Matthäus 26 | Nya Levande Bibeln

Planer på att döda Jesus

1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden* om två dagar. Då ska jag, Människosonen*, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.” 3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

6 Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud. 8 Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!” 10 Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

14 Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?” Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

17 På första dagen i påskhögtiden*, kom Jesus efterföljare till honom och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?” 18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.’ ” 19 Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

20 När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.* 24 För jag, Människosonen*, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften*. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.” 25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Mästare, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder. 29 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld.*”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

30 När de till sist hade sjungit lovsången* tillsammans, gick de ut till Olivberget. 31 Där sa Jesus till dem: ”Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften*: ’Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.’* 32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.” 33 Petrus invände: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det.” 34 Men Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.” 35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

36 Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 40 Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.” 42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.” 43 Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen*, ska överlämnas till onda människor. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: ”Godafton, Mästare!” och gav honom en hälsningskyss. 50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom. 51 En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52 Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld. 53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det? 54 Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften* då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända.” 55 Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter* ska bli verklighet.*”I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

57 De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna* och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus. 59 Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet* att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt, kunde man inte hitta något att anklaga honom för. Till slut förklarade i alla fall två män: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ” 62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Tänker du inte svara? Har du sagt detta eller inte?” 63 Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever, kräver jag att du talar om för oss om du är Messias, den utlovade kungen, Guds Son.” 64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag försäkrar er, att efter detta ska ni få se mig, Människosonen*,sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.*” 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat Gud! Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda. 66 Vad ska han få för dom?”De ropade tillbaka: ”Han måste dö!” 67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar och sa: 68 ”Du som är Messias, den utlovade kungen, visa nu att du är en profet. Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus protesterade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.” 71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen.” 73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Vi vet att du är en av hans efterföljare. Det hörs på dialekten att du kommer från Galileen.” 74 Petrus svor då igen och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen. 75 Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät förtvivlat.

Nádej pre kazdého

Ježiš musí umrieť

1 Keď Ježiš skončil svoju reč, povedal učeníkom: 2 „Viete, že o dva dni bude Veľká noc, keď ma zradia a ukrižujú.“ 3 V tom čase sa zišla židovská rada v paláci veľkňaza Kaifáša. 4 Radili sa, ako by sa Ježiša nenápadne zmocnili a zabili ho. 5 Dohodli sa, že by to nemalo byť cez veľkonočné sviatky, lebo by to mohlo vyvolať vzburu.

Ježiš v Betánii

6 Ježiš sa pobral do Betánie do domu Šimona, ktorý bol predtým malomocný. 7 Keď sedeli za stolom, pristúpila k Ježišovi žena s alabastrovou nádobkou drahocenného oleja a ten mu všetok votrela do vlasov. 8 Učeníkov to pohoršilo: 9 „Takáto márnotratnosť! To sa mohlo výhodne predať a peniaze rozdať chudobným!“ 10 Ježiš postrehol ich myšlienky a povedal: „Prečo jej to zazlievate? 11 Chudobných vždy bude medzi vami dosť, ale ja už s vami dlho nebudem. 12 Táto žena ma potrela olejom, a tak vlastne pripravila moje telo na pohreb. 13 Na to, čo urobila, sa nezabudne. Po celom svete sa bude o nej hovoriť zakaždým, keď sa bude hlásať radostná zvesť o mojom diele záchrany.“

Judáš zradí

14 Tu sa jeden z Ježišových dvanástich učeníkov, Judáš Iškariotský, pobral k veľkňazom a spýtal sa ich: 15 „Koľko mi zaplatíte, ak vám vydám Ježiša?“ Dali mu tridsať strieborných. 16 Od tej chvíle hľadal vhodnú príležitosť, aby ho zradil.

Posledná večera

17 V prvý deň veľkonočných sviatkov sa učeníci spýtali Ježiša: „Kde máme pripraviť veľkonočnú večeru?“ 18 Poslal ich do mesta k istému človekovi s odkazom: „Nastal môj čas, u teba budem jesť so svojimi učeníkmi veľkonočného baránka.“ 19 Učeníci vykonali, čo im prikázal, a pripravili tam večeru. 20 Keď sa zotmelo, večeral so svojimi dvanástimi učeníkmi 21 a povedal: „Jeden z vás ma zradí. 22 To ich veľmi zarmútilo a spytovali sa jeden po druhom: „To myslíš mňa, Pane?“ 23 Odpovedal: „Je to ten, ktorý si naberal z misy zároveň so mnou. 24 Ja musím umrieť, ako to predpovedali proroci, ale beda tomu, kto ma zrádza. Lepšie by mu bolo, keby sa nebol narodil.“ 25 Judáš sa ho spýtal: „Som to azda ja?“Odpovedal mu: „Sám si to povedal.“ 26 Keď jedli, vzal Ježiš chlieb, rozlamoval ho a podával učeníkom so slovami: „Vezmite a jedzte, to je moje telo.“ 27 Potom vzal kalich s vínom, poďakoval sa Bohu a podal im ho so slovami: „Pite z neho všetci, 28 toto je moja krv, ktorá sa vylieva, aby zmyla hriechy mnohých. Je to nová zmluva Boha s človekom. 29 Vravím vám, že oddnes nebudem piť toto víno až dovtedy, kým nebudeme piť spolu nové víno v kráľovstve môjho Otca.“ 30 Potom zaspievali chválospev a pobrali sa na Olivový vrch.

Ježiš varuje sebavedomého Petra

31 Tam im Ježiš povedal: „Tejto noci ma všetci opustíte, lebo Písmo predpovedá: ‚Budú biť pastiera a rozpŕchne sa stádo oviec.‘ 32 Ale po svojom vzkriesení odídem do Galiley a tam sa spolu stretneme.“ 33 Peter horlivo namietal: „Ak by ťa aj všetci opustili, ja určite nie.“ 34 Ježiš mu odpovedal: „Vravím ti, že ešte tejto noci, skôr ako kohút zakikiríka, tri razy ma zaprieš.“ 35 „Radšej s tebou umriem, ako by som ťa mal zaprieť!“ zvolal Peter. A podobne sa vyjadrili aj ostatní učeníci.

Ježišova modlitba

36 Potom prišli na miesto zvané Getsemane a Ježiš povedal svojim učeníkom: „Vy si tu sadnite, a ja pôjdem ďalej, aby som sa modlil.“ 37 Vzal so sebou Petra, Jakuba a Jána. Tu na neho doľahol zármutok a tieseň. 38 Povedal im: „Moja duša je smutná až na smrť. Zostaňte tu a bdejte so mnou.“ 39 Trochu sa od nich vzdialil, hodil sa tvárou na zem a modlil sa: „Môj Otče! Ak je možné, nech ma minie tento kalich. Ale nech sa stane, ako ty chceš, nie ako ja chcem.“ 40 Potom sa obrátil k tým trom a našiel ich spať. 41 „Peter,“ budil ho, „nemohol si aspoň hodinu bdieť so mnou? Bdejte a modlite sa. Inak vás premôže pokušenie. Váš duch je plný odhodlania, ale telo je slabé.“ 42 Znova sa vzdialil a modlil sa: „Môj Otče, ak to nie je možné, aby ma tento kalich minul a ja ho musím vypiť až do dna, nech sa stane tvoja vôľa.“ 43 Vrátil sa k svojim učeníkom a oni zasa spali; nevládali premôcť spánok. 44 Nechal ich spať, odišiel po tretí raz a modlil sa rovnakými slovami. 45 Potom sa obrátil k učeníkom a povedal: „Teraz už spite a odpočívajte! Nastáva chvíľa, keď budem zradený a vydaný do rúk podlých ľudí. 46 Vstaňte, pôjdeme! Tam sa blíži môj zradca.“

Ježiša zatknú

47 Ani nedohovoril, a už prichádzal Judáš, jeden z dvanástich. Tiahol s ním obrovský zástup ozbrojený mečmi a palicami, ktorý vyslali židovskí vodcovia. 48 Judáš si s nimi dohodol znamenie: nech zatknú toho, koho bozká. 49 A hneď pristúpil k Ježišovi a povedal: „Pozdravujem ťa, Majstre!“ a pobozkal ho. 50 Ježiš mu povedal: „Priateľ môj, vykonaj, čo si si zaumienil.“ A vtom sa na neho vrhli. 51 Jeden z tých, čo boli s Ježišom, vytiahol meč, napadol veľkňazovho sluhu a zaťal mu do ucha. 52 „Schovaj meč do pošvy!“ prikázal mu Ježiš. “Kto mečom bojuje, mečom zahynie. 53 Myslíš, že by som teraz nemohol poprosiť svojho Otca, aby mi poslal celú armádu anjelov? 54 Ale ako by som potom splnil Boží plán spásy?“ 55 Potom sa obrátil na ozbrojencov: „Som azda nebezpečný zločinec, že ste ma prišli zajať s mečmi a palicami? Prečo ste ma nezatkli už v chráme, kde som vám deň čo deň kázal?“ 56 Ale to sa stalo preto, aby sa splnili predpovede prorokov. V tej chvíli ho všetci jeho učeníci opustili a rozutekali sa.

Vypočúvanie

57 Zatknutého Ježiša potom odviedli k veľkňazovi Kaifášovi, kde sa zišli všetci židovskí vodcovia a starší. 58 Peter ho zďaleka nasledoval až po veľkňazov palác. Vošiel na nádvorie a zamiešal sa medzi služobníctvo, aby sa dozvedel, čo sa s ním stane. 59 Veľkňazi a celá rada sa usilovali obviniť Ježiša na základe falošného svedectva a odsúdiť ho na smrť. 60 Ale nenašli ho, hoci zohnali mnohých falošných svedkov. Napokon vystúpili dvaja a zhodne svedčili: 61 „Tento muž povedal. že má moc zboriť chrám a za tri dni ho znovu postaviť.“ 62 Nato vstal veľkňaz a spýtal sa Ježiša: „Ako sa obhájiš proti tejto obžalobe?“ 63 Ale Ježiš mlčal. Tu mu veľkňaz povedal: „Vyzývam ťa pri živom Bohu, aby si nám povedal, či si Mesiáš, Syn Boží.“ 64 Ježiš odpovedal: „Ty sám si to povedal. Ale hovorím vám, že čoskoro budete svedkami toho, že Boh ma posadí po svojej pravici, odkiaľ sa vrátim vo svojom majestáte.“ 65 Tu si veľkňaz na znamenie najväčšieho rozhorčenia roztrhol plášť a vyhlásil: „To je rúhanie. Potrebujeme ešte svedkov? Počuli ste to na vlastné uši! 66 Aký rozsudok vynesiete?“Odpovedali: „Zaslúži si smrť!“ 67 Vzápätí mu niektorí pľuli do tváre, bili ho po hlave, udierali palicami 68 a posmievali sa mu: „Ak si Mesiáš, uhádni, kto ťa udrel!“

Peter zaprie Ježiša

69 Peter zatiaľ sedel vonku na nádvorí. Tu k nemu pristúpila jedna slúžka: „Aj ty si bol s tým Galilejským Ježišom!“ 70 Ale Peter to pred všetkými zaprel: „Neviem, o čom hovoríš!“ 71 Potom sa pobral k bráne, ale zazrela ho iná žena a upozornila okolostojacich: „Tento človek chodieval s tým Ježišom z Nazareta.“ 72 No Peter sa zaprisahal, že toho človeka nepozná. 73 O chvíľu pristúpili k nemu tí, čo tam stáli, a povedali mu: „Určite k nemu patríš, veď aj tvoje nárečie ťa prezrádza!“ 74 Peter sa zariekal a zaprisahával, že Ježiša naozaj nepozná. Vtom zakikiríkal kohút 75 a Peter si spomenul na Ježišove slová: „Prv ako zakikiríka kohút, tri razy ma zaprieš.“ Vybehol von a žalostne sa rozplakal.

Matthäus 26 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého