1En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be.”2Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss.3Ge oss den mat vi behöver, dag för dag,4och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser.”5-6Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: ”Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: ’Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.’7Då kanske vännen svarar inifrån huset: ’Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.’8Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig[1].9Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas.10För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas.11-12Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte!13Men om nu ni, som är onda och hårdhjärtade, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Far i himlen ge sin heliga Ande till dem som ber honom om det?”
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
14En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna,15men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan[2], de onda andarnas kung!”16Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft.17Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: ”Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde.18Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike?19Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser!20Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er.[3]21Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom.22Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar.23Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig.”24Sedan förklarade Jesus: ”När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: ’Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.’25Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt,26letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut.”27Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.”28Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det.”
Jesus varnar för otro
29Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.[4]30Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen[5], får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig.31Söderns drottning[6] ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.32Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
Släpp in ljuset
33När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset.34Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre.35Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker.36Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”[7]
Jesus anklagar de religiösa ledarna
37-38Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna[8] på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket.39Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: ”På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska.40Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan?41Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud.42Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel[9] av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast.43Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen!44Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.[10] Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska.”45”Mästare”, sa en man i samlingen, en av de laglärda[11], ”när du talar så där förolämpar du oss också.”46”Ja, olycka ska drabba er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver.47Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap,[12] över dessa som era förfäder mördade!48Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.49Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’50Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse,51ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.[13] Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta.52Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den.”53Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor54för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.
1Raz sa Ježiš opäť modlil v ústraní. Keď skončil, poprosil ho jeden z učeníkov: „Pane, nauč nás, ako sa máme modliť. Veď aj Ján to učil svojich učeníkov.“2Ježiš mu vyhovel: „Keď sa modlíte, hovorte:‚Otče, nech sa posvätí tvoje meno. Nech príde tvoje kráľovstvo.3Dávaj nám chlieb každý deň4a odpusť nám naše previnenia, lebo aj my odpúšťame každému, kto sa previňuje proti nám. A zachráň nás pred pokušením.‘ “
Podobenstvo o neodbytnom priateľovi
5Potom ešte doložil: „Predstavte si, že niekto z vás má priateľa a o polnoci zaklope uňho so žiadosťou:‚Prosím ťa, požičaj mi tri chleby.6Dostal som nečakanú návštevu a nemám ju čím pohostiť.‘7Priateľ neotvorí a namrzene odpovie:‚Daj mi pokoj. Nevidíš, že je už zamknuté? Všetci sme už v posteli a deti spia. Nebudem predsa vstávať, aby som ti dal chlieb.‘8Poviem vám, aj keď najprv odmietne vstať, hoci je to jeho priateľ, napokon mu predsa vyhovie, lebo sa nedal odbiť a naliehavo prosil.9A podobne je to aj s modlitbami. Proste a dostanete, hľadajte a nájdete, klopte a otvoria vám.10Lebo kto prosí, dostane, kto hľadá, nájde, a kto klope, tomu otvoria.11Je azda medzi vami taký otec, ktorý by dal svojmu synovi kameň, keby prosil o chlieb, alebo by mu dal hada, keby prosil o rybu?12Alebo by mu dal škorpióna namiesto vajca?13Ak teda vy, hoci ste zlí, viete dávať svojim deťom dobré dary, tým skôr dá váš nebeský Otec Svätého Ducha tým, čo ho o to prosia.“
Ježiš a Belzebul
14Raz vyhnal Ježiš zlého ducha z nemého človeka. Keď ľudia počuli, že nemý hovorí, čudovali sa.15Niektorí však namietali: „Zlí duchovia ho poslúchajú, lebo knieža démonov mu prepožičal moc.“16Iní ho zase chceli podrobiť skúške a žiadali od neho znamenie z neba, aby dokázal, že je Mesiáš.17Ale on poznal ich myšlienky, a preto povedal: „Štátu, v ktorom zúri občianska vojna, hrozí zánik, a podobne rodine, v ktorej vládne zvada a hádky. Ak teda to, čo vravíte, je pravda,18ak aj satan bojuje sám proti sebe, ako môže obstáť jeho kráľovstvo?19Ak som ja dostal moc od satana, ako je to potom s vašimi žiakmi? Veď aj oni vyháňajú démonov! Myslíte, že tú moc dostali od satana? Preto oni nech budú vašimi sudcami.20Ale ak vyháňam démonov Božou mocou, to je dôkaz, že k vám prišlo Božie kráľovstvo.21Ak svoj majetok stráži silný, dobre ozbrojený muž, nemusí sa oň báť.22Ale ak ho napadne niekto silnejší a premôže ho, odníme mu zbraň a zmocní sa jeho majetku.23Kto nie je so mnou, je proti mne. A kto mi nepomáha, marí moju prácu.“
Návrat nečistého ducha
24„Keď nečistý duch vyjde z človeka, dovtedy nepokojne blúdi sem a tam, kým si nenájde inú obeť. Ale ak ju nenájde, vráti sa k človeku, ktorého musel opustiť.25Ak zistí, že jeho niekdajšie obydlie – srdce človeka – je čisté a upratané, no prázdne,26ide a nájde sedem iných duchov, horších, ako je sám. Vtrhnú dnu a usídlia sa v ňom. A ten človek je teraz na tom omnoho horšie, ako bol predtým.“27Pri tých slovách akási žena zo zástupu nahlas zvolala: „Šťastná tá žena, čo ťa porodila a odchovala!“28Ježiš jej na to povedal: „Ešte šťastnejší sú tí, ktorí počujú Božie slovo a žijú podľa neho.“
Jonášovo znamenie
29Obklopoval ho čoraz väčší zástup a tak začal kázať: „Žijeme v zlých časoch, aj ľudia sú zlí. Neprestajne sa domáhajú mimoriadnych znamení z neba, že som naozaj Mesiáš. Ale dám im iba jediné znamenie, ako bolo znamenie Jonášovo.30Jonáš svojím vystúpením presvedčil obyvateľov Ninive, že ho poslal Boh. A ja som takisto znamením, že ma poslal Boh k tomuto ľudu.31Kráľovná z juhu vystúpi na súde a odsúdi dnešnú generáciu, lebo sama neváhala podniknúť ťažkú a namáhavú cestu, aby poznala Šalamúnovu múdrosť, a tu je predsa niekto omnoho väčší ako Šalamún.32A podobne aj obyvatelia Ninive vystúpia na súde a odsúdia ľudí dnešných čias, lebo oni vtedy oľutovali svoje činy, keď počúvali Jonáša, a tu je predsa niekto väčší, ako bol Jonáš.“
Príklady o svetle
33„Nikto nerozsvecuje lampu na to, aby ju strčil niekam do kúta, alebo schoval pod nádobu, ale postaví ju na vyvýšené miesto, aby svietila všetkým, čo vstúpia do miestnosti.34Svetlom tvojho tela sú oči. Ak je tvoje oko čisté, svetlo prenikne celú tvoju bytosť, ale ak sa zakalí, bude aj celé tvoje telo v tme.35Dbaj teda, aby nič nebránilo prenikaniu svetla a aby ničím nebolo zatienené. Ak bude tvoje vnútro naplnené svetlom a nebude v tebe nijaký tmavý kút,36vtedy aj celý tvoj život bude žiariť, akoby ťa svetlo osvietilo svojím jasom.“
Tvrdé slová pokrytcom
37Keď Ježiš dohovoril, pozval ho jeden z farizejov k sebe na obed. Ježiš prišiel a sadol si za stôl.38Vynechal obradné umývanie rúk pred jedlom, čo farizeja nemilo prekvapilo.39Ježiš mu povedal: „Vy farizeji umývate všetko iba zvonku, ale na vnútro nedbáte – vnútri ste plní chamtivosti a zloby.40Zaslepenci! Či ten, ktorý stvoril vonkajšok, nestvoril aj to, čo je vo vnútri?41Či štedrosť nie je najlepším dôkazom vašej čistoty?42Beda vám, farizeji, ktorí starostlivo dbáte, aby ste dávali desiatu čiastku zo všetkých svojich príjmov, ale zabúdate na spravodlivosť a lásku, ktorú žiada Boh. Je pekné, že odvádzate desiatky, ale to podstatné by ste nemali zanedbávať.43Beda vám, farizeji! Radi vyhľadávate popredné miesta v synagógach a vyžadujete, aby vás ľudia na ulici úctivo zdravili.44Áno, čaká vás strašný súd. Ste ako zabudnuté hroby, po ktorých ľudia chodia a nevedia, aká práchnivina sa v nich skrýva.“45Nato mu jeden z učiteľov Zákona povedal: „Majstre, týmito slovami urážaš aj nás.“46„Ani vy, učitelia Zákona, nie ste na tom lepšie. Uvaľujete na ľudí bremená, ktoré nevládzu uniesť, a sami sa týchto bremien ani prstom nedotknete.47Beda vám! Staviate síce pomníky prorokom, ktorých zabili vaši otcovia,48ale od svojich predkov sa nijako nelíšite.49Boh vo svojej prozreteľnosti vedel, že budete prenasledovať jeho prorokov a poslov.50Preto na hlavu tejto generácie padne vina za preliatu krv všetkých božích mužov51od Ábela až po Zachariáša, ktorý zahynul medzi oltárom a svätyňou. Hovorím vám, že tejto generácii sa pripočíta vina.52Beda vám, učitelia Zákona! Skryli ste kľúč, ktorým sa dajú otvoriť dvere pravého poznania. Sami ste nevošli, a tým, ktorí chceli vojsť, ste zabránili.“53Tieto slová strašne popudili farizejov a učiteľov Zákona,54začali doňho dorážať a klásť mu zákerné otázky, aby ho mohli pre nejaký výrok obžalovať.