1Hle, můj služebník, jehož podpořím, můj vyvolený, jehož jsem si oblíbil! Na něj svého Ducha položím, aby šel národům právo vyhlásit.2Nebude křičet, nebude se přít, jeho hlas nebude slyšet v ulicích.3Nalomenou třtinu nezlomí, doutnající knot nezhasí, ale opravdové právo vyhlásí.4Nevzdá se a nepoleví, dokud nenastolí právo na zemi – ostrovy spolehnou na jeho učení!5Tak praví Bůh – Hospodin, jenž stvořil nebe, které rozložil, jenž překlenul zemi i co raší z ní, jenž lidem na ní dává dýchání a ducha po ní chodícím:6Já Hospodin povolal jsem tě k vítězství a za ruku tě pevně uchopil; já tě ochráním. Svému lidu dám tě do smlouvy, světlem národů tě učiním,7abys slepé oči otevřel, abys vyvedl vězně z žaláře a z vězení ty, kdo sedí v temnotě.8Já jsem Hospodin – tak se jmenuji, o svoji slávu se s jiným nedělím, svou chválu nesdílím se sochami!9Hle, minulé věci nastaly a teď vám povím o nových. Ještě dříve než vyraší, vám je ohlásím.
Nová píseň
10Zpívejte Hospodinu novou píseň,[1] po celém světě chvalte jej – námořníci, moře i všechno v něm, ostrovy i jejich obyvatelé!11Ať poušť i její města zvolají i s osadami Kedarských, obyvatelé Sely ať jásají, z vrcholků hor ať křičí radostí!12Hospodinu ať vzdají čest, ať ho chválí na ostrovech.13Hospodin vyrazí jako bojovník, jako hrdina se rozhorlí, válečný pokřik mocně zakřičí, na své nepřátele se oboří:14Už příliš dlouho mlčel jsem, zůstával tiše, držel se. Teď ale vykřiknu jako při porodu, sténat budu a lapat po dechu!15Zpustoším hory i pahorky, sežehnu na nich všechny rostliny, proměním řeky v ostrovy a jezera vysuším.16Slepé povedu cestou, kterou neznali, provedu je stezkami, o nichž netuší. Proměním před nimi tmu ve světlo a hrbolatá místa budou rovinou. Učiním pro ně toto vše a neopustím je.17Ale ti, kdo spoléhali na modly, ti, kdo svými bohy nazývali odlitky, takoví budou s hanbou zahnáni.
Hluchý a slepý lid
18Hluší, poslouchejte, slepí, prohlédněte, ať vidíte!19Kdo je tak slepý jako můj služebník, hluchý jako posel, jehož jsem pověřil? Kdo je slepý jako ten, jehož jsem vykoupil – slepý jako Hospodinův služebník?20Tolik jsi viděl, ale nedbal jsi, uši máš otevřené, ale neslyšíš!21Hospodin toužil ve své spravedlnosti svůj Zákon slavně zvelebit.22Toto je ale oloupený, ožebračený lid, všichni jsou v děrách spoutaní, všichni uvěznění v žalářích. Stali se kořistí a nebylo zachránce, uloupeni byli a nikdo neřekl: „Vrať je zpět!“23Kdyby tak někdo z vás naslouchal! Kdyby tak od nynějška pozor dal!24Kdo to Jákoba vydal v plen? Kdo lupičům nechal Izrael? Kdo jiný než Hospodin, proti němuž jsme hřešili? Po jeho cestách chodit nechtěli, neposlouchali jeho učení,25a tak na ně vylil svůj hrozný hněv – válečné vřavě vydal je. Obklopily je plameny, ale nerozuměli; hořeli, ale k srdci si to nevzali.
1Detta är min tjänare som jag uppehåller, min utvalde som jag håller kär! Jag låter min Ande komma över honom, han ska föra ut rätten för folken.2Han ropar inte, han skriker inte, han låter inte sin röst höras på gatorna.3Han krossar inte ett brutet strå, han släcker inte en veke som tynar. Troget för han fram rättvisan.4Han ska inte tyna bort eller krossas förrän han upprättat rättvisan på jorden. Fjärran länder väntar på hans undervisning[1].”5Så säger Gud, HERREN, som har skapat himlarna och spänt upp dem, brett ut jorden och allt som kommer upp ur den, han som ger liv åt människorna och livsande till alla som bor där:6”Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet. Jag tar dig vid handen och uppehåller dig. Jag gör dig till ett förbund för mitt folk och till ett ljus för alla andra folk.7Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fångenskap dem som sitter i mörkret.8Jag är HERREN. Det är mitt namn, jag ger inte min ära till någon annan, inte mitt lov till avgudar.9Det som har varit förut är nu förbi,[2] nu förkunnar jag något nytt. Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10Sjung en ny sång till HERREN! Sjung hans pris från jordens alla ändar, låt havet brusa och allt som finns där, länderna bortom havet och alla som bor där.11Låt öknen och dess städer höja sin röst, byarna där Kedar bor. Låt Selas befolkning sjunga av glädje, ropa från bergens toppar.12Ge HERREN äran, förkunna hans lov i länderna bortom havet.13HERREN drar ut med stor makt, som en krigare upptänd av stridslust, han ger upp ett krigsrop och övervinner sina fiender.14Länge har jag varit tyst, tigit och lagt band på mig, men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor, flämtar och drar efter andan på samma gång.15Jag ska ödelägga bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska förvandla floder till land och torka ut dammarna.16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner, föra dem fram längs okända stigar. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och göra den oländiga marken jämn. Detta ska jag göra, och jag ska inte överge dem.17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att få ge sig iväg i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18Hör, ni döva! Se, ni blinda!19Vem är så blind som min tjänare, så döv som min budbärare? Vem är så blind som min förtrogne[3], så blind som HERRENS tjänare?20Han ser mycket men bryr sig inte om det. Han hör, men utan att lyssna.”21HERREN är rättfärdig, därför vill han visa att hans lag är härlig och stor.22Men detta är ett plundrat och skövlat folk. Alla har legat bundna i hålor, undangömda i fängelser. De blev utplundrade men ingen har hjälpt dem, de har skövlats men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.23Vem av er vill höra det här, ta vara på det och lyssna hädanefter?24Vem har utlämnat Jakob åt skövling, Israel åt plundrare? Var det inte HERREN, han som vi har syndat mot? De ville inte gå hans vägar och inte heller lyssna till hans lag.25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem och drabbas av krig och våld. Men fastän de blev prövade i eld förstod de inte; fastän de brändes av lågor tog de inte varning.