1Ack, vad det fina guldet har förlorat sin glans, så matt dess lyster har blivit! Heliga ädelstenar ligger utspridda i gathörnen.2Hur kan Sions ädlaste söner, värda sin vikt i guld, nu betraktas som lerkärl, som verk av en krukmakares händer?3Till och med schakalerna ger di och matar sina ungar, men dottern mitt folk har blivit lika grym som strutsarna i öknen.4Dibarnets tunga klibbar fast vid gommen av törst, barnen ber om bröd, men ingen ger dem något.5De som förr ätit delikatesser tynar bort på gatorna. De som vuxit upp i purpur ligger nu på sophögar.6Mitt folks skuld är större än den som Sodom bestraffades för, då förödelsen kom över staden på ett ögonblick, utan att någon rörde sin hand.*7Hennes furstar var renare än snö, vitare än mjölk, deras kroppar var rödare än korall, deras gestalt* som safir.8Nu är deras väsen svartare än sot. Man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud stramar kring benen, den har blivit torr som trä.9De som dödades av svärd fick ett bättre öde än dessa som dör av svält, tynar bort och plågas av hunger i brist på åkerns gröda.10Godhjärtade mödrar har med egna händer kokat sina barn till mat åt sig själva när mitt folk gick under.11HERREN har gett fullt utlopp åt sin förbittring, utgjutit sin brinnande vrede. Han har tänt en eld i Sion som har förtärt staden till grunden.12Inga kungar på jorden, ingen i hela världen, skulle ha trott att en fiende eller ovän kunde komma in genom Jerusalems portar.13För hennes profeters synder, på grund av hennes prästers skuld har det skett, för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.14Blinda irrar de omkring på gatorna, så fläckade av blod att ingen vågar röra vid deras kläder.15”Bort härifrån! Oren!” ropar man till dem. ”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!” De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man: ”Här får de inte stanna.”16HERREN själv har skingrat dem, han vill inte mer ha med dem att göra. Man visar ingen respekt för prästerna, ingen nåd gentemot de äldste.17Våra ögon har svikit oss, när vi förgäves har spanat efter hjälp, sett från våra torn efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss.18Man följer våra steg, så att vi inte kan gå ut på våra gator. Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade. Vårt slut har kommit.19Våra förföljare är snabbare än örnar i skyn. Över bergen har de jagat oss och lurpassar på oss i öknen.20Vår livsande, HERRENS smorde, fångades i deras snaror, han, i vars skugga vi hade tänkt att vi skulle få leva bland folken.21Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom, som bor i landet Us. Också till dig ska bägaren räckas. Du ska bli drucken och naken.22Ditt straff är avtjänat, dotter Sion, din förvisning ska ta slut. Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom, han ska avslöja dina synder.
Nya Levande Bibeln
Guds vrede stillas
1Vårt finaste guld har förlorat sin glans! Ädelstenar ligger utspridda på gatorna!2Våra finaste ungdomar, vårt guld, behandlas som billig lera.3Till och med schakalerna ger sina ungar mat, men det gör inte mitt folk Israel. De visar samma brist på omsorg som öknens strutsar. Barnens tungor torkar fast vid gommen på grund av törst, för det finns inte en droppe vatten kvar. Små barn ropar efter bröd, men det finns ingen som kan ge dem något.5De som vant sig vid delikatesser går nu omkring som tiggare på gatorna för att få tag på något ätbart. De som vuxit upp i palats går nu omkring och krafsar i soptunnor.6Mitt folks synd är större än Sodoms. Där kom förödelsen på ett ögonblick, och det fanns ingen räddning.7Våra furstar var sunda och välmående,8men nu är deras ansikten svarta som sot. Ingen kan längre känna igen dem. Deras hud stramar torr och hård kring benen.9De som dödades av svärd har det bättre än dessa, som sakta dör av svält.10En gång omtänksamma mödrar har dödat och ätit sina egna barn för att överleva belägringen.11Men nu är Herrens vrede tillfredsställd. Han har släppt loss sin oerhörda vrede. Han tände en eld i Jerusalem och brände ner staden till grunden.12Inte en kung på hela jorden, ingen i hela världen, skulle kunna komma in genom Jerusalems portar.13Men ändå tillät Gud detta på grund av profeternas och prästernas synd. De orenade staden genom att utgjuta oskyldigas blod.14Nu stapplar de omkring blinda på gatorna. De har oskyldigt blod på sina händer, och ingen vill komma vid dem.15"Försvinn härifrån! " skriker folket åt dem. "Ni är orena!" De flyr till avlägsna länder och vandrar omkring bland främlingar, men ingen vill låta dem stanna.16Herren själv vill inte ha med dessa präster och äldste att göra.17Vi trodde att våra bundsförvanter skulle komma och hjälpa oss, men vi väntade förgäves. De lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.18Vi kan inte gå ut på gatan utan fara för livet. Slutet är nära. Våra dagar är räknade. Vi är dömda.19Våra fiender är snabbare än örnar. Om vi flyr till bergen hittar de oss. Om vi gömmer oss i ödemarken, väntar de på oss där.20Vår kung, Herrens smorde, fångades i deras snaror. Ja, till och med vår mäktige kung! Vi skröt om att vi under hans beskydd skulle kunna hålla stånd mot vilket folk som helst på jorden.21Gläder du dig, Edoms folk, i landet Us? Du ska också få känna av Herrens fruktansvärda vrede.22Israels straff och tiden i landsflykt är över, men nu ska han straffa Edom för dess synd.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.