Jesaja 64 | King James Version

1 Oh that thou wouldest rend the heavens, that thou wouldest come down, that the mountains might flow down at thy presence, 2 As when the melting fire burneth, the fire causeth the waters to boil, to make thy name known to thine adversaries, that the nations may tremble at thy presence! 3 When thou didst terrible things which we looked not for, thou camest down, the mountains flowed down at thy presence. 4 For since the beginning of the world men have not heard, nor perceived by the ear, neither hath the eye seen, O God, beside thee, what he hath prepared for him that waiteth for him. 5 Thou meetest him that rejoiceth and worketh righteousness, those that remember thee in thy ways: behold, thou art wroth; for we have sinned: in those is continuance, and we shall be saved. 6 But we are all as an unclean thing , and all our righteousnesses are as filthy rags; and we all do fade as a leaf; and our iniquities, like the wind, have taken us away. 7 And there is none that calleth upon thy name, that stirreth up himself to take hold of thee: for thou hast hid thy face from us, and hast consumed us, because of our iniquities. 8 But now, O LORD, thou art our father; we are the clay, and thou our potter; and we all are the work of thy hand. 9 Be not wroth very sore, O LORD, neither remember iniquity for ever: behold, see, we beseech thee, we are all thy people. 10 Thy holy cities are a wilderness, Zion is a wilderness, Jerusalem a desolation. 11 Our holy and our beautiful house, where our fathers praised thee, is burned up with fire: and all our pleasant things are laid waste. 12 Wilt thou refrain thyself for these things , O LORD? wilt thou hold thy peace, and afflict us very sore?

Nya Levande Bibeln

Leran i krukmakarens hand

1 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro! 2 Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig. 3 Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade. 4 Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom. 5 Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar. Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta? 6 Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv. 7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder. 8 Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand. 9 Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk! 10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken. 11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta. 12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Jesaja 64 | King James Version Nya Levande Bibeln

Leran i krukmakarens hand