Psalm 106 | King James Version

1 Praise ye the LORD. O give thanks unto the LORD; for he is good: for his mercy endureth for ever. 2 Who can utter the mighty acts of the LORD? who can shew forth all his praise? 3 Blessed are they that keep judgment, and he that doeth righteousness at all times. 4 Remember me, O LORD, with the favour that thou bearest unto thy people: O visit me with thy salvation; 5 That I may see the good of thy chosen, that I may rejoice in the gladness of thy nation, that I may glory with thine inheritance. 6 We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly. 7 Our fathers understood not thy wonders in Egypt; they remembered not the multitude of thy mercies; but provoked him at the sea, even at the Red sea. 8 Nevertheless he saved them for his name' sake, that he might make his mighty power to be known. 9 He rebuked the Red sea also, and it was dried up: so he led them through the depths, as through the wilderness. 10 And he saved them from the hand of him that hated them , and redeemed them from the hand of the enemy. 11 And the waters covered their enemies: there was not one of them left. 12 Then believed they his words; they sang his praise. 13 They soon forgat his works; they waited not for his counsel: 14 But lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert. 15 And he gave them their request; but sent leanness into their soul. 16 They envied Moses also in the camp, and Aaron the saint of the LORD. 17 The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram. 18 And a fire was kindled in their company; the flame burned up the wicked. 19 They made a calf in Horeb, and worshipped the molten image. 20 Thus they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass. 21 They forgat God their saviour, which had done great things in Egypt; 22 Wondrous works in the land of Ham, and terrible things by the Red sea. 23 Therefore he said that he would destroy them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn away his wrath, lest he should destroy them . 24 Yea, they despised the pleasant land, they believed not his word: 25 But murmured in their tents, and hearkened not unto the voice of the LORD. 26 Therefore he lifted up his hand against them, to overthrow them in the wilderness: 27 To overthrow their seed also among the nations, and to scatter them in the lands. 28 They joined themselves also unto Baalpeor, and ate the sacrifices of the dead. 29 Thus they provoked him to anger with their inventions: and the plague brake in upon them. 30 Then stood up Phinehas, and executed judgment: and so the plague was stayed. 31 And that was counted unto him for righteousness unto all generations for evermore. 32 They angered him also at the waters of strife, so that it went ill with Moses for their sakes: 33 Because they provoked his spirit, so that he spake unadvisedly with his lips. 34 They did not destroy the nations, concerning whom the LORD commanded them: 35 But were mingled among the heathen, and learned their works. 36 And they served their idols: which were a snare unto them. 37 Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto devils, 38 And shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan: and the land was polluted with blood. 39 Thus were they defiled with their own works, and went a whoring with their own inventions. 40 Therefore was the wrath of the LORD kindled against his people, insomuch that he abhorred his own inheritance. 41 And he gave them into the hand of the heathen; and they that hated them ruled over them. 42 Their enemies also oppressed them, and they were brought into subjection under their hand. 43 Many times did he deliver them; but they provoked him with their counsel, and were brought low for their iniquity. 44 Nevertheless he regarded their affliction, when he heard their cry: 45 And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his mercies. 46 He made them also to be pitied of all those that carried them captives. 47 Save us, O LORD our God, and gather us from among the heathen, to give thanks unto thy holy name, and to triumph in thy praise. 48 Blessed be the LORD God of Israel from everlasting to everlasting: and let all the people say, Amen. Praise ye the LORD.

Nya Levande Bibeln

Herren är god mot sitt folk

1 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet. 2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd? 3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga. 4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk! 5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom. 6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde. 7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet. 8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen. 9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken! 10 På så sätt räddade du dem från deras fiender. 11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll. 12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång. 13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem, 14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen. 15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem. 16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst. 17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer. 18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor. 19 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs. 21 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet. 23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem. 24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat. 25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom. 26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen, 27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder. 28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar. 29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem. 30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten. 31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen. 32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer. 33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt. 34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem. 35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk 36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång. 37 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord. 39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet. 40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky. 41 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem. 43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd. 44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter. 45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender. 46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem. 47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig. 48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: "Amen! Halleluja!"

Psalm 106 | King James Version Nya Levande Bibeln

Herren är god mot sitt folk