Lukas 11 | Nya Levande Bibeln

Jesus undervisar sina efterföljare om bön

1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be.” 2 Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss. 3 Ge oss den mat vi behöver, dag för dag, 4 och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser.” 5 Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: ”Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: ’Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.’ 7 Då kanske vännen svarar inifrån huset: ’Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.’ 8 Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig*. 9 Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas. 10 För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas. 11 Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte! 13 Men om nu ni, som är onda och hårdhjärtade, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Far i himlen ge sin heliga Ande till dem som ber honom om det?”

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

14 En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna, 15 men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan*, de onda andarnas kung!” 16 Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft. 17 Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: ”Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde. 18 Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike? 19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser! 20 Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er.* 21 Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom. 22 Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar. 23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig.” 24 Sedan förklarade Jesus: ”När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: ’Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.’ 25 Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt, 26 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut.” 27 Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.” 28 Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det.”

Jesus varnar för otro

29 Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.* 30 Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen*, får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig. 31 Söderns drottning* ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom. 32 Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.

Släpp in ljuset

33 När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset. 34 Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre. 35 Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker. 36 Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”*

Jesus anklagar de religiösa ledarna

37 Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna* på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket. 39 Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: ”På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska. 40 Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan? 41 Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud. 42 Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel* av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast. 43 Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen! 44 Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.* Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska.” 45 ”Mästare”, sa en man i samlingen, en av de laglärda*, ”när du talar så där förolämpar du oss också.” 46 ”Ja, olycka ska drabba er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver. 47 Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap,* över dessa som era förfäder mördade! 48 Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. 49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ 50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, 51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.* Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta. 52 Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den.” 53 Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor 54 för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

Nádej pre kazdého

Pán učí modliť sa

1 Raz sa Ježiš opäť modlil v ústraní. Keď skončil, poprosil ho jeden z učeníkov: „Pane, nauč nás, ako sa máme modliť. Veď aj Ján to učil svojich učeníkov.“ 2 Ježiš mu vyhovel: „Keď sa modlíte, hovorte:‚Otče, nech sa posvätí tvoje meno. Nech príde tvoje kráľovstvo. 3 Dávaj nám chlieb každý deň 4 a odpusť nám naše previnenia, lebo aj my odpúšťame každému, kto sa previňuje proti nám. A zachráň nás pred pokušením.‘ “

Podobenstvo o neodbytnom priateľovi

5 Potom ešte doložil: „Predstavte si, že niekto z vás má priateľa a o polnoci zaklope uňho so žiadosťou:‚Prosím ťa, požičaj mi tri chleby. 6 Dostal som nečakanú návštevu a nemám ju čím pohostiť.‘ 7 Priateľ neotvorí a namrzene odpovie:‚Daj mi pokoj. Nevidíš, že je už zamknuté? Všetci sme už v posteli a deti spia. Nebudem predsa vstávať, aby som ti dal chlieb.‘ 8 Poviem vám, aj keď najprv odmietne vstať, hoci je to jeho priateľ, napokon mu predsa vyhovie, lebo sa nedal odbiť a naliehavo prosil. 9 A podobne je to aj s modlitbami. Proste a dostanete, hľadajte a nájdete, klopte a otvoria vám. 10 Lebo kto prosí, dostane, kto hľadá, nájde, a kto klope, tomu otvoria. 11 Je azda medzi vami taký otec, ktorý by dal svojmu synovi kameň, keby prosil o chlieb, alebo by mu dal hada, keby prosil o rybu? 12 Alebo by mu dal škorpióna namiesto vajca? 13 Ak teda vy, hoci ste zlí, viete dávať svojim deťom dobré dary, tým skôr dá váš nebeský Otec Svätého Ducha tým, čo ho o to prosia.“

Ježiš a Belzebul

14 Raz vyhnal Ježiš zlého ducha z nemého človeka. Keď ľudia počuli, že nemý hovorí, čudovali sa. 15 Niektorí však namietali: „Zlí duchovia ho poslúchajú, lebo knieža démonov mu prepožičal moc.“ 16 Iní ho zase chceli podrobiť skúške a žiadali od neho znamenie z neba, aby dokázal, že je Mesiáš. 17 Ale on poznal ich myšlienky, a preto povedal: „Štátu, v ktorom zúri občianska vojna, hrozí zánik, a podobne rodine, v ktorej vládne zvada a hádky. Ak teda to, čo vravíte, je pravda, 18 ak aj satan bojuje sám proti sebe, ako môže obstáť jeho kráľovstvo? 19 Ak som ja dostal moc od satana, ako je to potom s vašimi žiakmi? Veď aj oni vyháňajú démonov! Myslíte, že tú moc dostali od satana? Preto oni nech budú vašimi sudcami. 20 Ale ak vyháňam démonov Božou mocou, to je dôkaz, že k vám prišlo Božie kráľovstvo. 21 Ak svoj majetok stráži silný, dobre ozbrojený muž, nemusí sa oň báť. 22 Ale ak ho napadne niekto silnejší a premôže ho, odníme mu zbraň a zmocní sa jeho majetku. 23 Kto nie je so mnou, je proti mne. A kto mi nepomáha, marí moju prácu.“

Návrat nečistého ducha

24 „Keď nečistý duch vyjde z človeka, dovtedy nepokojne blúdi sem a tam, kým si nenájde inú obeť. Ale ak ju nenájde, vráti sa k človeku, ktorého musel opustiť. 25 Ak zistí, že jeho niekdajšie obydlie – srdce človeka – je čisté a upratané, no prázdne, 26 ide a nájde sedem iných duchov, horších, ako je sám. Vtrhnú dnu a usídlia sa v ňom. A ten človek je teraz na tom omnoho horšie, ako bol predtým.“ 27 Pri tých slovách akási žena zo zástupu nahlas zvolala: „Šťastná tá žena, čo ťa porodila a odchovala!“ 28 Ježiš jej na to povedal: „Ešte šťastnejší sú tí, ktorí počujú Božie slovo a žijú podľa neho.“

Jonášovo znamenie

29 Obklopoval ho čoraz väčší zástup a tak začal kázať: „Žijeme v zlých časoch, aj ľudia sú zlí. Neprestajne sa domáhajú mimoriadnych znamení z neba, že som naozaj Mesiáš. Ale dám im iba jediné znamenie, ako bolo znamenie Jonášovo. 30 Jonáš svojím vystúpením presvedčil obyvateľov Ninive, že ho poslal Boh. A ja som takisto znamením, že ma poslal Boh k tomuto ľudu. 31 Kráľovná z juhu vystúpi na súde a odsúdi dnešnú generáciu, lebo sama neváhala podniknúť ťažkú a namáhavú cestu, aby poznala Šalamúnovu múdrosť, a tu je predsa niekto omnoho väčší ako Šalamún. 32 A podobne aj obyvatelia Ninive vystúpia na súde a odsúdia ľudí dnešných čias, lebo oni vtedy oľutovali svoje činy, keď počúvali Jonáša, a tu je predsa niekto väčší, ako bol Jonáš.“

Príklady o svetle

33 „Nikto nerozsvecuje lampu na to, aby ju strčil niekam do kúta, alebo schoval pod nádobu, ale postaví ju na vyvýšené miesto, aby svietila všetkým, čo vstúpia do miestnosti. 34 Svetlom tvojho tela sú oči. Ak je tvoje oko čisté, svetlo prenikne celú tvoju bytosť, ale ak sa zakalí, bude aj celé tvoje telo v tme. 35 Dbaj teda, aby nič nebránilo prenikaniu svetla a aby ničím nebolo zatienené. Ak bude tvoje vnútro naplnené svetlom a nebude v tebe nijaký tmavý kút, 36 vtedy aj celý tvoj život bude žiariť, akoby ťa svetlo osvietilo svojím jasom.“

Tvrdé slová pokrytcom

37 Keď Ježiš dohovoril, pozval ho jeden z farizejov k sebe na obed. Ježiš prišiel a sadol si za stôl. 38 Vynechal obradné umývanie rúk pred jedlom, čo farizeja nemilo prekvapilo. 39 Ježiš mu povedal: „Vy farizeji umývate všetko iba zvonku, ale na vnútro nedbáte – vnútri ste plní chamtivosti a zloby. 40 Zaslepenci! Či ten, ktorý stvoril vonkajšok, nestvoril aj to, čo je vo vnútri? 41 Či štedrosť nie je najlepším dôkazom vašej čistoty? 42 Beda vám, farizeji, ktorí starostlivo dbáte, aby ste dávali desiatu čiastku zo všetkých svojich príjmov, ale zabúdate na spravodlivosť a lásku, ktorú žiada Boh. Je pekné, že odvádzate desiatky, ale to podstatné by ste nemali zanedbávať. 43 Beda vám, farizeji! Radi vyhľadávate popredné miesta v synagógach a vyžadujete, aby vás ľudia na ulici úctivo zdravili. 44 Áno, čaká vás strašný súd. Ste ako zabudnuté hroby, po ktorých ľudia chodia a nevedia, aká práchnivina sa v nich skrýva.“ 45 Nato mu jeden z učiteľov Zákona povedal: „Majstre, týmito slovami urážaš aj nás.“ 46 „Ani vy, učitelia Zákona, nie ste na tom lepšie. Uvaľujete na ľudí bremená, ktoré nevládzu uniesť, a sami sa týchto bremien ani prstom nedotknete. 47 Beda vám! Staviate síce pomníky prorokom, ktorých zabili vaši otcovia, 48 ale od svojich predkov sa nijako nelíšite. 49 Boh vo svojej prozreteľnosti vedel, že budete prenasledovať jeho prorokov a poslov. 50 Preto na hlavu tejto generácie padne vina za preliatu krv všetkých božích mužov 51 od Ábela až po Zachariáša, ktorý zahynul medzi oltárom a svätyňou. Hovorím vám, že tejto generácii sa pripočíta vina. 52 Beda vám, učitelia Zákona! Skryli ste kľúč, ktorým sa dajú otvoriť dvere pravého poznania. Sami ste nevošli, a tým, ktorí chceli vojsť, ste zabránili.“ 53 Tieto slová strašne popudili farizejov a učiteľov Zákona, 54 začali doňho dorážať a klásť mu zákerné otázky, aby ho mohli pre nejaký výrok obžalovať.

Lukas 11 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého