1Hle – přichází spravedlivý král, jehož knížata budou poctivá!2Každý z nich bude jak skrýše před větrem a úkryt před deštěm, jako potoky vody v pustině a stín mocné skály v zemi vyprahlé.3Oči vidoucích už nebudou zavřené, uši slyšících budou pozorné.4Srdce ustrašených nabude poznání, jazyk koktavých plynně a jasně promluví.5Hlupák už nebude nazýván šlechetným a padouchovi přestanou říkat ctihodný.6Hlupák přece říká nesmysly, zlé věci v srdci vymýšlí – jak by se dopustil nějaké podlosti, jak by o Hospodinu scestně promluvil, jak by hladové o pokrm připravil, jak by odepřel nápoj žíznivým.7Padouch používá podlé podvody, zamýšlí samé zvrhlosti – jak by lživou řečí zničil chudáky, když se dovolávají práva ubozí.8Šlechetný má však ušlechtilé úmysly a v ušlechtilosti obstojí.
Duch shůry
9Ženy bezstarostné, vstaňte a slyšte mě![1] Vy dcery, jež si v klidu žijete, mé řeči ucho nakloňte!10Do roka a do dne třást se budete, vy, jež si v klidu žijete. Vinobraní totiž přestane a sklizeň nepřijde.11Vy bezstarostné, třeste se, vy sebejisté, chvějte se! Vysvlečte se a obnažte, pytlem zahalte se na bedrech!12Tlučte se v prsa nad výtečnými poli, nad úrodnými vinicemi,13nad zemí mého lidu truchlete – zaroste trním a bodlákem! Plačte nad všemi domy veselí, nad tímto městem hýření!14Palác zůstane opuštěn, hluk města utichne, z pevnosti a věže bude pustina, potěšení oslů, pastvina dobytka.15Až se však na nás vylije shůry Duch, tehdy se z pouště stane sad a sad se bude za les počítat.16Na poušti pak bude právo přebývat a domovem spravedlnosti bude sad.17Ovocem spravedlnosti bude mír, dílem spravedlnosti bude klid a bezpečí až navěky.18V pokojných příbytcích bude můj lid žít, v domovech plných bezpečí, v odpočinutí bez starostí.19I kdyby byl les pobit kroupami a město srovnáno bylo se zemí,20blaze vám, kdo sejete při každém potoku, kdo býka i osla vypouštíte na pastvu!
1En kung ska regera i rättfärdighet och furstar styra med rättvisa.2Var man ska då vara som en tillflykt i stormen och som ett skydd för stormvinden, som vattenströmmar i ödemarken och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land.3Då ska de seendes ögon inte slutas, och de som hör ska lyssna.4De tanklösa ska förstå och få kunskap, och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.5Dåren ska inte längre kallas ädel och skurken inte längre respekteras.6För en dåre talar dårskap, han är upptagen med det som är orätt, han agerar gudlöst och talar lögner om HERREN. Han lämnar den hungrande i sin svält och låter inte den törstande dricka.7Skurkens metoder är onda och han gör upp onda planer för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal, när de fattiga vädjar om rättvisa.8Men en ädel människa har ädla planer och står för det som är ädelt.9Ni kvinnor som är så sorglösa, hör på mig! Ni döttrar som är så säkra, lyssna på vad jag har att säga!10Inom drygt ett år kommer ni att darra, ni sorglösa. Vinskörden kommer att slå fel, och frukten uteblir.11Bäva, ni sorglösa kvinnor, darra, ni säkra! Ta av er alla era kläder och klä er i säcktyg!12Sörj över era bördiga åkerfält och över de fruktbara vinstockarna,13över mitt folks marker, där törnen och tistlar växer fram, och över alla glädjefyllda hus och den muntra staden.14Befästningen ska överges, den befolkade staden tömmas. Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid, till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,15tills Anden från höjden utgjuts över oss. Då ska öknen bli bördig mark och åkrarna betraktas som skog.16Rätten ska bo i öknen och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.17Rättfärdigheten ger frid, dess frukt är lugn och trygghet för evigt.18Mitt folk ska bo på fridfulla ställen, i trygga hem, på ostörda viloplatser,19Men det ska hagla när skogen fälls och staden jämnas med marken.20Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter er boskap och era åsnor beta fritt.