Johannes 8 | Nya Levande Bibeln

Kvinnan som varit otrogen

1 men Jesus gick ut till Olivberget. 2 Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. 3 Men under tiden han talade kom laglärarna* och fariseerna* släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, 4 och sa: ”Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man. 5 Moses lag* säger att hon ska stenas. Vad anser du?” 6 Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret. 7 När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: ”Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.” 8 Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden. 9 Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus. 10 Då tittade Jesus upp och sa till henne: ”Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?” 11 ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]*

Jesus är människornas ljus

12 Sedan talade Jesus till folket och sa: ”Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv.” 13 Fariseerna* sa då: ”Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!” 14 Men Jesus svarade dem: ”Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. 15 Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. 16 Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. 17 I er egen lag* står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis. 18 Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra.” 19 ”Var är din Far?” frågade de då. Jesus svarade: ”Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.” 20 Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.

Jesus varnar de judiska ledarna

21 Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma.” 22 De judiska ledarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?” 23 Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24 Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,* då får ni inte förlåtelse för era synder.” 25 ”Vem är du då”, frågade de. Han svarade: ”Jag är den som jag alltid har påstått mig vara. 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning.” 27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen. 28 Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp* mig, Människosonen*, kommer ni att förstå att jag är den jag är* och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30 Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.

Abrahams barn eller djävulens?

31 Jesus sa då till dem bland folket som nu började tro att han kom från Gud: ”Om ni verkligen vill bli mina efterföljare, så måste ni leva efter det som jag har lärt er. 32 Gör ni det kommer ni att lära känna Gud, och han ska befria er.” 33 Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Varför säger du då att Gud ska befria oss?” 34 Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att ni är slavar under synden varenda en. 35 En slav får inte stanna i familjen för alltid, men en son hör alltid till familjen. 36 Så om jag, Sonen, befriar er från ert slaveri, då blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker några av er att döda mig, eftersom mitt budskap inte har nått in i era hjärtan. 38 Jag berättar för er vad jag har sett hos min Far i himlen, och ni följer de råd ni får från er far.” 39 ”Vi har Abraham till far”, förklarade de då.”Nej”, sa Jesus, ”för om ni var Abrahams barn skulle ni handla på samma sätt som Abraham.* 40 Men nu försöker ni istället döda mig, eftersom jag har berättat det sanna budskap jag har hört från Gud. Så skulle Abraham inte ha gjort. 41 Nej, ni handlar på samma sätt som er verkliga far.”De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verkliga far är Gud själv.” 42 Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har kommit till er från Gud. Det var inte min egen idé att komma, utan Gud har gett mig mitt uppdrag och har sänt mig hit. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni vägrar att lyssna till mitt budskap. 44 Ni är barn till djävulen, och ni älskar att göra det som han vill. Han var en mördare från början och har aldrig sagt något som är sant. Nej, han är alltigenom falsk. När han ljuger avslöjar han det som finns inom honom, för han har alltid ljugit och han är den som är far till alla lögner. 45 Men jag talar sanning, och därför vägrar ni att tro på mig. 46 Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47 Men den som har Gud till far tar emot Guds budskap. Så när ni vägrar att ta emot mitt budskap, bevisar det att ni inte har Gud till far.”

Jesus och Abraham

48 Folket som hörde detta, ropade då argt till Jesus: ”Du är inget annat än en samarier* som är besatt av en ond ande!” 49 Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Far i himlen, men ni hånar mig. 50 Jag är inte ute efter att bli ärad, men det finns en som vill ära mig, och det är han som avgör om jag har rätt eller inte. 51 Jag försäkrar er, att den som lever enligt min undervisning ska aldrig dö!” 52 Då sa folket: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham dog, och även profeterna som framförde Guds budskap*. Och ändå säger du att om man lever enligt din undervisning ska man inte dö. 53 Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Och större än profeterna, som också dog? Vem tror du att du är egentligen?” 54 Då svarade Jesus: ”Om jag upphöjer och ärar mig själv, så betyder det ingenting. Men det är min Far i himlen som upphöjer och ärar mig, han som ni påstår är er Gud. 55 Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa något annat skulle jag vara en lika stor lögnare som ni. Men det är sant att jag känner honom och alltid lyder honom. 56 Er förfader Abraham gladde sig åt att få se mig komma. Och han fick se mig och blev glad.” 57 Folket sa: ”Du är inte ens 50 år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?” 58 Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att jag är* och fanns till innan Abraham ens var född!” 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

Nádej pre kazdého

Ježiš odpúšťa hriešnici

1 Ježiš odišiel na Olivový vrch, 2 ale hneď na svitaní sa znova vrátil do chrámu. Okolo neho sa zhromaždil zástup. Sadol si a učil ich. 3 Onedlho priviedli učitelia Zákona a farizeji ženu pristihnutú pri nevere. Postavili ju doprostred a povedali: 4 „Túto ženu sme pristihli pri cudzoložstve. 5 Mojžišov zákon prikazuje také ženy ukameňovať. Čo ty na to povieš?“ 6 No to bola iba zámienka, aby ho mohli odsúdiť. Ale Ježiš mlčal, sklonil sa a písal prstom po zemi. 7 Keď neprestali doňho dobiedzať, vstal a povedal: „Dobre, ukameňujte ju. Ale prvý nech do nej hodí kameň ten, kto nikdy nezhrešil.“ 8 A znova sa sklonil a písal po zemi. 9 Tu sa v nich ozvalo svedomie a pomaly sa jeden po druhom vytrácali – najprv tí najváženejší, až zostal Ježiš so ženou sám. 10 Vtedy sa znova vystrel a spýtal sa jej: „Kde sú tvoji žalobcovia? Ani jeden ťa neodsúdil?“ 11 „Nie, pane,“ odpovedala.„Ani ja ťa neodsudzujem. Choď, ale už nehreš!“ povedal jej.

Svetlo sveta

12 Potom znova prehovoril k zhromaždeným poslucháčom a povedal: „Ja som svetlo sveta, kto ide za mnou, nebude blúdiť v tme, ale bude mať svetlo na ceste životom.“ 13 „Stále sa vystatuješ a hovoríš o sebe!“ prerušili ho farizeji. 14 „Moje svedectvo je pravdivé, aj keď hovorím sám o sebe,“ namietol Ježiš. „Lebo ja viem, odkiaľ som prišiel a kam idem, ale vy to neviete. 15 Vy ma posudzujete nesprávne, len podľa zdania. 16 Ja takto nesúdim nikoho. Ak aj súdim, môj úsudok je správny, lebo nesúdim sám, ale so mnou aj ten, ktorý ma poslal. 17 A ak sa dvaja svedkovia zhodnú vo výpovedi, vaše zákony pokladajú také svedectvo za platné. 18 Nesvedčím teda len ja sám, ale svedčí o mne aj môj Otec, ktorý ma poslal.“ 19 „A kdeže je tvoj Otec?“ spytovali sa ho.„Keď nepoznáte mňa, nemôžete poznať ani môjho Otca. Keby ste poznali mňa, poznali by ste aj jeho,“ odpovedal im. 20 Tento rozhovor sa odohrával pri chrámových pokladniciach, kde stála stráž. Ale nikto ho nezatkol, lebo ešte nenastal jeho čas.

Len kto verí, pozná Ježiša

21 „Odídem od vás,“ znova sa im prihovoril Ježiš. „Budete ma márne hľadať, umriete v zajatí svojich hriechov. A tam, kam idem, nemôžete ísť.“ 22 „Hádam si len nechce vziať život?“ vraveli si medzi sebou. „Prečo by inak vravel, že nemôžeme prísť ta, kam ide?“ 23 Ježiš im povedal: „Ja som zhora, od Boha, vy ste zo sveta, ktorý je Bohu odcudzený. 24 Ak neuveríte, zomriete vo svojej hriešnosti.“ 25 „Tak nám povedz, kto vlastne si!“ naliehali.„Už som vám to jasne povedal. Som ten, za koho sa od začiatku vyhlasujem,“ odpovedal. 26 „Ale o vás by som mohol povedať mnoho, čo vás odsudzuje. No poviem vám iba to, čo mi povedal ten, ktorý ma poslal. A on je pravda sama.“ 27 Ale nikto v tej chvíli nepochopil, že Ježiš hovorí o Bohu. 28 Preto na vysvetlenie doložil: „Keď ma pribijete na kríž, pochopíte, že všetko, čo som vám hovoril a čo som robil, nebolo odo mňa, ale že ma to naučil Otec. 29 A ten, ktorý ma poslal, je so mnou. Neopustí ma, lebo robím to, čo sa jemu páči.“ 30 Po týchto slovách mnohí v neho uverili.

Kto hreší, je otrokom hriechu

31 Židom, ktorí uverili v neho, povedal: „Ak budete žiť podľa mojich slov, stanete sa naozaj mojimi učeníkmi. 32 Poznáte pravdu a pravda vás oslobodí.“ 33 „Ale veď my sme potomkovia Abraháma a nikdy sme neboli otrokmi. Prečo teda hovoríš, že budeme slobodní?“ namietali. 34 Ježiš im odpovedal: „Jedno je isté. Každý, kto hreší, je otrokom hriechu. 35 A otrok nemá v dome nijaké právo, všetky práva má iba syn. 36 Ak vás teda Syn oslobodí, budete naozaj slobodní. 37 Viem, že ste Abrahámovi potomkovia, a predsa ma chcete zabiť, lebo moje slová nenašli miesto vo vašich srdciach. 38 Ja vám hovorím, čo som videl u svojho Otca. Ale vy konáte podľa toho, čo ste videli a počuli od vášho otca.“ 39 „Naším otcom je Abrahám!“ ohradili sa Židia.„Nie!“ povedal Ježiš, „keby ste boli Abrahámovými deťmi, konali by ste ako on. 40 No vy ma chcete zabiť, lebo vám hovorím pravdu, ktorú mi zjavil Boh. Abrahám by tak nekonal.“ 41 To ich rozhnevalo a jedovato odsekli: „My sme sa nezrodili zo smilstva. Naším pravým otcom je sám Boh.“ 42 „Keby bol Boh vaším otcom, milovali by ste ma, lebo ja prichádzam od Boha, z jeho poverenia, nie sám od seba,“ namietol. 43 „Prečo nechápete, čo vám hovorím? Lebo nemôžete zniesť moje slová. 44 Vaším otcom je diabol a vy robíte to, čo vám našepkáva. Jeho lži od počiatku prinášajú smrť, lebo niet v ňom ani trocha pravdy. Rozsieva okolo seba lož, lebo je otcom lži. 45 Ja hovorím pravdu, a preto mi neveríte! 46 Kto z vás ma môže usvedčiť z nejakého hriechu? Nikto. Prečo mi teda neveríte, keď hovorím pravdu? 47 Kto pochádza z Boha, ten rád prijíma Božie slovo. Vy ho odmietate, a to je dôkazom, že nepochádzate z Boha.“ 48 „Nevraveli sme správne, že si odrodilec, človek posadnutý zlým duchom?“ hromžili Židia. 49 „Nie,“ bránil sa Ježiš, „nie som posadnutý zlým duchom, ale vzdávam česť svojmu Otcovi, no vy mi ju upierate. 50 Nemyslite si, že túžim po sláve a veľkosti. Mňa chce osláviť Boh. Odsúdi každého, kto mňa odmietne. 51 Ale jedno je isté: Kto prijíma moje slovo a podľa neho žije, nezomrie naveky.“ 52 Židia rozhorčene volali: „Teraz sme poznali, že si naozaj posadnutý démonom. Abrahám zomrel, aj proroci zomreli, a ty vravíš, že kto dá na tvoje slovo, nikdy neokúsi smrť. 53 Si azda väčší ako náš otec Abrahám, ktorý zomrel? Aj proroci pomreli. Za koho sa to vydávaš?“ 54 Ježiš im odpovedal: „Keby som chválil sám seba, nemalo by to nijakú cenu. Ale mňa chváli môj Otec, ktorého uznávate za svojho Boha. 55 Vy ste ho nikdy nepoznali, ale ja ho poznám dobre. Keby som to poprel, bol by som rovnaký luhár ako vy. Ale ja ho poznám a zachovávam jeho slovo. 56 Váš otec Abrahám sa tešil na deň, v ktorý prídem. Už vtedy vedel, že prídem, a radoval sa z toho.“ 57 „Nemáš ani päťdesiat rokov a tvrdíš, že si videl Abraháma?“ podpichovali ho Židia. 58 „Áno, dávno predtým, ako sa narodil Abrahám, bol som ja,“ presvedčivo povedal Ježiš. 59 To rozpálilo ich hnev a chceli ho ukameňovať. Ale v rozruchu, ktorý nastal, sa Ježiš nebadane vytratil z chrámu.

Johannes 8 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého