John 1:1 | King James Version

King James Version

1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. 2 The same was in the beginning with God. 3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made. 4 In him was life; and the life was the light of men. 5 And the light shineth in darkness; and the darkness comprehended it not. 6 There was a man sent from God, whose name was John. 7 The same came for a witness, to bear witness of the Light, that all men through him might believe. 8 He was not that Light, but was sent to bear witness of that Light. 9 That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world. 10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not. 11 He came unto his own, and his own received him not. 12 But as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name: 13 Which were born, not of blood, nor of the will of the flesh, nor of the will of man, but of God. 14 And the Word was made flesh, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father,) full of grace and truth. 15 John bare witness of him, and cried, saying, This was he of whom I spake, He that cometh after me is preferred before me: for he was before me. 16 And of his fulness have all we received, and grace for grace. 17 For the law was given by Moses, but grace and truth came by Jesus Christ. 18 No man hath seen God at any time; the only begotten Son, which is in the bosom of the Father, he hath declared him. 19 And this is the record of John, when the Jews sent priests and Levites from Jerusalem to ask him, Who art thou? 20 And he confessed, and denied not; but confessed, I am not the Christ. 21 And they asked him, What then? Art thou Elias? And he saith, I am not. Art thou that prophet? And he answered, No. 22 Then said they unto him, Who art thou? that we may give an answer to them that sent us. What sayest thou of thyself? 23 He said, I am the voice of one crying in the wilderness, Make straight the way of the Lord, as said the prophet Esaias. 24 And they which were sent were of the Pharisees. 25 And they asked him, and said unto him, Why baptizest thou then, if thou be not that Christ, nor Elias, neither that prophet? 26 John answered them, saying, I baptize with water: but there standeth one among you, whom ye know not; 27 He it is, who coming after me is preferred before me, whose shoe's latchet I am not worthy to unloose. 28 These things were done in Bethabara beyond Jordan, where John was baptizing. 29 The next day John seeth Jesus coming unto him, and saith, Behold the Lamb of God, which taketh away the sin of the world. 30 This is he of whom I said, After me cometh a man which is preferred before me: for he was before me. 31 And I knew him not: but that he should be made manifest to Israel, therefore am I come baptizing with water. 32 And John bare record, saying, I saw the Spirit descending from heaven like a dove, and it abode upon him. 33 And I knew him not: but he that sent me to baptize with water, the same said unto me, Upon whom thou shalt see the Spirit descending, and remaining on him, the same is he which baptizeth with the Holy Ghost. 34 And I saw, and bare record that this is the Son of God. 35 Again the next day after John stood, and two of his disciples; 36 And looking upon Jesus as he walked, he saith, Behold the Lamb of God! 37 And the two disciples heard him speak, and they followed Jesus. 38 Then Jesus turned, and saw them following, and saith unto them, What seek ye? They said unto him, Rabbi, (which is to say, being interpreted, Master,) where dwellest thou? 39 He saith unto them, Come and see. They came and saw where he dwelt, and abode with him that day: for it was about the tenth hour. 40 One of the two which heard John speak, and followed him, was Andrew, Simon Peter's brother. 41 He first findeth his own brother Simon, and saith unto him, We have found the Messias, which is, being interpreted, the Christ. 42 And he brought him to Jesus. And when Jesus beheld him, he said, Thou art Simon the son of Jona: thou shalt be called Cephas, which is by interpretation, A stone. 43 The day following Jesus would go forth into Galilee, and findeth Philip, and saith unto him, Follow me. 44 Now Philip was of Bethsaida, the city of Andrew and Peter. 45 Philip findeth Nathanael, and saith unto him, We have found him, of whom Moses in the law, and the prophets, did write, Jesus of Nazareth, the son of Joseph. 46 And Nathanael said unto him, Can there any good thing come out of Nazareth? Philip saith unto him, Come and see. 47 Jesus saw Nathanael coming to him, and saith of him, Behold an Israelite indeed, in whom is no guile! 48 Nathanael saith unto him, Whence knowest thou me? Jesus answered and said unto him, Before that Philip called thee, when thou wast under the fig tree, I saw thee. 49 Nathanael answered and saith unto him, Rabbi, thou art the Son of God; thou art the King of Israel. 50 Jesus answered and said unto him, Because I said unto thee, I saw thee under the fig tree, believest thou? thou shalt see greater things than these. 51 And he saith unto him, Verily, verily, I say unto you, Hereafter ye shall see heaven open, and the angels of God ascending and descending upon the Son of man.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gud blev människa

1 I tidens början fanns redan Ordet^[1]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han fanns hos Gud redan i tidens början. 3 Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom. 4 Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. 5 Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. 6 Gud sände Johannes döparen 7 för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap. 8 Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt. 9 Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. 10 Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom. 11 Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt. 13 De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv. 14 Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. 15 Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.^[2]’ ” 16 Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss. 17 Mose gav oss lagen^[3], men det är genom Jesus Kristus, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är.

Johannes döparen talar om Jesus

19-20 De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias^[4], den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: ”Nej, jag är inte Messias.” 21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[5]?””Nej”, svarade han.”Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?””Nej”, svarade han. 22 Då sa de: ”Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” 23 Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: ”Jag är en röst som ropar i öknen: ’Gör vägen rak för Herren!^[6]’ ” 24 De som hade sänts ut av fariseerna^[7], 25 frågade honom nu: ”Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?” 26 Johannes svarade dem: ”Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[8]” 28 Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

29 Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.’ 31 Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är.” 32 Och Johannes berättade: ”Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: ’När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.’ 34 Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son^[9].”

De första efterföljarna

35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!” 37 Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” 39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. 41 Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: ”Vi har funnit Messias, den utlovade kungen” (Messias betyder den smorde).^[10] 42 Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa).^[11]” 43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Kom och bli min efterföljare.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad. 45 Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna^[12] talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.” 46 ”Nasaret!” utropade Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?””Kom och se själv”, svarade Filippos. 47 Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit^[13].” 48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig.” 49 Då utbrast Natanael: ”Mästare, du är Guds Son, Israels kung!” 50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så. 51 Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen^[14].”