od Biblion1Pro předního zpěváka. Žalm Davidův. I. Bože, má chloubo, přeruš své mlčení!2Ústa si na mě otvírají zrádci zlí, pomlouvají mě lživými jazyky!3Nenávistnými slovy mě zasypali, bezdůvodně proti mně bojují.4Za moje přátelství mě obviňují, zatímco přináším své modlitby.5Zlobou mi za dobrotu odplácejí a nenávistí za mé přátelství. II.6Ustanov nad ním zlého soudce, po pravici ať mu stojí žalobce!7Až bude souzen, ať je za zločince, i jeho modlitba ať hříchem je!8Ať jeho život trvá jen krátce, jeho pověření ať jiný převezme!9Ať jeho děti zůstanou sirotky, jeho žena ať ovdoví!10Ať jeho synové po žebrotě chodí, vyhnáni[1] ze svých rozvalin!11Ať lichvář zabaví vše, co mu patří, jeho jmění ať si vezmou cizinci!12Ať nemá nikoho, kdo by ho měl rád, ať není, kdo by jeho sirotky litoval!13Ať jeho potomci jsou zcela vymýceni, jejich jméno ať v příštím pokolení vymizí!14Ať na vinu jeho předků Hospodin pamatuje, hřích jeho matky ať není zahlazen!15Ať je má Hospodin před sebou vždycky, ať jejich památku ze země vyhladí!16Proto, že na laskavost ani nepomyslel, nuzného ubožáka štval jako zvěř, mordoval toho, kdo bolest v srdci měl!17Miloval prokletí, tak ať ho raní, nestál o požehnání, tak ať ho opustí!18Jak oděv oblékal si proklínání, jak voda se mu vsáklo do těla, vniklo mu do kostí jako mast.19Ať ho to prokletí zahalí jako plášť, ať ho vždy obepíná jako pás! III.20Takto ať Hospodin ztrestá mé žalobce, ty, kteří o mně mluví tolik zle.21Hospodine, Pane, ty ale zastaň se mě pro jméno své! Jsi tak dobrý ve své lásce – zachraň mě!22Nuzný ubožák, to jsem já, srdce mě bolí v útrobách.23Jako stín navečer ztrácím se, jako kobylka jsem větrem unášen.24Od postu se mi chvějí kolena, mé tělo hubne a sesychá.25Lidem jsem už jenom pro posměch, hlavami potřásají, když vidí mě.26Pomoz mi, Hospodine, můj Bože, ve svojí lásce zachraň mě!27Takto ať poznají, že je to ruka tvá a že ty, Hospodine, jsi to vykonal.28Žehnej mi, zatímco oni zlořečí, ať se zastydí ti, kdo mě napadli, ať se zaraduje tvůj služebník!29Ať se mí žalobci oblečou do hanby, ať jsou zahaleni pláštěm ostudy!30Hospodina svými ústy velmi velebím, oslavuji jej mezi zástupy.31Po pravici ubožáka se totiž postavil, aby ho před jeho soudci zachránil!
1För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst!2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.3De omger mig med hatfulla ord och attackerar mig utan orsak.4De bemöter min kärlek med anklagelser, men jag ber.5De betalar tillbaka gott med ont och min kärlek med hat.6Utse en gudlös anklagare[1] mot honom och ställ honom på hans högra sida.7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig. Till och med hans bön ska räknas som synd.8Låt hans liv bli kort, och låt en annan ta hans tjänst.9Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, fördrivna från sina hem i ruiner.11Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.12Ingen ska visa nåd mot honom, och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.13Låt hans efterkommande utrotas och deras namn utplånas av nästa generation.14HERREN ska komma ihåg hans fäders ondska och inte utplåna hans mors synd.15Låt dem alltid vara inför HERREN och utplåna deras minne från jorden,16eftersom han inte ville visa nåd utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade för att döda dem.17Han älskade att förbanna, och förbannelsen träffade honom själv. Han ville inte välsigna, och så förblir välsignelsen långt borta från honom.18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt, den gick in i hans inre som vatten och som olja in i hans skelett.19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig och som ett bälte han för alltid spänner om sig.20Låt detta vara mina anklagares lön från HERREN, deras, som talar ont mot mig.21Men HERRE, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull, och befria mig i din kärlek och godhet.22Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.23Jag försvinner som en skugga om kvällen jag skakas av som en gräshoppa.24Mina knän är svaga av fasta, och jag är bara skinn och ben.25Jag har blivit till åtlöje för dem, och när de ser mig skakar de på huvudet.26Hjälp mig, HERRE, min Gud! Rädda mig i din nåd.27Låt dem inse att det är du som handlar, att du, HERRE, har gjort detta.28De kan förbanna, men du välsignar. När de anfaller ska de komma på skam, men din tjänare gläder sig.29Låt mina anklagare kläs i vanära och svepas i skam som i en klädnad.30Jag vill storligen prisa HERREN, jag vill lovprisa honom i den stora skaran.31Han står på den fattiges sida för att rädda honom från dem som dömer honom.