Matthäus 27 | Nya Levande Bibeln

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

1 Tidigt nästa morgon samlades alla översteprästerna och folkets ledare igen och bestämde att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.*

Judas begår självmord

3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.””Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.” 5 Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig. 6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag* förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord.” 7 Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ’Blodsåkern’. 9 Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: ”De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”*

Jesus förhörs av Pilatus

11 Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst. 13 ”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.

Pilatus dömer Jesus till döden

15 Vid påskhögtiden* brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. 16 Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas*. 17 När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?” 18 Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 19 Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.” 20 Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!” 22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de. 23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!” 24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!” 25 Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!”* 26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.

De romerska soldaterna hånar Jesus

27 De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd* soldatkappa 29 och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.

Jesus spikas fast på ett kors

32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene* som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34 gav soldaterna Jesus vin blandat med galla.* Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det. 35 När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”. 38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom.* Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Jesus dör på korset

45 När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).* 47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia*. 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste* i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att 52 gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många. 54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.” 55 Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.

Jesus begravs

57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Vakter placeras vid graven

62 Nästa dag, som var vilodagen*, kom översteprästerna och fariseerna* till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre* dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.” 66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.

Nádej pre kazdého

Judášova smrť

1 Ráno sa veľkňaz opäť zišiel so židovskými vodcami a radili sa, ako by donútili Rimanov, aby potvrdili rozsudok smrti. 2 Potom poslali spútaného Ježiša k rímskemu miestodržiteľovi Pilátovi. 3 Keď Judáš videl, že Ježiša odsúdili na smrť, trýznilo ho svedomie za to, že ho zradil. Vzal tridsať strieborných, ktoré dostal za zradu, a chcel ich vrátiť veľkňazom a židovským vodcom. 4 „Zhrešil som, zradil som nevinného človeka!“„Čo nás po tom. To je tvoja vec!“ odsekli mu ľahostajne. 5 Odhodil peniaze na zem v chráme, vybehol von a obesil sa. 6 Veľkňazi pozbierali peniaze a povedali si: „Čo s nimi? Do chrámovej pokladnice to nemôžeme dať. Lipne na nich krv!“ 7 Dohodli sa teda, že za ne kúpia pozemok, kde hrnčiari voľakedy kopali hlinu, a že tam budú pochovávať cudzincov, ktorí zomrú v Jeruzaleme. 8 A tak sa to pole dodnes volá „Krvavé pole“. 9 Tak sa splnilo Jeremiášovo proroctvo: „Vzali tridsať strieborných, cenu človeka, na akú ho ocenili synovia Izraela, 10 a dali ich za hrnčiarovo pole, ako im Boh prikázal.“

Rozsudok smrti

11 Ježiša predviedli pred rímskeho miestodržiteľa Piláta. Spýtal sa ho: „Tak ty si židovský kráľ?“„Ty sám to hovoríš,“ odpovedal Ježiš. 12 Ale na ostatné žaloby veľkňazov a židovských vodcov Ježiš vôbec neodpovedal. 13 Nepočuješ, z čoho ťa obviňujú?“ vyzval ho Pilát. 14 Ale na jeho nesmierne prekvapenie Ježiš mlčal a neobhajoval sa. 15 Bolo zvykom, že cez veľkonočné sviatky vladár prepustil jedného väzňa podľa želania ľudu. 16 V tom čase bol vo väzení povestný zločinec Barabáš. 17 Keď sa ľudia toho rána zhromaždili pred Pilátovým domom, spýtal sa ich: „Koho vám mám prepustiť, Barabáša alebo Ježiša, vášho Mesiáša?“ 18 Vedel, že Ježiša zo závisti udali veľkňazi. 19 Keď Pilát sedel v sudcovskom kresle, dostal odkaz od svojej ženy: „Ruky preč od toho spravodlivého človeka. Kvôli nemu ma v noci prenasledovali strašné sny.“ 20 Židovskí veľkňazi a predstavitelia ľudu medzitým presviedčali zástupy, aby žiadali slobodu pre Barabáša a smrť pre Ježiša. 21 Keď sa Pilát znova spýtal, koho z tých dvoch má prepustiť, ozval sa krik: „Barabáša!“ 22 „A čo mám urobiť s Ježišom, vaším Mesiášom?“„Ukrižuj ho!“ kričal dav. 23 „A čoho sa vlastne dopustil?“ namietal Pilát.„Ukrižuj ho, ukrižuj!“ ešte naliehavejšie sa domáhal dav. 24 Keď Pilát videl, že jeho úsilie zachrániť Ježiša je márne a dav je čoraz zúrivejší, dal si doniesť nádobu s vodou, pred očami všetkých si umyl ruky a povedal: „Som čistý od krvi tohto človeka. Je nevinný, zodpovednosť leží na vás!“ 25 „Nech trest za jeho vyliatu krv padne na nás a na naše deti!“ kričal rozvášnený dav. 26 A tak im prepustil Barabáša, Ježiša nariadil zbičovať a dal súhlas, aby ho ukrižovali. 27 Rímski vojaci odviedli Ježiša do vládnej budovy a zhromaždili okolo neho celú čatu. 28 Vyzliekli ho, cez plecia mu prehodili šarlátový plášť, 29 uplietli mu z tŕnia korunu, narazili mu ju na hlavu a do pravej ruky mu dali palicu. Potom si pred ním kľakali a posmievali sa mu: „Nech žije židovský kráľ!“ 30 Pľuvali naňho a bili ho po hlave palicou. 31 Keď sa mu do vôle naposmievali, strhli z neho plášť, zasa mu obliekli jeho rúcho a viedli ho na popravisko.

Ukrižovanie

32 Cestou stretli človeka z Kyrény v Afrike, ktorý sa volal Šimon, a prinútili ho, aby niesol Ježišov kríž. 33 Došli na miesto zvané Golgota, čiže Lebka. 34 Tam mu dali piť skysnuté víno zmiešané so žlčou, aby ho omámilo. Ale keď ochutnal, odmietol. 35 Potom ho pribili na kríž a losovaním si rozdelili jeho rúcho. Tak sa naplnilo jedno z proroctiev: „Rozdelili si moje rúcho a o môj odev losovali.“ 36 Posadali si okolo neho a strážili ho. 37 Nad hlavu mu pripevnili nápis s jeho previnením: „Ježiš, kráľ Židov.“ 38 Toho rána ukrižovali spolu s ním dvoch zločincov, jedného po jeho pravej, druhého po ľavej strane. 39 Ľudia, čo šli okolo, sa mu posmievali: 40 „Tak to si ty chcel zboriť chrám a za tri dni ho postaviť? Teraz ukáž svoju moc a zachráň sám seba. Ak si Boží Syn, zostúp z kríža!“ 41 Aj veľkňazi a židovskí vodcovia sa k nim pridali: 42 „Iných zachraňoval, a sám seba nemôže zachrániť. Židovský kráľ – a visí na kríži! Zostúp dolu a uveríme ti. 43 Dúfal v Boha, vravel, že je Boží Syn. Tak nech ho teraz vyslobodí Boh.“ 44 A zločinci, čo s ním boli ukrižovaní, ho podobne potupovali.

Ježišova smrť

45 Napoludnie sa zrazu nad celým krajom rozprestrela tma a trvala tri hodiny. 46 A vtedy zvolal silným hlasom: „Eli, Eli, lama sabachtani?“, čo znamená: „Bože môj, Bože môj, prečo si ma opustil?“ 47 Niektorí z tých, čo tam stáli, sa domnievali, že volá proroka Eliáša. 48 Jeden z nich bežal po špongiu, namočil ju do octu, nabodol na tyč a dával mu piť. 49 Ostatní ho okrikovali: „Len ho nechaj, nech vidíme, či ho Eliáš príde zachrániť.“ 50 Potom Ježiš opäť skríkol mocným hlasom a skonal. 51 V tej chvíli sa v chráme roztrhol záves odhora až nadol, zem sa chvela, skaly pukali 52 a hroby sa otvárali. 53 Keď potom Ježiš vstal z mŕtvych, mnohí v Jeruzaleme dosvedčovali, že videli vzkriesených z tých hrobov. 54 Keď stotník a tí, čo s ním strážili Ježiša, videli zemetrasenie a všetko, čo sa dialo, premkla ich hrôza a vraveli: „To bol naozaj Boží Syn!“ 55 Z diaľky sa prizeralo aj mnoho žien, ktoré prišli za Ježišom až z Galiley a starali sa oňho i o jeho učeníkov. 56 Medzi nimi bola aj Mária Magdaléna, Mária, Jakubova a Jozefova matka, a matka Jakuba a Jána Zebedejovcov.

Ježišov pohreb

57 Keď nastal večer, prišiel bohatý človek z Arimatey, volal sa Jozef, a tiež patril k Ježišovým nasledovníkom. 58 Dal sa ohlásiť u Piláta a poprosil ho, aby mu vydal Ježišovo telo. Pilát mu vyhovel. 59 Jozef zavinul Ježišovo telo do čistého plátna 60 a uložil ho do hrobu, ktorý si dal vytesať v skale. Vchod do hrobu dal po pohrebe privaliť balvanom. Potom odišiel. 61 Dve Márie – jedna z nich bola Mária Magdaléna – sa prizerali pohrebu. 62 Na druhý deň – v sobotu, po prípravnom dni sviatkov – veľkňazi a farizeji sa zhromaždili u Piláta 63 a povedali: „Pane, spomenuli sme si, že ten zvodca svojho času povedal: ‚Po troch dňoch opäť vstanem k životu.‘ 64 Daj teda aspoň tri dni strážiť hrob, lebo prídu jeho učeníci, ukradnú ho a potom budú ľudí presviedčať, že vstal z mŕtvych. A to by bol ešte väčší podvod ako prvý!“ 65 „Dobre,“ povedal Pilát, „máte vlastnú stráž, tak si ho strážte.“ 66 A tak aj urobili, postavili k hrobu stráž, dokonca zapečatili balvan, ktorým bol hrob privalený.

Matthäus 27 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého