1 Bože mstiteli, Hospodine, Bože mstiteli, zaskvěj se! 2 Povznes se výše, ty soudce země, dej odplatu pyšným. 3 Dlouho ještě svévolníci, Hospodine, dlouho ještě svévolníci budou jásat? 4 Chrlí drzé řeči, chvástají se všichni pachatelé ničemností 5 a deptají tvůj lid, Hospodine, činí příkoří dědictví tvému, 6 vraždí vdovu a bezdomovce, sirotky zabíjejí. 7 Říkají: „Hospodin nevidí, Bůh Jákobův to nepostřehne.“ 8 Přijdete na to, vy tupci z lidu, hlupáci, pochopíte to někdy? 9 Neslyší snad ten, jenž učinil ucho? Nedívá se snad ten, jenž vytvořil oko? 10 Neumí snad trestat ten, jenž kárá pronárody, ten, jenž učí člověka, co by měl vědět? 11 Hospodin zná smýšlení lidí; jsou pouhý vánek. 12 Blaze muži, jehož, Hospodine, káráš, jehož svým zákonem vyučuješ: 13 Dopřeješ mu klidu ve zlých dnech, zatímco se bude kopat jáma svévolníku. 14 Vždyť Hospodin lid svůj neodvrhne, své dědictví neopustí. 15 Na soudu opět zavládne spravedlnost, půjdou za ní všichni, kteří mají přímé srdce. 16 Kdo se mne zastane proti zlovolníkům? Kdo se za mne postaví proti pachatelům ničemností? 17 Kdyby mi Hospodin nepomáhal, zakrátko bych bydlel v říši ticha. 18 Řeknu-li: „Už ujíždí mi noha,“ podepře mě tvé milosrdenství, Hospodine. 19 Když v mém nitru roste neklid, naplní mě útěcha tvá potěšením. 20 Může být tvým spojencem trůn zhouby, který proti právu jen trápení plodí? 21 Napadají duši spravedlivou, nevinnou krev viní ze svévole. 22 Ale Hospodin je můj hrad nedobytný, můj Bůh je má útočištná skála. 23 Obrátí proti nim jejich ničemnosti, umlčí je jejich vlastní zlobou, umlčí je Hospodin, Bůh náš!
nuBibeln
Gud som hela världens domare
1Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram!2Res dig, du jordens domare! Ge de högmodiga det straff de förtjänar.3HERRE, hur länge, hur länge ska de onda få triumfera?4Deras tal är ett flöde av fräckheter, alla som gör orätt förhäver sig.5De krossar ditt folk, HERRE, de förtrycker din arvedel.6Brutalt dödar de änkor och främlingar, och de mördar faderlösa barn.7”HERREN ser det inte”, säger de, ”Jakobs Gud märker det inte.”8Besinna er, ni vettlösa bland folket! Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?9Skulle han som har planterat örat inte höra? Skulle han som har format ögat inte se?10Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa? Skulle han som undervisar människan inte veta?11HERREN känner människornas tankar och vet att de är tomhet.12Lycklig är den som du, HERRE, fostrar och undervisar utifrån din lag,13för att ge honom ro i onda tider, tills de gudlösas grav har grävts.14För HERREN förkastar inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.15Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen, och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.16Vem vill stå upp för mig mot de onda? Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?17Om inte HERREN hade hjälpt mig, skulle jag snart bo i tystnaden.18När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,” då var din nåd mitt stöd, HERRE.19När ångesten fyller mitt sinne, ger din tröst mig glädje.20Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd, då orätt skipas i lagens namn?21De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden.22HERREN är min borg, min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.23Han låter deras orätt komma över dem själva, han krossar dem för deras ondska, HERREN, vår Gud förgör dem.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.