1Běda koruně chlouby efraimských[1] opilců, květu, který zvadne i přes svou nádheru, městu ležícímu nad úrodným údolím, chloubě těch, kteří jsou vínem zmoženi!2Hle – Pánův silák udatný jako krupobití a vítr ničivý, jak vodní průtrž a mocné záplavy svou pěstí to město k zemi porazí!3Koruna chlouby efraimských opilců bude zašlapána pod nohy.4Květ, který zvadne i přes svou nádheru, město ležící nad úrodným údolím dopadne jako první fíky před sklizní – jakmile je kdo uvidí, zhltne je, jak mu přijdou do ruky!5V ten den bude Hospodin zástupů ozdobnou korunou a krásnou čelenkou pro ty, kdo z jeho lidu zůstanou.6Duchem práva bude pro soudce a u brány silou pro obránce.7Tihle jsou ale vínem zmámení, potácejí se pivem opilí: kněz i prorok jsou pivem zmámení, vínem zmatení, potácejí se pivem opilí, blouzní, když mají vidění, když mají soudit, blábolí.8Zvratky pokrývají všechny stoly, lejn leží všude hromady!9„Koho se to tu snaží poučit? Komu chce vykládat své poselství? Sotva odkojeným mrňousům, právě odstaveným od prsů?10Prý: To a to a tak a tak, tam a sem a sem a tam – bla bla bla!“11Nuže, koktavou řečí a cizím jazykem bude Bůh mluvit s tímto národem.[2]12Kdysi jim řekl: „Toto je odpočinek, nechte odpočinout znavené, toto je chvíle pro oddech!“ Oni to ale slyšet nechtěli,13a tak jim Hospodinovo slovo bude znít: „To a to a tak a tak, tam a sem a sem a tam – bla bla bla!“ Jen ať si jdou – nazpátek upadnou, zraní se, chytí se do pasti, v níž uvíznou.[3]
Úhelný kámen
14Proto slyšte Hospodinovo slovo, vy drzouni, vy, kdo ovládáte jeruzalémský lid!15Říkáte: „Uzavřeli jsme smlouvu se smrtí, dohodu máme s podsvětím. Zhoubná záplava když se přižene, nám se nic nestane – naším útočištěm je přece lež, ukryli jsme se ve zradě.“16Nuže, toto praví Panovník Hospodin: Hle, pokládám na Sionu kámen prubířský, kámen ušlechtilý, úhelný,[4] základ nepohnutelný; kdokoli se na něj spolehne, neukvapí se.17Jako měřítko ustanovím právo, za olovnici vezmu spravedlnost; kroupy pak smetou úkryt vašich lží, vaši skrýš voda zatopí.18Zrušena bude vaše smlouva se smrtí, padne ta vaše dohoda s podsvětím. Až se přižene zhoubná záplava, budete jako hlína zdupaná.19Kdykoli se přižene, znovu vás zasáhne – ráno za ránem, v noc i den! Hrůza dočista ochromí ty, kdo pochopí toto poselství.20Postel bude krátká, nepůjde se narovnat, přikrývka bude úzká, nepůjde se zachumlat.21Hospodin povstane jako na hoře Peracim, rozhorlí se jako tehdy v gibeonském údolí,[5] aby vykonal své dílo – své neobyčejné dílo, aby vyplnil svůj úkol – svůj neobvyklý úkol.22A proto přestaňte se svou drzostí, ať vaše okovy neztěžknou ještě víc. Pán, Hospodin zástupů, mi totiž oznámil, že rozhodl o záhubě všude na zemi.
Mlácení netrvá navěky
23Nastavte uši, slyšte můj hlas; pozorně slyšte, co říkám vám!24Copak oráč pořád oře, aniž by kdy sel? Copak stále ryje brázdy a vláčí pole své?25Copak jakmile urovná ornici, nezasívá kopr, nerozhazuje kmín? Copak do těch brázd neseje pšenici, ječmen do řádků a špaldu na kraji?26Tak mu to přece Bůh ukázal, takový řád mu poznat dal.27Kopr se okovaným cepem nemlátí, kmín se nemusí drtit pod koly – kopr se může vytřást holí, i pouhý prut stačí na kmín.28Obilné zrno je třeba vymlátit, mlácení ale netrvá navěky; vozovým kolem se přes ně přejíždí, koně je ale nedrtí.29Od Hospodina zástupů to všechno pochází – jak podivuhodné jsou jeho záměry, jak velkolepý je v moudrosti!
1Ve över den stolta kronan av Efraims drinkare, den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal!2Se, Herren är mäktig och stark, som en hagelskur, som en förödande stormvind, som skyfall, som översvämmande vatten. Med handen slår han den till marken,3med fötterna trampar han ner den stolta kronan av Efraims drinkare.4Den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal ska det gå som ett tidigt mognat försommarfikon: vem det än är som ser det tar han det i sin hand och slukar i sig.5Den dagen ska härskarornas HERRE bli en härlig krona, en ärekrans för dem som finns kvar av hans folk.6Han ger en rättens ande åt den som skipar rätt och styrka åt dem som driver bort fienden från porten.7Men nu raglar också dessa av vin och vinglar av öl. Präster och profeter raglar av öl och är förvirrade av vin. De raglar av öl, vinglande får de sina syner, och vacklande skipar de rätt.8Alla bord är täckta av spyor, och det finns inte en enda ren fläck någonstans.9”Vem vill han lära förstånd? För vem vill han förklara budskapet? För avvanda spädbarn som just tagits från bröstet?10Ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!”[1]11Med en främmande mun och på ett okänt språk ska Herren tala till detta folk,12han som sa till dem: ”Här är en viloplats, låt den trötte vila, här finns ro.” Men de ville inte lyssna.13HERRENS ord blir för dem ”ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där.[2] Så ska de gå och falla baklänges, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.”14Så lyssna nu till HERRENS ord, alla ni hånfulla som härskar över detta folk i Jerusalem.15Ni säger: ”Vi har slutit ett förbund med döden och gjort en överenskommelse med dödsriket. Stormfloden som kommer kan inte nå oss, för vi har gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt gömställe.”16Därför säger Herren, HERREN: ”Se! Jag lägger en grundsten i Sion, en beprövad sten, en utvald hörnsten som är en säker grund. Den som tror behöver inte ängslas[3].17Jag ska göra rätten till mätsnöre och rättfärdigheten till sänklod. Hagel ska sudda ut lögnens försvar och vatten skölja bort gömstället.18Ert förbund med döden ska upphävas, er överenskommelse med dödsriket kan inte bestå. När stormfloden kommer ska den slå er till marken.19Gång på gång kommer den och för er med sig. Morgon efter morgon drar den fram, ja, dag och natt.” Fasa uppstår när man förstår budskapet.20Sängen blir för kort för att sträcka ut sig på, och täcket för smalt att svepa in sig i.21HERREN ska resa sig som på berget Perasim, stå upp som i Givons dal, för att utföra sitt verk, sitt underliga verk, sin märkliga gärning.22Sluta därför upp med era hånleenden, för att era kedjor inte ska stramas åt ännu mer. För jag har hört om en förödelse som Herren, härskarornas HERRE, har förutbestämt för hela jorden.23Hör på mig nu, lyssna noga, hör vad jag säger!24Inte är det väl så att en bonde bara bearbetar jorden och ständigt bara plöjer och harvar?25Sår han inte när han fått marken jämn? Han sår svartkummin och spiskummin, vete och hirs i rader och korn på sin plats, och emmer på sin.[4]26Hans Gud lär honom det rätta sättet och instruerar honom.27Man tröskar ju inte svartkummin med släde eller spiskummin med tröskhjul. Man klappar ut svartkummin med en käpp och spiskummin med en stav.28Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt vagnshjulen och hästarna över den.29Också detta kommer från härskarornas HERRE, underbar i råd och stor i vishet.
1Ve över dig Samaria med dina rika dalar. Samaria, du stad som är drinkarnas stolthet! Ve över din bleknande skönhet.2Herren ska sända en mäktig armé mot dig. Den ska komma som en hagelskur och slå dig till marken.3Den stolta staden Samaria, de rusiga drinkarnas stolthet, ska bli omkullvräkt och trampad under fiendens fötter.4Den var så skön en gång i tiden, omgiven av bördiga dalar, men dess skönhet ska avta och plötsligt ska den vara borta, ivrigt avplockad som ett moget fikon att begärligt slukas av en hungrig!5Den dagen ska Herren, härskarornas Gud, själv bli er härlighet och krona, ni som fortfarande finns kvar.6Han kommer att få era domare att längta efter rättvisa, och era soldater, som kämpar till det yttersta utanför portarna, att fatta nytt mod i striden.7Men nu styrs Jerusalem av druckna män! Präster och profeter raglar fram och gör det ena misstaget efter det andra.8Deras bord är täckta av spyor och det finns inte en enda ren fläck någonstans.9Man säger om mig: "Vem tror Jesaja att han är, när han talar på det där sättet till oss? Är vi småbarn som inte förstår vuxet tal?10Han bara tjatar och tjatar om än det ena, än det andra!"11Men ingen vill lyssna. Det enda språk de förstår är när de blir straffade. Gud kommer därför att straffa dem genom att sända folk mot dem som talar ett främmande språk. Först då kommer de att lyssna!12De skulle ha kunnat få lugn och ro i landet, om de bara lytt Herren. Han sa det till dem, men de ville inte lyssna på honom.13Därför måste Herren upprepa det gång på gång och på olika sätt för att försöka få dem att förstå. Ändå kommer de att snubbla och falla, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.14Så lyssna nu, ni alla hånfulla ledare i Jerusalem!15Ni skryter med att ha gjort upp med döden och sålt er själva till djävulen för att få hans beskydd mot assyrier och babylonier. Ni menar att dessa inte kan göra er något, därför att ni beskyddas av en som är listigare än de.16Men Herren Gud säger: Se, jag lägger en hörnsten i Sion, en som det är tryggt att bygga på. Den som tror på den behöver aldrig mer fly.17Jag ska ta rättvisans mätsnöre och rättfärdighetens sänklod och undersöka grundmuren ni har gjort. Den ser kanske bra ut, men den är så klen att en hagelstorm kan slå den till marken. Fienden kommer som en flod mot den, och ni kommer att dränkas.18Jag ska upphäva ert förbund med döden och djävulen, och när den fruktansvärda fiendevågen kommer, ska ni därför slås till marken.19Gång på gång ska vågen komma och föra er med sig, ända tills den hela och fulla sanningen i mina varningar har gått upp för er.20Sängen som ni har gjort blir för kort och filten inte tillräckligt stor att svepa in sig i.21Herren kommer plötsligt i sin vrede, som på berget Perasim och i Gibeon, för att göra något för honom ovanligt, nämligen att förgöra sitt eget folk!22Hånle därför inte längre, för då kommer ert straff att bli ännu värre. Herren, härskarornas Gud, har förklarat för mig att han helt enkelt beslutat sig för att krossa er.23-24Hör på mig nu, lyssna noga! Inte är det väl så att en lantbrukare bara bearbetar jorden och aldrig sår? Han inte bara plöjer och harvar!25Han sår olika sorters säd, varje sort på dess särskilda åkerlapp!26Han vet precis hur han ska göra, för Gud har gett honom förstånd.27Han tröskar inte heller all gröda på samma sätt. Dill och kummin behandlas olika.28Brödsäd ska malas och kan därför tröskas med måtta.29Herren, härskarornas Gud, är en underbart vis lärare och rådgivare.