Lukas 10 | Nya Levande Bibeln

Jesus sänder ut 72 efterföljare

1 Herren Jesus utsåg nu ytterligare 72 efterföljare*, som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka. 2 Innan de gav sig iväg, sa han till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten. 3 Gå nu, och kom ihåg att jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er några pengar, ingen väska och inga extra skor. Och ta väl vara på tiden, stanna inte på vägen för att prata. 5 När ni kommer in i ett hus så börja med att önska familjen frid ifrån Gud. 6 Om de då är värda att få del av Guds frid, ska han ge dem av sin frid. Annars får ni själva behålla det ni önskade dem. 7 Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så tacka ja när man bjuder er på mat, 9 bota de sjuka och säg till folket: ’Gud har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk.*’ 10 Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11 ’Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator vill vi skaka av våra fötter. Men en sak ska ni ha klart för er, och det är att Gud har kommit för att göra människor till sitt eget folk.’ ” 12 ”Jag försäkrar er”, fortsatte Jesus, ”att till och med staden Sodom* ska slippa lindrigare undan på domens dag än dessa städer som inte välkomnar er. 13 Ja, hur fruktansvärt ska det inte bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde hos er hade gjorts i Tyros och Sidon*, hade människorna där ångrat sin synd och vänt om till Gud för länge sedan. 14 Jag försäkrar er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få ett lindrigare straff än ni! 15 Och ni, Kafarnaums invånare, tror ni att ni ska bli upphöjda till himlen? Nej, ner till helvetet ska ni störtas.” 16 Sedan sa han till sina efterföljare: ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar Gud, eftersom Gud har sänt mig.”

De 72  efterföljarna kommer tillbaka

17 När de 72 efterföljarna sedan kom tillbaka, kunde de glada berätta: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi driver ut dem i ditt namn.” 18 ”Ja”, sa han till dem, ”jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt! 19 Och jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner ochkrossa dem,* och makt över fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20 Men det viktigaste är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.*” 21 Och i samma stund fylldes Jesus av glädje genom Guds heliga Ande och sa: ”Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt.” 22 Jesus fortsatte: ”Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för.” 23 Sedan vände han sig särskilt till sina tolv närmaste efterföljare och sa: ”Ni kan vara lyckliga som har fått se och uppleva allt detta. 24 Jag säger er, att många profeter som framförde Guds budskap*, och många kungar, har velat se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det.”

Berättelsen om den goda samariern

25 En dag kom en laglärd* för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?” 26 Jesus svarade: ”Vad säger Moses lag* om detta? Hur låter budorden?” 27 Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”* 28 ”Det är riktigt!” sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!” 29 Men mannen, som gärna ville visa hur noga han var med att följa Guds vilja, frågade Jesus: ”Vem ska egentligen räknas som min medmänniska?” 30 Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: ”En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd. 31 Då råkade en judisk präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 32 Efter en stund kom en tempeltjänare till platsen, och han gjorde precis likadant. Trots att han såg mannen ligga där, gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 33 Då kom en samarier*, som också var på resa, och när han såg den misshandlade mannen fylldes han av medlidande. 34 Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han vakade över honom hela natten. 35 Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två dagslöner och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’ ” 36 Sedan frågade Jesus den laglärde: ”Vilken av dessa tre tycker du betedde sig som en sann medmänniska mot den misshandlade mannen?” 37 ”Den som visade medlidande naturligtvis”, svarade den laglärde. Då sa Jesus: ”Just det. Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

38 När Jesus och hans efterföljare fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. 39 Marta hade en syster som hette Maria, som genast slog sig ner på golvet och lyssnade till vad Herren Jesus hade att säga. 40 Men Marta var stressad och tänkte mest på vad hon skulle ge gästerna. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag måste göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.” 41 Men Herren sa till henne: ”Kära Marta, du har så mycket bekymmer, och oroar dig för så mycket! 42 Men egentligen finns det bara en sak som är riktigt viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.”

Nádej pre kazdého

Ježiš posiela svojich pomocníkov

1 Ježiš si potom vyvolil ešte sedemdesiatich iných nasledovníkov a poslal ich po dvoch do každého mesta a dediny, ktoré mienil navštíviť. 2 Pred odchodom im povedal: „Proste Pána žatvy, aby vám poslal na pomoc viacerých žencov, lebo pole, ktoré treba zožať, je obrovské a pracovníkov je málo. 3 Choďte! Posielam vás ako ovce medzi vlkov. 4 Neberte si so sebou peniaze, ani tašku, ani obuv. A cestou sa nezdržiavajte. 5 Keď vojdete do niektorého domu, najprv im zaželajte:‚Pokoj tomuto domu.‘ 6 Ak vás prijmú srdečne, pokoj sa naozaj usídli v tom dome. No ak vás odmietnu, pokoj zostane vám. 7 Tam, kde vás prijmú, zdržte sa a neváhajte prijať ich pohostinstvo, lebo pracovník má právo na svoju mzdu. Neprechádzajte z domu do domu. 8 Ak vás prijmú v niektorom meste, pridŕžajte sa týchto zásad: jedzte všetko, čím vás ponúknu, 9 uzdravujte chorých a hlásajte:‚Božie kráľovstvo je celkom blízko vás.‘ 10 Ale ak vás v niektorom meste neprijmú, vyjdite do jeho ulíc a rozhláste: 11 ‚Vytriasame na vás ešte aj prach, čo sa na nás prichytil. 12 Vezmite však na vedomie, že aj k vám prichádza Božie kráľovstvo, no keďže ho odmietate, čaká vás Boží súd. A vtedy bude aj skazenej Sodome ľahšie ako vám.‘ “

Beda neveriacim mestám

13 Potom Ježiš začal hovoriť o galilejských mestách, kde mnohí v neho neuverili: „Beda ti, Korozaim! Beda ti, Betsaida! Keby sa v pohanských mestách Týre a Sidone boli stali také zázraky ako u vás, jeho obyvatelia by sa už dávno boli kajali, obliekali sa do vrecoviny a sedeli by v popole. 14 A tak Týru a Sidonu bude v deň posledného súdu ľahšie ako vám. 15 A čo mám povedať o vás, obyvatelia Kafarnauma? Budete sa vyvyšovať až do neba? Nie, až do pekla budete zvrhnutí.“ 16 Potom povedal svojim učeníkom: „Kto vás prijíma, mňa prijíma, a kto vás odmieta, mňa odmieta, odmieta toho, ktorý ma poslal.“

Návrat učeníkov

17 Neskôr sa tí sedemdesiati učeníci vrátili s radostnými správami: „Pane, aj démoni sa nám podrobujú, keď vyslovíme tvoje meno!“ 18 Odpovedal im: „Áno, videl som satana padať z neba ako blesk! 19 Dal som vám moc potláčať moc tohto nepriateľa, šliapať po hadoch a škorpiónoch. Nebojte sa, nič vám neuškodí. 20 Ale neradujte sa z toho, že sa vám podrobujú mocnosti zla, no radujte sa z toho, že sú vaše mená napísané na zozname nebeských občanov.“

Ježiš velebí otca

21 V tej chvíli naplnil Boží Duch Ježiša veľkou radosťou a povedal: „Velebím ťa, Otče, Pán neba aj zeme, že si schoval tieto pravdy pred vzdelanými a múdrymi tohto sveta a zjavil si ich tým, ktorí mi dôverujú ako deti. Áno, ďakujem ti, Otče, lebo tak sa ti to páči. 22 Všetko si mi zveril; len ty vieš, kto som, a ja viem, kto si ty, a vie to aj ten, komu to budem chcieť zjaviť.“ 23 Potom sa obrátil k svojim dvanástim učeníkom a povedal im: „Radujte sa, že všetko smiete vidieť na vlastné oči. 24 Mnohí dávni proroci a králi túžili vidieť a počuť, čo vy vidíte a počujete, ale nepočuli.“

Najväčšie prikázanie

25 Jeden z učiteľov Zákona chcel vyskúšať Ježiša a spýtal sa ho: „Majstre, čo mám robiť, aby som zdedil večný život?“ 26 Ježiš mu odpovedal otázkou: „Čo o tom hovorí Mojžišov zákon? Čo tam čítaš?“ 27 Znalec Písma mu zacitoval slová zo Zákona: „Miluj Pána, svojho Boha, z celého srdca, z celej duše, celou silou i celým svojím rozumom a svojho blížneho miluj tak, ako miluješ seba samého!“ 28 „Správne,“ povedal Ježiš. „Konaj tak a budeš žiť.“ 29 Znalec Písma sa však ďalej pýtal: „Ale kto je môj blížny?“

Milosrdný Samaritán

30 Nato mu Ježiš vyrozprával tento príbeh: „Istý muž sa uberal z Jeruzalema do Jericha. Cestou ho prepadli banditi, ukradli mu šaty aj peniaze, zbili ho a polomŕtveho ho nechali ležať pri ceste. 31 Náhodou šiel tadiaľ kňaz, ale keď ho videl, zďaleka ho obišiel. 32 Aj jeden chrámový sluha šiel okolo, ale ani ten mu neposkytol pomoc. 33 Napokon šiel tade aj jeden z opovrhovaných Samaritánov. Keď videl zraneného, prišlo mu ho nesmierne ľúto. Zabudol na starú nenávisť medzi Židmi a Samaritánmi, 34 pristúpil k nemu, ošetril mu rany olejom a vínom, obviazal mu ich, vysadil na svojho oslíka, zaviezol do hostinca a tam sa oňho staral. 35 Na druhý deň dal hostinskému dva strieborniaky a poprosil ho:‚Postaraj sa oňho, a ak ťa to bude viac stáť, doplatím ti, keď sa budem vracať.‘ “ 36 „Čo myslíš,“ spýtal sa Ježiš, “ktorý z tých troch mužov sa zachoval ako blížny k tomu úbožiakovi, čo ho prepadli banditi?“ – 37 „Ten, čo mu pomohol,“ odpovedal učiteľ Zákona. „Tak teraz choď a konaj podobne,“ povedal mu Ježiš.

Mária a Marta

38 Ježiš s učeníkmi pokračovali v ceste do Jeruzalema. V jednej dedine ho pozvala do svojho domu žena, ktorá sa volala Marta. 39 Jej sestra Mária si sadla na zem a pozorne počúvala Ježišove slová. 40 Marta mala zatiaľ plné ruky práce s prípravou pohostenia. O chvíľu prišla k Ježišovi a vyčítavo mu povedala: „Pane, nezdá sa ti to nesprávne, že moja sestra si tu nečinne sedí a všetku prácu necháva na mňa? Povedz jej, aby mi pomohla!“ 41 Ale Ježiš jej povedal: „Milá Marta, trápiš sa a znepokojuješ pre mnohé nepodstatné veci. 42 A pritom len jedno je potrebné. Mária si zvolila správne, vybrala si to, čo jej nikto nevezme.“

Lukas 10 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého

Jesus sänder ut 72&nbsp;efterföljare

De 72&nbsp; efterföljarna kommer tillbaka