kteří chodí cestou nedobrou za vlastní představou.3Ten lid mě stále dráždí tváří v tvář, když obětují v zahradách, kadidlo pálí na cihlách,4vysedávají při hrobkách, kde v noci drží stráž a jedí maso podsvinčat – v jejich hrncích je hnusná polévka!5Přitom říkají: „Zůstaň tam a nechoď blíž, neboť jsem svatější než ty!“ Takoví mě dráždí jak v nose dým, jak oheň hořící celé dny.6Hle, toto stojí psáno přede mnou: Nebudu mlčet, ale odplatím, vrchovatě naplním jejich klín –7za to, jak jste se provinili i s vašimi otci, praví Hospodin. Protože na horách kadidlo obětovali, protože mě uráželi na návrších, za tehdejší skutky s nimi vyrovnám účty, naplním jejich klín.8Toto praví Hospodin: Jako když v hroznu najdou zdravé víno a řeknou: „Nenič ho, zbylo v něm něco dobrého,“ tak i já naložím se svými služebníky: Všechny je nezničím.9Z Jákobových beder vzbudím potomky, z Judy vzejde ten, kdo mé hory obsadí; moji vyvolení je obsadí, moji služebníci v nich budou žít.10Můj lid – ti kdo mě hledají – budou mít v Šáronu ovčí pastviny, jejich skot odpočine v achorském údolí.11Ale vás, kdo jste Hospodina opustili, vás, kdo jste zapomněli na horu mé svatosti, vás, kdo jste Štěstěně stůl prostírali, vás, kdo jste Osudu číše plnili –12nuže, vás tedy odsoudím k meči, všichni se skloníte a budete pobiti, neboť jsem volal, a vy jste neodpovídali, mluvil jsem, a vy jste neposlouchali, ale páchali jste, co je zlé v mých očích, zvolili jste si, co se mi nelíbí.13Nuže, toto praví Panovník Hospodin: Hle, moji služebníci budou jíst, vy však budete hladoví. Hle, moji služebníci budou pít, vy však budete žízeň mít. Hle, moji služebníci se budou veselit, vy však budete zklamaní.14Hle, moji služebníci budou zpívat štěstím, vy však budete křičet bolestí, kvílet budete samou úzkostí.15Své jméno zanecháte vyvoleným mým, aby je používali pro kletby: „Ať tě Panovník Hospodin zahubí!“ Svým služebníkům však dá jméno jinačí.16Kdo bude na zemi dávat požehnání, bude to činit při Bohu pravdy; kdo bude na zemi přísahat, při Bohu pravdy to udělá. Minulá soužení budou zapomenuta, ukryta budou před mýma očima.
Nové stvoření
17Hle – já stvořím nové nebe a novou zem; na minulé věci se zapomene, nikdo už nebude o nich přemýšlet.18Nuže, radujte se a buďte šťastní navěky z mého stvoření: Hle – já stvořím Jeruzalém ke štěstí a jeho lid k radosti.19Sám budu šťastný z Jeruzaléma, ze svého lidu se budu radovat – vždyť už v něm nebude slyšet pláč, křik se tam nebude už nikdy rozléhat!20Už nikdy tam nebude dítě, které by zemřelo po pár dnech, a nebude tam ani stařec, který by nenaplnil svůj věk. Ten, kdo zemře ve sto letech, bude mladíkem, a ten, kdo sta let nedosáhne, bude za proklatce.21Budou si stavět domy a bydlet v nich, sázet vinice a jejich plody jíst.22Nebudou stavět, aby bydleli jiní, nebudou sázet, aby to jiní zhltali. Můj lid bude žít, tak jako žijí stromy, dílo svých rukou si mí vyvolení užijí.23Už se nebudou marně dřít, nebudou plodit děti do hrůzy; jsou přece símě, kterému žehná Hospodin – oni i jejich potomci!24Ještě než zavolají, já jim odpovím; ještě než domluví, já je vyslyším.25Vlk a beránek se budou spolu pást, lev jako dobytče bude slámu žrát, pokrmem hada bude prach. Už žádná zloba, už žádná záhuba nikde na celé mé svaté hoře, praví Hospodin.[2]
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig. Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig. ’Här är jag, här är jag!’ sa jag till ett folk som inte åkallade mig.2Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den orätta vägen och följer sina egna planer,3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder rökelse på tegelaltaren.4De håller till i gravar och tillbringar nätter i hemliga nästen, de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig. Jag är heligare än du!’ De är som en rök i mina näsborrar, som en ständigt brinnande eld.6Detta finns nedtecknat inför mig. Jag kommer inte att förbli tyst, jag tiger inte förrän jag har hämnats, de ska få ett straff i sin famn7för sina egna och deras förfäders synder, säger HERREN. De har tänt rökelse på bergen och hånat mig på höjderna. Därför ska jag mäta upp åt dem vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”8Så säger HERREN: ”Så länge det finns saft i en druvklase säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’ Så ska jag också göra för mina tjänares skull, jag ska inte förgöra dem alla.9Jag ska låta en ättling[1] gå ut från Jakob och en arvinge från Juda till mina berg. Mina utvalda ska ärva landet och mina tjänare bosätta sig där.10Sharon ska bli betesmark för fåren och Akors dal en viloplats för boskap, för mitt folk som söker mig.11Men ni som överger HERREN och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bordet åt Gad och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[2]12er ska jag utlämna åt svärdet, och ni ska få böja er ner för att slaktas. När jag ropade svarade ni inte, och ni lyssnade inte när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.”13Så säger därför Herren, HERREN: ”Se, mina tjänare ska äta, men ni ska hungra, mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta, mina tjänare ska glädjas, men ni ska få blygas,14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje, men ni ska ropa ut era hjärtans ångest och klaga i förtvivlan.15Ni ska lämna era namn till mina utvalda att användas som en förbannelse, och Herren, HERREN ska döda dig. Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.16Den som uttalar en välsignelse i landet välsignar sig vid sanningens Gud.[3] Den som svär en ed i landet svär vid sanningens Gud. De lidanden som varit är glömda, jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord, och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.18Var glada och jubla för evigt över det jag skapar! För jag skapar Jerusalem till jubel och dess befolkning till glädje.19Jag ska jubla över Jerusalem och glädja mig över mitt folk. Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar eller gamla som inte får leva sin tid ut. Den som dör vid hundra års ålder anses som ung, och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.21De ska bygga hus och bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt.22De ska inte bygga hus åt andra att bo i och inte odla åt andra att äta. Mitt folk ska leva lika länge som träd, och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.23De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till en bråd död, för de är ett folk som HERREN välsignat, de och deras efterkommande.24Då ska det bli så att innan de ropar ska jag svara, och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.25Varg och lamm betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen, och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller fördärvligt, säger HERREN.”