Richter 9 | New International Reader’s Version

Abimelek

1 Abimelek was the son of Jerub-Baal. He went to his mother’s brothers in Shechem. He spoke to them and to all the members of his mother’s family group. He said,

2 ‘Speak to all the citizens of Shechem. Tell them, “You can have all 70 of Jerub-Baal’s sons rule over you. Or you can have just one man rule over you. Which would you rather have?” Remember, I’m your own flesh and blood.’

3 The brothers told all of that to the citizens of Shechem. Then the people decided to follow Abimelek. They said, ‘He’s related to us.’

4 They gave him 850 grams of silver. They had taken it from the temple of the god named Baal-Berith. Abimelek used it to hire some men. They were wild and weren’t good for anything. They became his followers.

5 Abimelek went to his father’s home in Ophrah. There on a big rock he murdered his 70 brothers. All of them were the sons of Jerub-Baal. But Jotham escaped by hiding. He was Jerub-Baal’s youngest son.

6 All the citizens of Shechem and Beth Millo came together. They gathered at the stone pillar that was beside the large tree in Shechem. They wanted to crown Abimelek as their king.

7 Jotham was told about it. So he climbed up on top of Mount Gerizim. He shouted down to them, ‘Citizens of Shechem! Listen to me! Then God will listen to you.

8 One day the trees went out to anoint a king for themselves. They said to an olive tree, “Be our king.”

9 ‘But the olive tree answered, “Should I give up my olive oil? It’s used to honour gods and people alike. Should I give that up just to rule over the trees?”

10 ‘Next, the trees said to a fig tree, “Come and be our king.”

11 ‘But the fig tree replied, “Should I give up my fruit? It’s so good and sweet. Should I give that up just to rule over the trees?”

12 ‘Then the trees said to a vine, “Come and be our king.”

13 ‘But the vine answered, “Should I give up my wine? It cheers up gods and people alike. Should I give that up just to rule over the trees?”

14 ‘Finally, all the trees spoke to a bush that had thorns. They said, “Come and be our king.”

15 ‘The bush asked the trees, “Do you really want to anoint me as king over you? If you do, come and rest in my shade. But if you don’t, I will destroy you! Fire will come out of me and burn up the cedar trees of Lebanon!”

16 ‘Did you act in an honest way when you made Abimelek your king? Did you really do the right thing? Have you been fair to Jerub-Baal and his family? Have you given him the honour he’s worthy of?

17 Remember that my father fought for you. He put his life in danger for you. He saved you from the power of Midian.

18 But today you have turned against my father’s family. You have murdered his 70 sons on a big rock. Abimelek is only the son of my father’s female slave. But you have made him king over the citizens of Shechem. You have done that because he’s related to you.

19 Have you citizens of Shechem and Beth Millo acted in an honest way towards Jerub-Baal? Have you done the right thing to his family today? If you have, may you be happy with Abimelek! And may he be happy with you!

20 But if you haven’t, let fire come out from Abimelek and burn you up! And let fire come out from you and burn Abimelek up!’

21 Then Jotham ran away. He escaped to a town named Beer. He lived there because he was afraid of his brother Abimelek.

22 Abimelek ruled over Israel for three years.

23 Then God stirred up trouble between Abimelek and the citizens of Shechem. So they turned against Abimelek. They decided not to follow him anymore.

24 God made that happen because of what Abimelek had done to Jerub-Baal’s 70 sons. He had spilled their blood. God wanted to punish their brother Abimelek for doing that. He also wanted to punish the citizens of Shechem. They had helped Abimelek murder his brothers.

25 The citizens of Shechem didn’t want Abimelek to be their ruler anymore. So they hid some men on top of the hills. They wanted them to attack and rob everyone who passed by. Abimelek was told about it.

26 Gaal and his relatives moved into Shechem. Gaal was the son of Ebed. The citizens of Shechem put their trust in Gaal.

27 The people of Shechem went out into the fields. They gathered the grapes. They pressed the juice out of them by treading them. Then they held a feast in the temple of their god. While they were eating and drinking, they cursed Abimelek.

28 Then Gaal, the son of Ebed, said, ‘Who is Abimelek? And who is Shechem? Why should we citizens of Shechem be under Abimelek’s rule? Isn’t he Jerub-Baal’s son? Isn’t Zebul his helper? It would be better to serve the family of Hamor. He was the father of Shechem. So why should we serve Abimelek?

29 I wish these people were under my command. Then I would get rid of Abimelek. I would say to him, “Call out your whole army!” ’

30 Zebul was the governor of Shechem. He heard about what Gaal, the son of Ebed, had said. So he was very angry.

31 Zebul secretly sent messengers to Abimelek. They said, ‘Gaal, the son of Ebed, has come to Shechem. His relatives have come with him. They are stirring up the city against you.

32 So come with your men during the night. Hide in the fields and wait.

33 In the morning at sunrise, attack the city. Gaal and his men will come out against you. Then take that opportunity to attack them.’

34 So Abimelek and all his troops started out at night. They went into their hiding places near Shechem. Abimelek had separated them into four fighting groups.

35 Gaal, the son of Ebed, had already gone out. He was standing at the entrance of the city gate. He had arrived there just as Abimelek and his troops came out of their hiding places.

36 Gaal saw them. He said to Zebul, ‘Look! People are coming down from the tops of the mountains!’ Zebul replied, ‘You are wrong. Those aren’t people. They are just the shadows of the mountains.’

37 But Gaal spoke up again. He said, ‘Look! People are coming down from the central hill. Another group is coming from the direction of the fortune tellers’ tree.’

38 Then Zebul said to Gaal, ‘Where is your big talk now? You said, “Who is Abimelek? Why should we be under his rule?” Aren’t these the people you made fun of? Go out and fight against them!’

39 So Gaal led the citizens out of Shechem. They fought against Abimelek.

40 He chased Gaal from the field of battle. Abimelek chased them all the way to the entrance of the city gate. Many men were killed as they ran away.

41 Abimelek stayed in Arumah. And Zebul drove Gaal and his relatives out of Shechem.

42 The next day the people of Shechem went out to work in the fields. Abimelek was told about it.

43 So he gathered his men together. He separated them into three fighting groups. Then he hid them in the fields and told them to wait. When he saw the people coming out of the city, he got up to attack them.

44 Abimelek and the men with him ran forward. They placed themselves at the entrance of the city gate. Then the other two groups attacked the people in the fields. There they struck them down.

45 Abimelek kept up his attack against the city all day long. He didn’t stop until he had captured it. Then he killed its people. He destroyed the city. He scattered salt on it to make sure that nothing would be able to grow there.

46 The citizens in the tower of Shechem heard about what was happening. So they went to the safest place in the temple of the god named El-Berith.

47 Abimelek heard that they had gathered together there.

48 He and all his men went up Mount Zalmon. He got an axe and cut off some branches. He carried them on his shoulders. He ordered the men with him to do the same thing. ‘Quick!’ he said. ‘Do what you have seen me do!’

49 So all the men cut branches and followed Abimelek. They piled them against the place where the people had gone for safety. Then they set the place on fire with the people still inside. There were about 1,000 men and women in the tower of Shechem. All of them died.

50 Next, Abimelek went to Thebez. He surrounded it. Then he attacked it and captured it.

51 But inside the city there was a strong tower. All the people in the city had run to it for safety. All the men and women had gone into it. They had locked themselves in. They had climbed up on the roof of the tower.

52 Abimelek went to the tower and attacked it. He approached the entrance to the tower to set it on fire.

53 But a woman dropped a large millstone on him. It broke his head open.

54 He quickly called out to the man carrying his armour. He said, ‘Pull out your sword and kill me. Then people can’t say, “A woman killed him.” ’ So his servant stuck his sword through him. And Abimelek died.

55 When the Israelites saw he was dead, they went home.

56 That’s how God punished Abimelek for the evil thing he had done to his father. He had murdered his 70 brothers.

57 God also made the people of Shechem pay for all the evil things they had done. The curse of Jotham came down on them. He was the son of Jerub-Baal.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Abimelek försöker bli kung

1 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.

2 "Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! " sa han till dem.

3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.

4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.

5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.

6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.

7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: "Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.

8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,

9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'

10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'

11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'

12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'

13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'

14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.

15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'

16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?

17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,

18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.

19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.

20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!"

21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.

22 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.

24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.

25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.

26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.

27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.

28 "Vem är egentligen Abimelek?" frågade Gaal. "Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!

29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!' "

30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.

31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. "Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.

32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten

33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!"

34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.

35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.

36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: "Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån?""Nej", svarade Sebul. "Det är bara skuggor av morgonsolen."

37 "Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss", fortsatte Gaal. "Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!"

38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. "Hur är det nu med alla dina stora ord?" frågade han. "Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!"

39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.

40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.

42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek

43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.

44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.

45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.

46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.

47 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. "Skynda er nu och gör precis som jag!" sa han till sina män.

49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.

50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.

51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.

52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,

53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.

54 "Döda mig!" ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. "Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!"Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,

55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.

56 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.