1V den, kdy Hospodin Davida vysvobodil ze spárů všech jeho nepřátel i z ruky Saulovy, zpíval David Hospodinu tuto píseň:[1]2Hospodin je má skála, má tvrz a záchrana!3Můj Bůh je má skála, v něm úkryt nalézám, můj štít, roh vítězství, můj hrad, má skrýš, mé vítězství – před násilím mě ochráníš!4Vzýval jsem Hospodina – je hoden chvály – od mých nepřátel mě zachránil!5Smrtelné vlny mě obklopily, svým proudem mě strhla záhuba,6provazy hrobu mě ovinuly, osidla smrti mě dostihla.7Vzýval jsem Hospodina ve své úzkosti, ke svému Bohu křičel jsem – on ve svém chrámu slyšel mé volání, až k jeho uším dolehl můj křik.8Zem se třásla, zem se chvěla, základy nebe se pohnuly, před jeho hněvem se roztřásly.9Dým se valil z jeho chřípí, stravující oheň z jeho úst, plamenné blesky z něj vyšlehly.10Nebe rozťal, sestupuje, pod nohama černý mrak!11Cheruba zapřáhl, rozletěl se, vznesl se[2] na křídlech větrných.12Závojem tmy obklopil se, mrak plný deště byl jeho stan.13Od žáru jeho obličeje roznítily se blesky plamenné,14Hospodin v nebi zaburácel, hlas Nejvyššího zněl!15Deštěm šípů rozehnal je, bleskem svým je rozdrtil!16Koryta moří byla obnažena, základy světa odkryty před řevem Hospodina, před jeho dechem zuřivým!17Sehnul se z výšin, uchopil mě, z mohutných vod mě vyprostil,18vyrval mě mocnému nepříteli, odpůrcům silnějším, než jsem byl.19Přepadli mě v den mé bídy, Hospodin mě však podpíral,20vyvedl mě na svobodu, uhájil mě, vždyť má mě rád!21Hospodin odplatil mi za moji spravedlnost, za čistotu mých rukou mě odměnil.22Hospodinových cest jsem se pevně držel, svého Boha jsem nezradil!23Před sebou mám všechny jeho soudy, od jeho nařízení jsem se nevzdálil,24zůstal jsem před ním bez úhony, varoval jsem se hříchů svých.25Hospodin odměnil mě za moji spravedlnost, za moji čistotu před jeho očima.26Ty, Pane, s věrným nakládáš věrně, k oddanému se chováš oddaně,27s čistým člověkem čistě naložíš, od zvráceného se však odvracíš.28Ty sám zachraňuješ ubožáky, povýšené však hledíš ponížit.29Ty, Hospodine, jsi přece mou svící, sám Hospodin mi září v tmách.30S tebou vyrazím proti vojsku, ve svém Bohu hradby překonám!31Jak dokonalá je cesta Boží, jak ryzí je, co praví Hospodin – on je štít všech, kdo v něho doufají!32Kdo by byl Bohem kromě Hospodina? Kdo by byl skálou, ne-li náš Bůh?33Tento Bůh mě vyzbrojuje silou,[3] otvírá dokonale cestu mou,34Mým nohám udílí hbitost laní, staví mě na mé výšiny.35Mé paže učí, jak obstát v boji, mé ruce napínají i luk bronzový.36Podal jsi mi štít své spásy, sklonil ses, abys mě povýšil!37Daroval jsi mým krokům volnost, mé nohy nesklouznou.38Stíhal jsem nepřátele, dostihl je, nepřestal jsem, než jsem je porazil.39Udeřil jsem je, nevstanou znovu, skáceli se mi pod nohy!40Ty jsi mě vyzbrojil silou k boji, na kolena srážíš mé soky přede mnou.41Šíji mých nepřátel nastavil jsi mi, se svými protivníky jsem skoncoval.42Volali o pomoc, nikdo je nezachránil, volali k Hospodinu – žádná odpověď.43Jako prach na zemi rozdrtil jsem je, jak bláto na ulici jsem je rozdupal!44Z různic v lidu zachránils mě, jako vůdce národů jsi mě ochránil, lid, jejž jsem ani neznal, slouží mi!45Cizáci přede mnou už se krčí, jen co mě uslyší, musí poslechnout.46Cizáci přede mnou už se hroutí, vrávorají[4] ven ze svých nor!47Živ buď Hospodin, má skála buď požehnána, Bůh buď vyvýšen, má záchrana![5]48Bůh mi dopřává zadostiučinění, podmaňuje mi národy.49Zprostřed nepřátel mě vyvádíš, pozvedáš mě nad soky, před násilníkem zachráníš.50Proto tě budu chválit mezi národy, tvé jméno, Hospodine, písní oslavím!51Svému králi dává mocná vítězství, svému pomazanému je milostiv – Davidovi a jeho semeni až navěky!
1Denna sång[1] sjöng David till HERREN när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:2”HERREN är min klippa, han är min borg, min räddare.3Han är min Gud, min tillflykts klippa. Han är min sköld och min frälsnings horn[2], mitt värn och min tillflykt, du som räddar mig från våldet.4När jag ropar till HERREN, han som är värd allt pris, räddar han mig från alla mina fiender.5Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar sköljde över mig.6Dödsrikets[3] band omgav mig, dödens snaror föll över mig.7I min förtvivlan vädjade jag till HERREN, ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt rop nådde hans öron.8Då darrade jorden och bävade, himlens grundvalar skakade. De skälvde, för han var vred.9Rök vällde fram ur hans näsborrar och eldslågor slog ut från hans mun. Han sprutade glöd.10Han sänkte ner himlen och kom ner med mörka moln under sina fötter.11Han red på en kerub och flög, med vindens vingar svävade han fram.[4]12Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom: vattenmassor, tjocka regnmoln.13I ljuset av hans närvaro blixtrade klot av eld.14HERREN dundrade i himlen. Den Högste lät sin stämma höras.15Han sköt sina pilar och skingrade dem, han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.16Havets bäddar visade sig, jordens grund blev synlig på HERRENS tillrättavisning, för hans vredes stormvind.17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig och drog mig upp ur det djupa vattnet.18Han räddade mig från mina mäktiga fiender, från dem som var starkare än jag.19De anföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.20Han ledde mig till en rymlig plats, han räddade mig, för han älskar mig.21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent belönade HERREN mig.22Jag har följt HERRENS vägar. Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.23Jag har noga hållit hans lagar och aldrig överträtt någon enda av dem.24Jag har varit fläckfri inför honom och aktat mig för att synda.25Därför har HERREN belönat min rättfärdighet, min renhet inför honom.26Du är trogen mot den som är trogen. Du är pålitlig för den som är pålitlig.27Du visar dig ren mot den rene, men den som sviker möter du med list.28Du räddar det folk som är förnedrat, men du förödmjukar de stolta.29Du är mitt ljus, HERRE, HERREN förvandlar mitt mörker till ljus.30Med din hjälp kan jag anfalla en här, med min Gud kan jag störta fram mot en mur.31Guds väg är fullkomlig. Alla HERRENS ord är sanna. Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.32Vem är Gud utom HERREN? Vem är en klippa utom vår Gud?33Gud är min starka fästning, han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.34Han gör mig säker på foten som en hind, och ställer mig på bergen.35Han ger mig skicklighet i striden och lär mig hur jag ska spänna bågen.36Du gav mig din frälsnings sköld, och när du svarade mig, stärkte du mig.[5]37Du gav mig fotfäste, så att jag aldrig behövde snava.38Jag förföljde mina fiender, och förgjorde dem, och jag vände inte om förrän alla hade förintats.39Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig. Jag trampade ner dem fullständigt.40Du rustade mig med styrka till att strida. Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.41Du drev mina fiender på flykten. Jag har utplånat dem allesammans.42De ropade på hjälp, men ingen räddade dem. De ropade på HERREN, men han svarade inte.43Jag krossade dem till dammkorn. Jag trampade ner dem som smuts på gatan.44Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk. Du gjorde mig till ledare över folken, även främlingar kom och betjänade mig.45Främlingar kom krypande till mig. När jag talade till dem, lydde de.46Främlingars mod försvann, och darrande kom de ut ur sina fästen.47HERREN lever! Prisad vare han, min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!48Gud låter mig hämnas mina fiender, och lägger folken under mig.49Du frigör mig undan mina fiender. Du låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.50Därför vill jag prisa dig bland folken, HERRE, och sjunga till din ära!51Han ger stora segrar till sin[6] smorde kung. Han är nådig mot David och hans ättlingar för evigt.”