Lukas 18 | King James Version

1 And he spake a parable unto them to this end, that men ought always to pray, and not to faint; 2 Saying, There was in a city a judge, which feared not God, neither regarded man: 3 And there was a widow in that city; and she came unto him, saying, Avenge me of mine adversary. 4 And he would not for a while: but afterward he said within himself, Though I fear not God, nor regard man; 5 Yet because this widow troubleth me, I will avenge her, lest by her continual coming she weary me. 6 And the Lord said, Hear what the unjust judge saith. 7 And shall not God avenge his own elect, which cry day and night unto him, though he bear long with them? 8 I tell you that he will avenge them speedily. Nevertheless when the Son of man cometh, shall he find faith on the earth? 9 And he spake this parable unto certain which trusted in themselves that they were righteous, and despised others: 10 Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a publican. 11 The Pharisee stood and prayed thus with himself, God, I thank thee, that I am not as other men are, extortioners, unjust, adulterers, or even as this publican. 12 I fast twice in the week, I give tithes of all that I possess. 13 And the publican, standing afar off, would not lift up so much as his eyes unto heaven, but smote upon his breast, saying, God be merciful to me a sinner. 14 I tell you, this man went down to his house justified rather than the other: for every one that exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted. 15 And they brought unto him also infants, that he would touch them: but when his disciples saw it, they rebuked them. 16 But Jesus called them unto him, and said, Suffer little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God. 17 Verily I say unto you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child shall in no wise enter therein. 18 And a certain ruler asked him, saying, Good Master, what shall I do to inherit eternal life? 19 And Jesus said unto him, Why callest thou me good? none is good, save one, that is, God. 20 Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Honour thy father and thy mother. 21 And he said, All these have I kept from my youth up. 22 Now when Jesus heard these things, he said unto him, Yet lackest thou one thing: sell all that thou hast, and distribute unto the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, follow me. 23 And when he heard this, he was very sorrowful: for he was very rich. 24 And when Jesus saw that he was very sorrowful, he said, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God! 25 For it is easier for a camel to go through a needle's eye, than for a rich man to enter into the kingdom of God. 26 And they that heard it said, Who then can be saved? 27 And he said, The things which are impossible with men are possible with God. 28 Then Peter said, Lo, we have left all, and followed thee. 29 And he said unto them, Verily I say unto you, There is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God's sake, 30 Who shall not receive manifold more in this present time, and in the world to come life everlasting. 31 Then he took unto him the twelve, and said unto them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things that are written by the prophets concerning the Son of man shall be accomplished. 32 For he shall be delivered unto the Gentiles, and shall be mocked, and spitefully entreated, and spitted on: 33 And they shall scourge him, and put him to death: and the third day he shall rise again. 34 And they understood none of these things: and this saying was hid from them, neither knew they the things which were spoken. 35 And it came to pass, that as he was come nigh unto Jericho, a certain blind man sat by the way side begging: 36 And hearing the multitude pass by, he asked what it meant. 37 And they told him, that Jesus of Nazareth passeth by. 38 And he cried, saying, Jesus, thou Son of David, have mercy on me. 39 And they which went before rebuked him, that he should hold his peace: but he cried so much the more, Thou Son of David, have mercy on me. 40 And Jesus stood, and commanded him to be brought unto him: and when he was come near, he asked him, 41 Saying, What wilt thou that I shall do unto thee? And he said, Lord, that I may receive my sight. 42 And Jesus said unto him, Receive thy sight: thy faith hath saved thee. 43 And immediately he received his sight, and followed him, glorifying God: and all the people, when they saw it, gave praise unto God.

Nya Levande Bibeln

Bilden om den envisa änkan

1 En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem: 2 ”I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor. 3 I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ 4 Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: ’Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!’ ” 6 Sedan sa Herren Jesus: ”Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig, 7 tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt? 8 Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen*, att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?”

Bilden om farisén och tullindrivaren

9 En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa: 10 ”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé*, den andre var tullindrivare*. 11 Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap, 12 jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel* av allt jag tjänar.’ 13 Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: ’Gud, förlåt mig, jag är en syndare!’ 14 Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

Jesus ber för barnen

15 Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem. 16 Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.* 17 Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.”

Jesus talar med en rik man

18 En högt uppsatt man frågade Jesus: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” 19 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Det finns bara en som är god, och det är Gud. 20 Och hans bud kan du redan: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.*’ ” 21 Mannen svarade: ”Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung.” 22 Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” 23 Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik. 24 Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk!* 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.” 26 De som hörde detta utropade: ”Vem i all världen kan då bli räddad?” 27 Jesus svarade: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!” 28 Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.” 29 ”Ja”, svarade Jesus, ”och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,* 30 han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

31 Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna* skriva om mig, Människosonen*, bli verklighet. 32 Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna*, och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig 33 och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje* dagen ska jag uppstå från de döda igen.” 34 Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.

Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko

35 På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på. 37 När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, 38 började han ropa: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,* ha medlidande med mig!” 39 Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!” 40 När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?””Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!” 42 Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har botat dig.” 43 Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.

Lukas 18 | King James Version Nya Levande Bibeln