1Jag är mannen* som upplevt lidande under hans vredes gissel.2Han har drivit mig in i ett mörker där inget ljus finns.3Han har vänt sin hand mot mig, om och om igen, dagen lång.4Han har slitit sönder mitt kött och min hud och krossat benen i min kropp.5Han har byggt en mur omkring mig och omslutit mig med bitterhet och elände.6I mörker har han låtit mig bo, liksom de som är döda sedan länge.7Han har stängt in mig så att jag inte kan fly, tunga bojor har han satt på mig.8Hur jag än klagar och ropar, vänder han sig bort från min bön.9Med stenblock har han stängt vägen för mig och gjort mina stigar oländiga.10Han lurar på mig som en björn, som ett lejon i ett gömställe.11Han har fört mig bort från vägen, slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.12Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.13Pilar från hans koger har genomborrat mina njurar.14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk, en visa har jag blivit för dem.15Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig malört att dricka.16Han har krossat mina tänder med stenar och trampat ner mig i stoftet.17All frid har försvunnit ur mitt liv, och jag har glömt vad lycka är.18Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på något från HERREN.”19Tanken på mitt elände och min hemlöshet är som malört och gift.*20Jag blir inte fri från minnena, jag är bedrövad.21Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:22HERRENS nåd är det att det inte är slut med oss,* hans barmhärtighet upphör aldrig.23Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.24”HERREN är min andel,” säger jag till mig själv. Därför vill jag hoppas på honom.25HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den som söker honom.26Det är gott att i stillhet vänta på räddning från HERREN.27Det är nyttigt för en man att bära ok som ung.28Må han sitta ensam och i stillhet när det läggs på honom.29Må han trycka ansiktet mot marken, kanske finns det ännu hopp.30Må han vända kinden mot dem som slår honom och bli överöst med hån.31Herren förkastar inte för evigt.32Även om han ger plågor, så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.33För han vill inte ge människorna plåga och sorg.34Att man krossar under sina fötter alla fångarna i landet,35att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,36att man berövar en människa hennes rätt – skulle inte Herren se det?37Vem har kunnat tala och fått det att bli så, om inte Herren befallt det?38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?39Varför ska då någon levande människa klaga över sina synder?*40Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det och återvända till HERREN.41Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till Gud i himlen:42Vi har syndat och gjort uppror, och du har inte förlåtit.43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, dödat utan förskoning.44Du har höljt dig i ett moln som ingen bön kan genomtränga.45Du har gjort oss till sopor och avfall bland folken.46”Alla våra fiender hångrinar åt oss.47Skräck och fallgropar möter oss, förödelse och undergång.”48Strömmar av tårar flödar från mina ögon, för dottern mitt folk går under.49De flödar ur mina ögon oupphörligen, ändlöst,50tills HERREN blickar ner och ser det från himlen.51Det gör mig ont att se hur de unga kvinnorna i min stad lider.*52De jagade mig som en fågel, de som utan orsak var mina fiender.53De försökte ta mitt liv i en grop och kastade stenar på mig.54Vattnet strömmade över mitt huvud, jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.55Men nerifrån gravens djup ropade jag ditt namn, HERRE,56och du hörde min vädjan: ”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”57Du kom nära mig när jag ropade, och du sa: ”Var inte rädd!”58Herre, du har tagit dig an mig och gett lösen för mitt liv.59Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig. HERRE, skaffa mig rätt!60Du har sett deras hämndlystnad, alla sammansvärjningar mot mig.61Du har hört alla deras förolämpningar, HERRE, alla deras sammansvärjningar mot mig,62allt som mina fiender viskar och mumlar mot mig dagen lång.63Se hur de sjunger nidvisor om mig vare sig de sitter eller står.64HERRE, straffa dem så som deras gärningar förtjänar.65Täck deras innersta med en slöja,* låt din förbannelse komma över dem.66Förfölj dem i vrede och utplåna dem, låt dem inte längre finnas under HERRENS himmel!
Nya Levande Bibeln
Hopp mitt under svårigheter
1Jag har verkligen sett den plåga som är resultatet av Guds vrede.2Han har lett mig in i det djupaste mörker och utestängt allt ljus.3Han har vänt sig mot mig. Dag och natt straffar han mig4och får mig att åldras. Han har krossat benen i mig.5Han har byggt upp befästningar mot mig och omslutit mig med bitterhet och elände.6Han har begravt mig i mörker, och det är som om jag har varit död länge.7Han har stängt in mig, så att jag inte kan fly. Han har bundit fast mig med tunga kedjor,8och fastän jag ropar och ber, hör han mig inte!9Han har murat in mig bakom tunga stenblock och lagt hinder i min väg.10Han lurar som björn och lejon och väntar på att få anfalla mig.11Han har dragit ner mig från vägen, gett sig på mig och sedan lämnat mig liggande i mitt blod.12Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.13Hans pilar har träffat mig djupt i hjärtat.14Mitt eget folk skrattar åt mig och sjunger sina nidvisor dagen lång.15Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.16Det gnisslar mellan tänderna av grus, och han har rullat mig i aska och smuts.17Herre, all frid och välsignelse är borta sedan länge, och det är du som har tagit bort alltsammans! Jag vet inte längre vad lycka är.18Allt hopp är ute. Min styrka är borta, för Herren har lämnat mig.19Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!20Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.21Ändå finns det en strimma av hopp.22Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.23Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.24Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.25Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.26Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.27Det är nyttigt för en ung man att lära sig disciplin.28Låt honom vänta i stillhet och med tålamod på Herrens befallningar.29Låt honom vänta i ödmjukhet med ansiktet mot marken.30Låt honom vända andra kinden till mot dem som slår honom och lära sig att uthärda grova förolämpningar utan att klaga.31Herren ska inte överge honom för evigt.32Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet,33för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.34Men du har trampat och krossat de svaga i världen under dina fötter. Du har berövat människor de rättigheter Gud har gett dem, och du har vägrat dem rättvisa! Inte underligt att Herren måste ta itu med dig!37För vem kan göra något mot dig utan Herrens tillåtelse?38Det är ju Herren som både hjälper och straffar.39Varför ska då någon av oss klaga när vi straffas för våra synder?40Låt oss pröva oss själva i stället, och omvända oss till Herren!41Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till honom i himlen,42för vi har syndat! Vi har gjort uppror mot Herren, och han har inte glömt det.43Du har låtit oss drabbas av din vrede, Herre, och slagit oss utan förbarmande.44Du har höljt dig i ett moln, så att våra böner inte kan tränga fram till dig.45Du har låtit oss bli som avskräde bland folken.46Alla våra fiender låter oss veta vad de tycker om oss.47Vi är skräckslagna, instängda, övergivna och besegrade!48Dag och natt strömmar floder av tårar från mina ögon när jag ser mitt folks undergång.50Om Herren ändå ville se ner från himlen och lyssna till mitt rop!51Mitt hjärta brister vid tanken på de unga flickorna i Jerusalem.52Mina fiender, som jag aldrig har gjort något ont, förföljde mig som om jag var en fågel.53De kastade ner mig i en brunn och täckte över den med stenar.54Vattnet strömmade över mitt huvud. Jag trodde att det var slutet för mig!55Men nerifrån djupet, där jag var, ropade jag ditt namn, Herre,56och du hörde mig! Du lyssnade till min vädjan och hörde min gråt!57Du är nära mig när jag ropar till dig, och du har sagt att jag inte ska vara rädd!58Herre, du är min försvarare! Du har tagit dig an mitt fall. Rädda mitt liv!59Du har sett hur illa de har handlat mot mig. Var nu min domare och bevisa att jag är oskyldig!60Du har sett alla sammansvärjningar mot mig.61Du har hört alla förolämpningar62och allt som de viskar om mig.63Se hur de skrattar och sjunger nidvisor om mig medan de förbereder min dom!64Herre, ge igen för allt ont de har gjort!65Förhärda deras hjärtan och förbanna dem, Herre!66Förfölj dem i din vrede och utplåna dem från jorden, så att de inte längre finns under din himmel!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.