1V ten den se v judské zemi bude zpívat tato píseň: Máme pevné město – on sám je jeho spásou, jeho valem a hradbou.2Otevřete brány, ať vejde spravedlivý lid, který se drží věrnosti.3Člověka s pevným postojem chráníš dokonalým pokojem, vždyť spoléhá se na tebe.4Doufejte v Hospodina vždycky, navěky – skálou věků je jen Hospodin!5On strhává dolů obyvatele výšin a nedobytné město boří; boří je až k zemi, až do prachu je sráží.6Bude zašlapáno pod nohy, pod nohy ztrápených, kroky ubohých.
Tví mrtví ožijí
7Cesta spravedlivého je poctivá, stezku spravedlivého vyrovnáš.8Na cestě tvých soudů, Hospodine, v tebe doufáme; po tvém jménu, po tvé připomínce v duši toužíme.9Má duše v noci touží po tobě, můj duch tě hledá s úsvitem. Když se tvé soudy dějí na zemi, obyvatelé světa se učí spravedlnosti.10Když se však prokazuje vlídnost lumpovi, spravedlnosti se neučí; v zemi práva pak páchá bezpráví, nevidí, jak vznešený je Hospodin.11Svou rukou, Hospodine, hrozíš jim, oni to ale nevidí. Ať vidí, jak horlíš pro svůj lid! Ať se zastydí! Ať všechny tvé nepřátele oheň pohltí!12Nám však, Hospodine, pokoj působíš; za vše, co jsme udělali, jsi nám odplatil.13Hospodine, Bože náš, jiní krom tebe vládli nám, my však jen na tebe chceme spoléhat, jen tvoje jméno uctívat.14Už jsou však mrtví, neožijí, nevstanou jejich mrtvoly – vždyť jsi je ztrestal, vyhladil, nenechal jsi po nich ani památky.15Rozmnožil jsi národ, Hospodine, rozmnožil jsi národ, oslavil ses, rozšířil jsi všechny naše hranice!16Hospodine, hledali tě ve svém soužení, když jsi je napomínal, šeptali modlitby.17Jako těhotná, když má porodit, trpí a sténá bolestí, tak jsme na tom před tebou byli my, tak jsme, Hospodine, trpěli.18Byli jsme těhotní, měli jsme bolesti, jen pouhý vítr jsme ale rodili: spásu jsme na zemi nezpůsobili, obyvatelé světa nepadli.19Tví mrtví ale ožijí, vstanou mé mrtvoly. Probuďte se, prozpěvujte, v prachu pohřbení! Tvá rosa je jako rosa svítání, zemi mrtvých s ní zavlažíš!20Vejdi, můj lide, do svých pokojů, zavři za sebou dveře. Schovej se na malou chviličku, než přejde jeho hněv.21Hle – Hospodin opouští svůj příbytek, aby ztrestal viny obyvatel země. Země odkryje na ní prolitou krev, přestane přikrývat své zabité.
1På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång: Vi har en stark stad, och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.2Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk kan komma in, ett folk som förblir troget.3Den som är uthållig i sitt sinne ger du fullkomlig frid, därför att han förtröstar på dig.4Förtrösta alltid på HERREN, för HERREN, HERREN är den eviga klippan.5Han ödmjukar dem som bor där uppe i den högt belägna staden. Han slår ner den, jämnar den med marken, krossar den till grus.6Den trampas ner under de fattigas och svagas fötter.7Den rättfärdiges väg är jämn. Du, den Rättsinnige, har jämnat ut den rättfärdiges stig.8På dina bestämmelsers väg står vårt hopp till dig, HERRE. Vi längtar efter ditt namn och din ära.9Om natten längtar jag efter dig, anden i mig söker dig. När dina domar kommer över jorden lär sig världens befolkning rättfärdighet.10Om man visar nåd mot den onde lär han sig ingen rättfärdighet. I de rättsinnigas land handlar han gudlöst och bryr sig inte om HERRENS majestät.11HERRE, din hand är lyft, men de ser det inte. Låt dem se din lidelse för ditt folk och skämmas. Låt dem brinna i den eld som är avsedd för dina fiender!12HERRE, ge oss en varaktig fred. Allt vi gör kommer från dig.13HERRE, vår Gud, andra herrar har härskat över oss, men endast ditt namn vill vi ära.14De döda får inte liv igen, de dödas andar[1] uppstår inte. Så har du straffat dem, förgjort dem, utplånat hela minnet av dem.15Du har gjort folket stort, HERRE, du har gjort folket stort. Du har gjort det till din ära, och du har utvidgat landets alla gränser.[2]16HERRE, i sin nöd sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.17Som en kvinna som ska föda skriker i födslovåndor, så var det med oss inför dig, HERRE.18Vi var havande och våndades men födde vind. Vi förde ingen räddning till jorden, inga invånare föddes in i världen.[3]19Dina döda ska bli levande igen, deras kroppar ska uppstå. Vakna upp och ropa av glädje, ni som vilar i mullen! För din dagg är som morgonens dagg, och jorden ska åter föda fram sina döda.[4]20Kom, mitt folk, gå in i era rum och lås dörrarna om er! Göm er en liten stund, tills vreden är över.21Se! HERREN kommer från sin boning för att straffa jordens folk för deras synd. Jorden ska blotta sina blodsskulder och inte längre dölja sina dräpta.
1På den dagen ska hela Juda land sjunga denna sång:"Vår stad är stark! Vi är omgivna av Guds frälsnings murar!2Öppna portarna så att de nationer som älskar Herren kan komma in.3Alla dem som är uthålliga i sin tro vill han bevara i fullkomlig frid.4Lita alltid på Herren Gud, för hos honom finns den eviga styrkan!5Han ödmjukar de stolta och slår ner dem. Väldiga städer krossar han till grus, och deras murar låter han rasa samman,6men de fattiga och ödmjuka kan vandra fram där i frihet.7För de rättfärdiga är vägen jämn. Gud har jämnat ut den framför dem.8Herre, vi vill göra din vilja! Våra hjärtan längtar efter att få förhärliga ditt namn.9Hela natten söker jag dig. Jag söker Herren av uppriktigt hjärta, för det är bara när du dömer och straffar, som människorna vänder om från sin ondska och gör det som är rätt.10Att du är god mot de onda hjälper inte. De fortsätter i sin ogudaktighet och bryr sig inte om ditt majestät.11De lyssnar inte när du varnar, och de ser inte din hand som är lyft mot dem. Visa dem hur mycket du älskar ditt folk! Då kanske de kommer att skämmas. Ja, låt dem brinna i den eld som är avsedd för dina fiender!12Herre, ge oss en varaktig fred. Allt vi har och allt vi är kommer från dig!13Herre, vår Gud, en gång dyrkade vi andra gudar, men nu tillber vi bara dig.14De som vi förut tillbad och tjänade är döda och borta och kommer aldrig mer igen. Du kom och förgjorde dem, och nu är de för länge sedan bortglömda.15Du har gjort vårt folk stort och mäktigt. Du har utvidgat vårt lands gränser!16Herre, i sina svårigheter sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.17Vi plågades, som kvinnor i födslovåndor ropade vi och vred oss i smärta.18Vi kämpade, men till ingen nytta. Trots alla våra försök har vi inte lyckats vara ett föredöme för världen.19Men vi har ditt löfte att de som vilar i graven ska vakna upp och sjunga av glädje! Livets ljus från Gud ska en dag falla över dem som dagg!20Gå hem, mitt folk, gå in i era hus och lås dörrarna om er! Göm er en stund, tills Guds vrede över hans fiender har ebbat ut.21Se! Herren kommer från himlen för att straffa jordens folk för deras synder. Jorden ska inte längre kunna dölja blodet från de slagna. De skyldiga ska bli avslöjade.