Lukas 9 | Nya Levande Bibeln

Jesus sänder ut sina tolv närmaste efterföljare

1 En dag kallade Jesus samman sina tolv närmaste efterföljare och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Sedan sände han ut dem för att berätta att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och för att bota sjuka. 3 Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och inga extra kläder. 4 När ni har blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa stad. 5 Men om människorna i en stad inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka stadens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.” 6 Så började Jesus efterföljare att vandra från plats till plats och spred det glada budskapet och botade sjuka.

Ryktet om Jesus gör Herodes orolig

7 När kung Herodes fick höra talas om alla de under Jesus gjorde, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda. 8 Några sa att det var Elia* som visade sig, och andra att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap*, hade uppstått igen. 9 Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men tänk om den här mannen som jag hör så mycket om ändå är Johannes?” Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

10 De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till staden Betsaida, 11 men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Och än en gång tog han emot folket och talade till dem om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,* och han botade alla som behövde hjälp. 12 När det började bli kväll kom de tolv efterföljarna och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. På den här öde platsen finns det ju ingenting.” 13 Men Jesus svarade: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur ska det gå till?” undrade de. ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar. Menar du att vi ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna?” 14 Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på 50 personer”, svarade Jesus. 15 Och då gjorde hans efterföljare som han sa och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina efterföljare för att de skulle ge åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.

Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen

18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans efterföljare var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?” 19 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia*. Andra säger att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap*, har uppstått från de döda.” 20 Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias, den kung som Gud har lovat sända.”

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

21 Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon, 22 och förklarade: ”Jag, Människosonen*, måste lida mycket. Folkets ledare och översteprästerna och laglärarna* kommer att ta avstånd från mig och se till att jag dödas, men på den tredje* dagen ska jag uppstå från de döda igen.” 23 Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och alltid vara beredd att dö. 24 Ja, den som klamrar sig fast vid livet kommer till sist att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet? 26 Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska jag, Människosonen*, skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar. 27 Men tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän ni har sett Gud i hans kungliga makt.*”

Jesus förvandlas på berget

28 Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. 29 Och medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. 30 Sedan visade sig två män som stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,* 31 och även de strålade av ett himmelskt ljus, och de talade om hur Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem. 32 Petrus och de båda andra hade varit så trötta att de somnat medan Jesus bad. Men nu vaknade de alltså och fick se Jesus stå där omstrålad av ljus tillsammans med de två männen. 33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!” Han var så förvirrad att han inte visste vad han sa. 34 Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev alldeles förskräckta. 35 Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde*. Lyssna på honom.” 36 Och när rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men hans efterföljare höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

37 Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av en stor mängd människor. 38 Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. 39 En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. 40 Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte!” 41 ”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” 42 Och medan pojken var på väg mot Jesus, knuffade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onda anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans pappa. 43 Alla som var med blev helt förundrade över Guds oerhörda makt och kraft. Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina efterföljare: 44 ”Lyssna noga, och kom ihåg vad jag nu säger: Jag, Människosonen*, ska bli förrådd och överlämnad till människorna.” 45 Men hans efterföljare förstod inte vad han talade om. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och de vågade inte fråga vad han menade.

Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull

46 Jesus efterföljare började nu diskutera med varandra om vem av dem som var mest betydelsefull. 47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet därför att det tillhör mig, han tar emot mig! Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig. Den som anser sig själv vara liten och obetydlig, han är mest betydelsefull.”

Jesus efterföljare förbjuder en man att göra under i Jesus namn

49 Johannes, en av Jesus efterföljare, sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.” 50 Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på, för den som inte är mot er, han är för er.”

Motstånd i Samarien

51 Den tid hade nu kommit då Gud bestämt att Jesus skulle återvända till honom i himlen, och Jesus beslöt därför att börja gå mot Jerusalem. 52 En dag skickade han några efterföljare i förväg för att ordna med övernattning i en samarisk* by. 53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra. 54 När Jesus båda efterföljare Jakob och Johannes fick reda på vad som hade hänt, blev de upprörda och sa: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”* 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.* 56 Sedan gick de vidare till en annan by.

Priset för att följa Jesus

57 Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.” 58 Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen*, har ingen plats där jag kan vila ut.” 59 Till en annan sa han: ”Kom och bli min efterföljare!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min pappa.”* 60 Då sa Jesus: ”Låt dem som är andligt döda* begrava sina döda. Din uppgift är att sprida budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.*” 61 En annan man sa: ”Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.” 62 Då sa Jesus till honom: ”Den som gör sig klar att arbeta, men sedan låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud.*”

Nádej pre kazdého

Vyslanie dvanástich

1 Ježiš zhromaždil svojich dvanástich učeníkov a dal im silu a moc vyháňať všetkých démonov a liečiť choroby. 2 Poslal ich hlásať Božie kráľovstvo a uzdravovať chorých. 3 Povedal im: „Nič si neberte na cestu, ani palicu, ani tašku, ani chlieb, ani peniaze, ba ani odev na prezlečenie. 4 Kde vám poskytnú prístrešie, tam zostaňte, kým sa nepoberiete ďalej. 5 A ak vás niekde neprijmú, nevnucujte sa, odíďte a straste si pred nimi aj prach zo svojej obuvi, aby ste ich tak varovali pred Božím hnevom.“ 6 Učeníci sa vydali na cestu, chodili z dediny do dediny, všade prinášali radostnú zvesť o spáse a uzdravovali chorých.

Herodesova neistota

7 Chýr o Ježišových zázrakoch sa dostal až do uší vladára Galiley Herodesa, ktorý nevedel, čo si má o tom myslieť. Niektorí totiž tvrdili, že to vstal z mŕtvych Ján Krstiteľ, ktorého dal Herodes popraviť. 8 Iní sa nazdávali, že sa znova zjavil prorok Eliáš, ďalší usudzovali, že vstal jeden z dávnych prorokov. 9 „Ja som predsa dal Jána sťať,“ vravel si Herodes. „Kto len môže byť ten človek, o ktorom počúvam také zvláštne veci?“ Preto veľmi túžil stretnúť sa s ním.

Ježiš nasýti päťtisíc ľudí

10 Keď sa apoštoli vrátili, porozprávali Ježišovi všetko, čo vykonali. Utiahol sa s nimi do ústrania neďaleko mesta Betsaida. 11 Len čo sa však ľudia dozvedeli, kam šiel, vybrali sa za ním. Ježiš ich neodmietol, ale znova kázal o Božom kráľovstve a uzdravoval tých, ktorí to potrebovali. 12 Zvečerievalo sa. Prišli za ním dvanásti učeníci a povedali mu: „Prepusť už ľudí, nech sa rozídu do okolitých dedín a osád, aby si zadovážili niečo na jedenie a prenocovali tam, lebo tu na tejto pustatine nič nezoženú.“ 13 „Tak im vy dajte jesť!“ povedal im. „My?“ začudovali sa. „Veď máme iba päť chlebov a dve ryby. Alebo máme azda ísť a nakúpiť pokrm pre celý tento zástup?“ 14 Len mužov tam bolo asi päťtisíc. 15 „Usaďte všetkých na zem do skupín asi po päťdesiatich,“ rozkázal učeníkom. Urobili podľa jeho pokynu. 16 Potom vzal tých päť chlebov a dve ryby, uprel zrak k nebu a poďakoval za ne Bohu. Potom pokrm rozlamoval a podával učeníkom, aby ho poroznášali ľuďom. 17 Všetci sa dosýta najedli, ba napokon ešte zozbierali aj dvanásť košov zvyškov.

Petrovo vyznanie a prvá predpoveď utrpenia

18 Raz, keď sa pobral do ústrania modliť, spýtal sa učeníkov: „Za koho ma vlastne ľudia pokladajú?“ – 19 „Niektorí za Jána Krstiteľa,“ odpovedali mu, „iní za Eliáša, ďalší vravia, že to vstal z mŕtvych jeden z dávnych prorokov.“ – 20 „A za koho ma pokladáte vy?“ spýtal sa ich priamo. „Ty si Boží Syn, Mesiáš,“ odpovedal Peter. 21 Ježiš im však kládol na srdce, aby zatiaľ o tom nikomu nehovorili, 22 a dodal: „Syn človeka musí mnoho trpieť. Židovskí vodcovia, veľkňazi a učitelia Zákona ho odsúdia, zabijú, ale na tretí deň vstane z mŕtvych.“ 23 Potom všetkým povedal: „Kto chce ísť za mnou, nech prestane myslieť na seba, deň čo deň nech nesie svoj kríž a nasleduje ma. 24 Kto žije iba pre seba, premárni svoj život, ale kto obetuje život pre mňa, zachová si ho pre večnosť. 25 Veď čo by človek z toho mal, keby získal aj celý svet, ale stratil by večnosť? 26 Kto sa ku mne neprizná a hanbí sa za mňa i za moje slová, za toho sa raz bude hanbiť aj Syn človeka, keď príde v sprievode anjelov vo svojej sláve aj v sláve Otcovej. 27 A vravím vám, že niektorí z vás nezomrú skôr, kým neuvidia Božie kráľovstvo.“

Ježiš vo svojej sláve

28 Asi o týždeň po tomto rozhovore vzal Ježiš so sebou Petra, Jakuba a Jána a vystúpili na vrch modliť sa. 29 Pri modlitbe sa mu tvár rozžiarila, šaty mu zbeleli a oslnivo sa jagali. 30 Potom sa ukázali dvaja muži a zhovárali sa s ním – bol to Mojžiš a Eliáš. 31 Celý ich zjav sa skvel slávou. Rozprávali sa s Ježišom o tom, čo ho čaká v Jeruzaleme, i o jeho odchode k Otcovi. 32 Petra a jeho druhov však premohol tvrdý spánok. Keď sa prebrali, uvideli Ježiša žiariaceho nebeským jasom aj tých dvoch mužov vedľa neho. 33 Keď sa lúčili, Peter celý zmätený nevedel, čo povedať, a tak zvolal: „Majstre, ako je nám tu dobre! Čo keby sme si tu postavili tri prístrešky: jeden pre teba, druhý pre Mojžiša a tretí pre Eliáša.“ 34 Ešte ani nedohovoril, keď sa prihnal oblak a zastrel ich. 35 Premkla ich nesmierna hrôza. Z oblaku sa ozval hlas: „Toto je môj vyvolený Syn, toho poslúchajte!“ 36 Keď hlas doznel, zostal Ježiš sám so svojimi učeníkmi. O tom, čo tu prežili, nikomu nerozprávali.

Uzdravenie posadnutého chlapca

37 Keď na druhý deň zostúpili z vrchu, vyšiel im oproti veľký zástup ľudí. 38 Z davu vykríkol jeden muž: „Majstre, prosím ťa, ujmi sa môjho jediného syna. 39 Často ho ovládne démon a lomcuje ním tak, že syn kričí a na ústa mu vystupuje pena. Záchvat trvá dlho a veľmi ho vyčerpáva. 40 Prosil som tvojich učeníkov, aby mi syna uzdravili, ale nemohli.“ 41 Ježiš pokarhal učeníkov: „Ach, vy obmedzení a neveriaci ľudia! Dokedy mám byť ešte s vami a znášať vás? Priveď mi sem syna!“ 42 Ako sa chlapec blížil k nemu, démon ho hodil na zem a zmietal ním. Ježiš vyhnal démona, uzdravil chlapca a odovzdal ho otcovi. 43 Všetci boli ohromení nad týmto jasným prejavom Božej moci.

Ježiš druhý raz predpovedá svoje utrpenie

44 Kým sa všetci nadchýnali zázrakmi, ktoré Ježiš urobil, vravel svojim učeníkom: „Počúvajte ma a dobre si zapamätajte, čo vám vravím: Syn človeka má byť vydaný do rúk ľudí.“ 45 Ale učeníci nechápali, čo tým myslí, lebo ich myseľ bola zastretá, no neodvážili sa ho na to spýtať.

Spor o prvenstvo

46 Raz sa učeníci začali medzi sebou dohadovať, kto z nich je najväčší. 47 Ale Ježiš, ktorý poznal ich myšlienky, postavil pred nich dieťa 48 a povedal: „Podľa toho, ako sa správate k najmenším, dá sa súdiť, aký vzťah máte ku mne, a tak prejavujete svoj postoj k Bohu, ktorý ma poslal. Ten najpokornejší medzi vami je v Božích očiach najväčší.“ 49 Vtedy pristúpil k nemu Ján a povedal mu: „Majstre, videli sme človeka, ktorý v tvojom mene vyháňal démonov. Usilovali sme sa mu v tom zabrániť, lebo nepatrí medzi nás.“ 50 Ježiš namietol: „Len ho nechajte, kto nie je proti vám, je s vami.“ 51 Keď sa priblížil čas, v ktorom sa mal Ježiš vrátiť hore do neba, rozhodol sa ísť do Jeruzalema. 52 Jedného dňa poslal poslov do samaritánskej dediny, aby tam zohnali nocľah. 53 Ale vyhnali ich, lebo tamojší obyvatelia nenávideli Židov a nechceli mať nič s tými, čo sa uberajú do Jeruzalema. 54 Jakuba a Jána to rozhnevalo a povedali: „Majstre, nemáme na nich privolať oheň z neba ako kedysi Eliáš? Nech tá dedina zhorí!“ 55 Ale Ježiš ich pokarhal: „Vravíte, akoby ste ani neboli moji učeníci. 56 Syn človeka predsa neprišiel ľudí zahubiť, ale zachrániť.“ A tak sa pobrali do inej dediny.

Nasledovanie Krista

57 Ako sa uberali cestou, ktosi mu povedal: „Pôjdem za tebou všade, kamkoľvek pôjdeš.“ 58 No Ježiš mu odpovedal: „Líšky majú svoje nory a vtáci svoje hniezda, ale Syn človeka nemá kde hlavu skloniť.“ 59 Iného muža vyzval: „Poď za mnou!“ Ale ten váhal a vyhováral sa: „Dovoľ mi, aby som najprv pochoval otca.“ 60 Ježiš mu odpovedal: „Nechaj tých, ktorí nemajú večný život, pochovávať mŕtvych. Tvojou povinnosťou je ísť a všade zvestovať Božie kráľovstvo.“ 61 Iný mu zase povedal: „Budem ťa nasledovať, ale najprv mi dovoľ, aby som sa rozlúčil so svojou rodinou.“ 62 Ježiš mu povedal: „Ak chce oráč vyorať brázdu, nesmie sa obracať naspäť. Kto nie je ochotný ísť hneď, nie je súci pre Božie kráľovstvo.“

Lukas 9 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého