Jesaja 63 | King James Version

1 Who is this that cometh from Edom, with dyed garments from Bozrah? this that is glorious in his apparel, travelling in the greatness of his strength? I that speak in righteousness, mighty to save. 2 Wherefore art thou red in thine apparel, and thy garments like him that treadeth in the winefat? 3 I have trodden the winepress alone; and of the people there was none with me: for I will tread them in mine anger, and trample them in my fury; and their blood shall be sprinkled upon my garments, and I will stain all my raiment. 4 For the day of vengeance is in mine heart, and the year of my redeemed is come. 5 And I looked, and there was none to help; and I wondered that there was none to uphold: therefore mine own arm brought salvation unto me; and my fury, it upheld me. 6 And I will tread down the people in mine anger, and make them drunk in my fury, and I will bring down their strength to the earth. 7 I will mention the lovingkindnesses of the LORD, and the praises of the LORD, according to all that the LORD hath bestowed on us, and the great goodness toward the house of Israel, which he hath bestowed on them according to his mercies, and according to the multitude of his lovingkindnesses. 8 For he said, Surely they are my people, children that will not lie: so he was their Saviour. 9 In all their affliction he was afflicted, and the angel of his presence saved them: in his love and in his pity he redeemed them; and he bare them, and carried them all the days of old. 10 But they rebelled, and vexed his holy Spirit: therefore he was turned to be their enemy, and he fought against them. 11 Then he remembered the days of old, Moses, and his people, saying , Where is he that brought them up out of the sea with the shepherd of his flock? where is he that put his holy Spirit within him? 12 That led them by the right hand of Moses with his glorious arm, dividing the water before them, to make himself an everlasting name? 13 That led them through the deep, as an horse in the wilderness, that they should not stumble? 14 As a beast goeth down into the valley, the Spirit of the LORD caused him to rest: so didst thou lead thy people, to make thyself a glorious name. 15 Look down from heaven, and behold from the habitation of thy holiness and of thy glory: where is thy zeal and thy strength, the sounding of thy bowels and of thy mercies toward me? are they restrained? 16 Doubtless thou art our father, though Abraham be ignorant of us, and Israel acknowledge us not: thou, O LORD, art our father, our redeemer; thy name is from everlasting. 17 O LORD, why hast thou made us to err from thy ways, and hardened our heart from thy fear? Return for thy servants'sake, the tribes of thine inheritance. 18 The people of thy holiness have possessed it but a little while: our adversaries have trodden down thy sanctuary. 19 We are thine : thou never barest rule over them; they were not called by thy name.

Nya Levande Bibeln

Herrens dom och Herrens nåd

1 Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft?"Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!" 2 "Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?" 3 "Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder. 4 Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare. 5 Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig. 6 Jag krossade hednafolken i min vrede och fick dem att falla till marken." 7 Jag vill berätta om vad Gud har gjort i sin nåd och barmhärtighet. Jag ska prisa honom för allt han har gjort. Jag gläder mig över hans godhet mot Israel, över allt han gjort i sin nåd och kärlek. 8 Han sa: "De är mina egna. De kommer aldrig mer att svika mig." Så blev han deras frälsare. 9 Han delade deras nöd, och han räddade dem. I sin kärlek och omsorg befriade han dem, lyfte upp dem, och han har burit dem under alla dessa år. 10 Men de gjorde ändå uppror mot honom och bedrövade hans helige Ande. Det var därför han blev deras fiende och själv stred mot dem. 11 Då kom de ihåg hur det var när Mose, Guds tjänare, ledde hans folk ut ur Egypten och man ropade: "Var finns han som ledde Israel genom havet, med Mose i täten? Var finns den Gud som sände sin helige Ande bland sitt folk? 12 Var finns han, vars väldiga makt delade havet när Mose lyfte sin hand och därmed för alltid gjorde sig ett namn?" 13 Vem ledde dem fram genom havet? Som hästar på ett öppet fält färdades de fram utan att stappla eller falla. 14 Herrens Ande förde dem till vila som boskap förs till grönt bete i dalarna. Allt detta gav Herren ett namn bland folken. 15 Herre, se ner från din himmel och se på oss från ditt heliga hus! Var finns den kärlek som du tidigare visade oss, din makt, din nåd och ditt medlidande? Var finns allt detta nu? 16 Du är ju fortfarande vår far! Även om Abraham och Jakob inte skulle vilja kännas vid oss, så är du ändå vår far, vår befriare sedan lång tid. 17 Herre, varför har du förhärdat våra hjärtan och fått oss att synda och vända oss mot dig? Kom tillbaka Herre, och hjälp oss, för vi som tillhör dig behöver dig. 18 Det var ju bara under en kort tid vi fick behålla Jerusalem! Nu har våra fiender intagit staden. 19 Gud, varför behandlar du oss som om vi inte var ditt folk? Varför behandlar du oss som hedningar, som aldrig kallat dig 'Herre'?

Jesaja 63 | King James Version Nya Levande Bibeln

Herrens dom och Herrens nåd