1Zmlkněte přede mnou, ostrovy! Ať národy zkusí nabrat sil! Jen ať se přiblíží a promluví – pojďme společně k soudu přistoupit.2Kdo na východě vzbudil vítěze[1] a povolal ho ke službě? Kdo podmanil mu národy a dal mu vládnout nad králi? V prach je svým mečem obrací, svým lukem je jak stébla rozhání.3Žene je, sám ale kráčí v bezpečí stezkou, na kterou dříve nevkročil.4Kdo to způsobil a učinil? Kdo od počátku volá lidská pokolení? Já Hospodin, ten první, já budu tentýž i na konci!5Ostrovy to vidí a bojí se, končiny země třesou se. Shromáždili se společně,6podporují se navzájem, jeden druhému říká: „Seber se!“7Řemeslník zlatníkovi dodává odvahy, kovotepec říká kováři: „Je to dobře spojené!“ a zpevní modlu hřeby, ať se nepohne.8Ty však, Izraeli, jsi můj služebník, tebe, Jákobe, jsem si vyvolil – jsi símě Abrahama, mého přítele!9Od končin země jsem tě vychvátil, povolal jsem tě z krajů nejzazších se slovy: „Jsi můj služebník, neodmítl jsem tě, ale vyvolil.“10Neboj se – já jsem s tebou, nestrachuj se – já jsem tvůj Bůh. Posilním tě a podpořím, podepřu tě svou spravedlivou pravicí.11Hle, jak ostudně budou zahanbeni všichni, kdo proti tobě zuřili! Budou jako nic a zahynou ti, kteří s tebou vedli boj.12I kdybys je hledal, nenajdeš ty, kdo útočili na tebe. Budou jako nic a ještě míň ti, kteří s tebou válčili.13Neboť já Hospodin jsem tvůj Bůh, který tě bere za ruku a říká: „Neměj strach, já sám ti pomáhám!“14Neboj se, červíčku Jákobův, hrstko Izraelova! Já sám ti pomáhám, praví Hospodin, Svatý izraelský, jenž tě vykoupil.15Hle, učiním tě cepem k mlácení, novým a s hroty ostrými. Pomlátíš hory, všechny rozdrtíš, s pahorky naložíš jako s plevami.16Rozptýlíš je a vítr je uchvátí, rozmetáni budou vichřicí. Ty se však budeš v Hospodinu radovat, Svatý izraelský bude chlouba tvá.17Chudí a ubozí marně vodu hledají s jazykem žízní vyprahlým. Já Hospodin je vyslyším, já, Bůh Izraele, je neopustím!18Vyvedu řeky na holých návrších, v údolích nechám tryskat prameny. Proměním pouště v jezera, z vyprahlé země bude voda vyvěrat.19V poušti vysázím cedry a akáty, myrty a také olivy. Pustinu osadím cypřiši a jilmy spolu s jedlemi,20ať to všichni vidí a poznají, ať to uváží a pochopí, že to svou rukou učinil Hospodin, Svatý izraelský že to vytvořil.
Modly nejsou nic
21Předneste svou při, praví Hospodin. Král Jákobův říká: Předložte důkazy!22Pojďte nám, vy modly, oznámit, co všechno se má přihodit. Povězte nám aspoň věci minulé, ať si je k srdci vezmeme a poznáme, jak to dopadne. Nebo nám řekněte, co stane se,23o budoucnosti nám povězte, ať poznáme, že jste bohové! Udělejte něco, ať je to dobré nebo zlé, ať užasneme nad tím pohledem.24Jenže vy nejste vůbec nic a vaše skutky jsou ještě míň – kdo si vás volí, je odporný!25Ten, jehož vzbudím, od severu blíží se,[2] ten, který na východě vzývá jméno mé. Po vládcích dupe jako po blátě, jako když hrnčíř hlínu rozšlape.26Kdo to říkal od počátku, abychom to věděli, kdo odedávna, abychom řekli: „On se nemýlil“? Nikdo nic neoznámil, nikdo nic nezjevil, od vás neslyšel nikdo nic!27Já první říkám Sionu: „Hle, už tu jsou!“ Jeruzalému dám posla se zprávou radostnou.28Dívám se a není ani jediný, žádný z těch bohů neumí poradit; kdybych se zeptal, kdo mi odpoví?29Hle, jak jsou všichni pouhé nic a jejich skutky jsou ještě míň – vzduch a nicota jsou jejich odlitky!
1”Var tysta inför mig, ni länder bortom havet! Låt folken få ny kraft. Låt dem komma fram och tala, låt oss tillsammans komma inför rätta.2Vem har satt honom i rörelse från öster, kallat honom i rättfärdighet? Folk överlämnas åt honom, kungar underkuvas. Hans svärd gör dem till stoft, de blåser bort som agnar för hans båge.[1]3Han förföljer dem och drar oskadd vidare på vägar där han inte färdats tidigare.4Vem har planerat och gjort detta? Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen, jag, HERREN, som är den förste och den siste.”5Länderna bortom havet ser på detta med skräck, hela jorden darrar. De närmar sig, de kommer samman,6den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: ”Var stark!”7Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden, och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet. Han säger om lödningen: ”Det här blir bra.” Han spikar fast avgudabilden, så att den står stadigt.8”Men du, Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du Abrahams ättling, min vän,9du som jag har hämtat från jordens ände och kallat från dess mest avlägsna hörn, till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’ jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.10Var inte rädd, jag är med dig. Var inte ängslig, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig. Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.11Alla som rasar mot dig ska få blygas och stå med skam. De som står emot dig kommer att göras till intet och förgås.12Du letar efter dina motståndare men kommer inte att finna dem, de som fört krig mot dig ska omintetgöras och bli till intet.13Jag är HERREN, din Gud, jag håller dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd. Jag hjälper dig.14Var inte rädd, du mask Jakob, du lilla Israel. Jag hjälper dig, säger HERREN, din befriare[2], Israels Helige.15Jag ska göra dig till en tröskmaskin, ny och med vassa taggar. Du ska tröska bergen till grus och höjderna till agnar.16Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. En stormvind ska sprida dem åt alla håll. Men du ska glädja dig i HERREN, jubla över Israels Helige.17De fattiga och lidande söker vatten, men det finns inget. Deras tungor torkar ut av törst. Men jag, HERREN, ska svara dem. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.18Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna och källor av vatten springa upp i dalarna. Jag ska göra öknen vattenrik och förtorkade områden rika på källor.19I öknen ska jag plantera ceder, akacia, myrten och olivträd, jag ska sätta cypresser i ödemarken tillsammans med alm och pinje.20Så ska alla se och veta, begrunda och förstå, att det är HERREN som har gjort det, att Israels Helige har skapat det.21Lägg fram er sak, säger HERREN, presentera era argument, säger Jakobs kung.22Låt dem stiga fram och tala om för oss vad som händer, och vad som har hänt, för att vi ska kunna begrunda hur det blev. Eller berätta för oss vad som ska ske i framtiden.23Tala om för oss vad som ligger i framtiden, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se det och förundras.24Men ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd.25Men jag har satt en man i rörelse från norr, han kommer från öster och åkallar mitt namn. Han trampar ner furstar som om de vore grus, så som en krukmakare knådar sin lera.26Vem har talat om detta från början, så att vi fick veta det, i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt? Det fanns ingen, inte en enda förutsade något, inte ett ord hördes från er.27Jag är den förste som säger till Sion: ’Se! De är här!’ Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.28Jag ser mig om, men här finns ingen. Bland dessa finns ingen som har råd att ge, ingen som svarar när jag frågar.29De är värdelösa, de uträttar ingenting. Dessa beläten är bara luft och tomhet.