1Hur har inte Herren i sin vrede höljt dotter Sion i mörka moln! Från himlen har han slungat Israels härlighet ner till jorden. Han tänkte inte ens på sin fotpall på sin vredes dag.2Skoningslöst har Herren skövlat alla Jakobs boningar, i sin vrede har han brutit ner dotter Judas fästningar. Han har slagit kungariket och dess furstar till marken och vanärat dem.3I vredens hetta har han brutit ner Israels stolta makt, dragit tillbaka sin beskyddande hand när fienden kom och brunnit i Jakob som en eld vars lågor förtärde allt som fanns.4Han har spänt sin båge som en fiende redo att skjuta. Som en ovän har han dödat allt som var behagligt att se på. Över dotter Sions tält har han öst ut sin vrede som en eld.5Herren har blivit som en fiende, han har skövlat Israel och alla dess palats, han har förstört dess fästningar. Dottern Juda har han fyllt med stor sorg och klagan.6Han har ödelagt sin egen boning som ett bräckligt skjul, ja, sin egen helgedom har han förstört. HERREN har låtit Sion glömma sina högtider och sabbater. I sin rasande vrede har han avsatt både kung och präst.7Herren har förkastat sitt altare och övergett sin helgedom. Palatsmurarna har han överlämnat åt fiender. Det har höjts ett rop i HERRENS hus som på en högtidsdag.8HERREN har bestämt sig för att förstöra dotter Sions murar. Han har spänt ut mätsnöret och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen. Han har fått vallar och murar att klaga, och tillsammans har de nu rasat samman.9Stadens portar har sjunkit ner i jorden, hennes bommar har han brutit sönder och krossat. Hennes kung och furstar lever bland främmande folk. Lagen har övergivits, och profeterna får inte längre några syner från HERREN.10Dotter Sions äldste sitter tysta på marken. De har kastat stoft på sina huvuden, de är klädda i säcktyg. Jerusalems unga kvinnor har böjt sina huvuden mot jorden.11Mina ögon är utmattade av gråt, mitt inre är i uppror. Min livskraft är uttömd, för mitt folk går under. Barn och spädbarn tynar bort på stadens gator.12De frågar sina mödrar var bröd och vin finns, och de segnar ner likt sårade på gatorna i staden, de ger upp andan i sina mödrars armar.13Vad ska jag säga om dig? Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem? Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion, för att trösta dig? Din skada är ändlös som havet. Vem kan bota dig?14Dina profeter har sett syner för dig som varit falska och meningslösa. De har inte pekat på din skuld för att du skulle kunna vända från din fångenskap. Deras profetior har varit falska och förledande.15Alla som går vägen förbi klappar föraktfullt i händerna åt dig, visslar och skakar på huvudet åt dotter Jerusalem: ”Skulle detta vara den stad som kallats den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”16Alla dina fiender gapar åt dig. De gnisslar tänder och säger: ”Vi har förstört henne! Detta är dagen vi har väntat på, och vi har levt för att se den!”17HERREN har gjort som han har planerat. Han har fullföljt sitt ord, det som han i forntiden beslöt. Han har rivit ner skoningslöst, låtit dina fiender triumfera över dig och gett dina ovänner makten.18Ropa högt till Herren, klaga, dotter Sion,* låt dina tårar rinna som en flod, dag och natt. Unna dig ingen ro, låt inte dina ögon vila.19Gå upp och ropa i natten, i början av nattväkterna, utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom för dina barns liv, för de tynar bort av hunger i varje gathörn.20”Se, HERRE, tänk på vem du behandlar så här! Ska kvinnor äta sina barn, som de fött till livet? Ska präster och profeter dödas i Herrens helgedom?21Unga och gamla ligger på marken, på gatorna, mina unga män och kvinnor har fallit för svärdet. Du har dödat dem på din vredes dag, du har slaktat dem skoningslöst.22Som till en högtidsfest inbjöd du förskräckelser från alla håll. På HERRENS vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Dem som jag burit och uppfostrat har fienden dödat.”
Nya Levande Bibeln
Guds vrede över synden
1Herren har förmörkat Jerusalem med sin vrede. Israels vackraste stad ligger i ruiner. Han skonade inte ens sitt tempel på sin vredes dag.2Utan förbarmande har Herren förstört varje hus i Israel. I sin ilska har han brutit ner varje fästning och varje mur. Han har slagit kungariket med alla dess furstar till marken och förnedrat dem.3Israels styrka har lämnat henne, nu är hon i stället drabbad av Guds vrede. Han drar tillbaka sitt beskydd när fienden anfaller. Gud går fram över hela Israels land som en förtärande eld.4Han spänner sin båge mot sitt eget folk som om det gällde en fiende. Hans styrka används mot dem för att döda deras unga män. Hans ilska är över dem som en eld.5Ja, Herren har blivit en fiende, och han förgör Israel. Han har brutit ner dess fästningar och palats. Sorg och tårar är vad han ger Jerusalem.6Han har ödelagt sitt eget tempel, det är som en övergiven trädgård. Folket kan inte längre fira sina heliga högtider eller sabbater. Han avsätter både kungar och präster i sin vrede.7Herren har förkastat sitt eget altare, för han avskyr sitt folks falska "gudstjänst". Han har överlämnat palatsen till fiender, och de firar i templet och gläds på samma sätt som Israel gjorde under sina heliga högtidsdagar!8Herren hade bestämt sig för att ödelägga Jerusalem. Han hade gjort upp en fast plan för dess förstörelse. Därför föll murar och torn för honom.9Jerusalems portar är obrukbara. Alla dess lås och bommar har han brutit sönder och krossat. Stadens kungar och furstar har blivit slavar i avlägsna länder och saknar lag och profetiska syner som kan ge dem vägledning.10Jerusalems äldste sitter tysta på marken klädda i säcktyg. De strör jord över sina huvuden i sorg och förtvivlan. Jerusalems unga flickor hänger med huvudet.11Jag har gråtit tills jag inte längre har några tårar. Mitt innersta är upprört när jag ser vad som har hänt mitt folk. Små barn och spädbarn tynar bort och dör på gatorna.12"Mamma, mamma, vi vill ha mat", ropar de och faller sedan ihop i mödrarnas armar, och deras liv rinner ut som hos soldater som sårats i strid.13Har det någonsin i hela världen funnits en sådan sorg? Jerusalem, vad kan jag jämföra din förtvivlan med? Hur kan jag trösta dig? Dina sår är djupa som havet. Vem kan bota dig?14Dina "profeter" har talat som dårar och varit falska alltigenom. De har inte ens försökt att hjälpa dig ur slaveriet genom att peka på dina synder. De har ljugit och sagt att allt varit bra.15Alla som går förbi skakar på huvudet och säger hånfullt: "Skulle detta vara den stad som kallats den skönaste i världen och hela jordens glädje?"16Alla dina fiender uppslukar dig. De gnisslar tänder och säger: "Äntligen har vi lyckats förstöra dig! Vi har väntat länge på den här stunden, och nu är den här! Med våra egna ögon har vi sett ditt fall."17Men det är Herren som har gjort det. Han har gjort precis det som han varnade för. Han har uppfyllt löftet som han gav för länge sedan. Han har ödelagt Jerusalem utan förbarmande och gett dess fiender anledning att segra över henne och berömma sig av sin styrka.18Man ropar till Herren. O Jerusalems murar, låt dina tårar forsa fram som en flod. Gråt dag och natt!19Gå upp mitt i natten och ropa till din Gud! Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom! Be om hjälp för dina barns skull, för de dör av hunger på gatorna!20Herre, tänk på vad du gör! Det är ditt eget folk du gör allt detta mot! Ska du tvinga en mor att äta sitt eget barn? Ska präster och profeter behöva dö i Herrens tempel?21Se hur de ligger på gatorna, gamla och unga, pojkar och flickor, dödade av fiendernas svärd! Du har dödat dem, Herre, i din vrede. Du har dödat dem utan barmhärtighet.22Det är du som medvetet har planerat denna förstörelse. På din vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Alla mina barn ligger på gatorna dödade av fienden.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.