Johannes 7 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého

Johannes 7 | Nya Levande Bibeln

Jesus blir hånad av sina bröder

1 Efter detta vandrade Jesus från by till by i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom de judiska ledarna var ute efter att döda honom. 2 Men snart var det dags för lövhyddefesten*, 3 och Jesus bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i högtiden. De sa: ”Du borde lämna Galileen och gå till Judeen, så att dina efterföljare får se alla under du gör. 4 Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du kan göra sådana märkliga under, så borde du visa upp dem för alla.” 5 Nej, inte ens hans bröder trodde på honom. 6 Men Jesus svarade: ”Den rätta tidpunkten har inte kommit för mig att gå än, men ni kan gå när som helst, 7 för människorna har ingen orsak att hata er. Men mig hatar de, eftersom jag ständigt påminner dem om deras synd och ondska. 8 Gå ni iväg till Jerusalem. Det är inte rätt tid för mig än att gå till den här högtiden.” 9 Och så stannade han kvar i Galileen.

Jesus undervisar i templet

10 När bröderna hade gett sig iväg till högtiden i Jerusalem gick Jesus sedan dit i hemlighet, men han aktade sig för att bli sedd av folket. 11 De judiska ledarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon hade sett honom. 12 Folket pratade därför om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” 13 Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för de judiska ledarna. 14 Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, 15 och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket trots att han aldrig har varit elev till någon av våra religiösa lärare?” 16 Då svarade Jesus dem: ”Det jag lär ut är inte mina egna tankar, utan Guds, eftersom det är han som har sänt mig. 17 Om någon verkligen vill göra Guds vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om det bara är mina egna tankar. 18 Den som framför sina egna tankar vill bli hyllad själv, men den som ger äran åt den som har sänt honom är en trovärdig person som talar sanning. 19 Ni har fått Moses lag*. Varför följer ni då inte lagen? Ni vill ju döda mig!” 20 Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som vill döda dig.” 21 Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket, och det var att jag botade en man på vilodagen*. Men arbetar ni inte själva varje gång ni lyder Moses lag om omskärelsen och omskär era söner på en vilodag. Mose, eller rättare sagt era förfäder, bestämde att omskärelsen ska göras på den åttonde dagen efter födseln, även om den åttonde dagen råkar vara en vilodag. Så om det nu är tillåtet att omskära någon på vilodagen, varför ska jag då dömas för att jag botade någon på vilodagen? 24 Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”

Olika åsikter om vem Jesus är

25 En del av dem som bodde i Jerusalem sa till varandra: ”Är det inte den här mannen som våra ledare vill döda? 26 Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har medlemmarna i det judiska rådet* kanske blivit övertygade om att han verkligen är Messias, den utlovade kungen? 27 Men hur skulle han kunna vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.” 28 Då ropade Jesus med hög röst där han stod och undervisade i templet: ”Ja, ni känner mig och vet varifrån jag kommer. Ändå var det inte min egen idé att komma, utan jag kommer på uppdrag av en som är trovärdig, en som ni inte känner. 29 Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.” 30 De judiska ledarna var färdiga att gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas. 31 Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”Han måste vara Messias, den utlovade kungen, för vem skulle kunna göra fler under än han!” 32 När fariseerna* fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa Jesus. 33 Och Jesus talade till folket och sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.” 35 De judiska ledarna blev förvånade över detta påstående och sa till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han lämna landet och börja undervisa bland de judar som bor i andra länder, eller ska han undervisa andra folk? 36 Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?” 37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människorna: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! 38 Gud har förutsagt i Skriften*, att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.” 39 Med levande vatten menade han Guds Ande, som alla de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till sin härlighet i himlen. 40 När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten som skulle framföra Guds budskap.*” 41 Andra sa: ”Han är Messias, den utlovade kungen.” En tredje grupp sa: ”Nej, det kan inte vara han. Messias ska väl inte komma från Galileen! 42 Har inte Gud sagt i Skriften att Messias ska tillhöra kung Davids släkt och komma från Betlehem, staden där David bodde?”* 43 Människorna hade alltså delade meningar om honom. 44 Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom. 45 Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?” 46 Men vakterna svarade: ”Vi har aldrig hört någon människa tala som han!” 47 ”Har ni också blivit vilseledda?” hånade fariseerna dem. 48 ”Finns det någon i det judiska rådet eller någon farisé som tror att Gud har sänt honom? 49 Att folkhopen gör det, det är klart. Men de vet inget om lagen*, så de är förbannade i vilket fall som helst.” 50 Då protesterade Nikodemos, den medlem i det judiska rådet som tidigare hade sökt upp Jesus. Han sa: 51 ”Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan man har hållit rättegång?” 52 De svarade: ”Är du också från Galileen, eftersom du försvarar honom? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”<sup>7:53</sup>Sedan gick alla hem var och en till sitt,

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Nádej pre kazdého

Ježiš ide na slávnosť Stánkov

1 Potom chodil Ježiš po Galilei. Nechcel sa zdržiavať v Judsku, lebo tam sa ho Židia usilovali zabiť. 2 Ale keď sa blížili každoročné židovské sviatky, slávnosť Stánkov na pamiatku putovania po púšti, 3 jeho bratia naliehali: „Choď do Judska a ukáž ľuďom, aké zázraky vieš robiť! 4 Ak chceš byť slávny, nemôžeš sa skrývať v ústraní. Ukáž svetu, čo všetko dokážeš!“ 5 Ani jeho bratia totiž neverili, že je Mesiáš. 6 Ježiš im odpovedal: „Môj čas ešte nenastal. Vy môžete ísť kdekoľvek, 7 lebo vás ľudia nebudú nenávidieť ako mňa. Mňa nemajú radi, lebo im vyčítam zlé činy. 8 Choďte na sviatky sami, ja nejdem. Ešte nie je vhodný čas.“ 9 A zostal ešte v Galilei, 10 no po odchode bratov sa pobral aj on na sviatky – ale tajne, aby sa o tom nevedelo. 11 Židovskí vodcovia ho cez sviatky hľadali a vyzvedali sa naňho. 12 Niektorí ho pokladali za dobrého človeka, iní zasa tvrdili, že zvádza ľudí a pletie im hlavu. 13 Ale nik sa neodvážil povedať o ňom svoju mienku nahlas, lebo sa bál židovských vodcov. 14 Zrazu uprostred sviatkov vstúpil Ježiš do chrámu a začal verejne kázať. 15 Židia ho počúvali a čudovali sa: „Ako to, že sa tak vyzná v Písme, keď nemá na to školy?“ 16 Ježiš im odpovedal: „Ja vám tu nepredkladám vlastné názory. Sú to slová toho, ktorý ma poslal. 17 Ak je niekto z vás naozaj ochotný plniť Božiu vôľu, ten pozná, či tieto slová pochádzajú od Boha, alebo či sú to moje vlastné myšlienky. 18 Kto prináša svetu len vlastné myšlienky, ten túži po sláve a ľudskej chvále. Ale kto chce osláviť a zvelebiť toho, kto ho poslal, je úprimný a pravdivý. 19 Mojžiš vám dal Zákon, ale nikto podľa neho nežije. Akým právom ma osočujete? Prečo ma chcete zabiť?“ 20 „Čo si sa pomiatol na rozume? Kto ťa chce zabiť?“ ozývalo sa zo zástupu. 21 „Uzdravil som v sobotu človeka, a to vás nahnevalo,“ vysvetľoval Ježiš. 22 „A pritom vy takisto narúšate zákon. Mojžiš vám prikázal, aby ste svoje deti obrezávali ôsmy deň – tento príkaz pochádza nie od Mojžiša, ale už od praotcov – a vy neváhate vykonať obriezku, ak to pripadne na sobotu. 23 Prečo vás teda tak rozčuľuje, že som v sobotu vrátil človeku zdravie? 24 Nesúďte povrchne, ale prenikajte k podstate!“

Mienky o Ježišovi sa rozchádzajú

25 Niektorí z obyvateľov Jeruzalema sa spytovali: „Je to naozaj ten, ktorého chcú zabiť? 26 Káže verejne v chráme, a nič mu nepovedia? Žeby ho azda niektorí z vodcov naozaj pokladali za Mesiáša? 27 Ale to predsa nemôže byť! O Mesiášovi vraj nikto nebude vedieť, odkiaľ prišiel, ale o Ježišovi vieme, odkiaľ prichádza.“ 28 Tu zvolal Ježiš v chráme, takže ho všetci mohli počuť: „Áno, poznáte ma a viete, odkiaľ som. Ale toho, kto ma poslal, nepoznáte. On je pravda. 29 Ja ho poznám, lebo od neho prichádzam a on ma k vám poslal.“ 30 V tej chvíli sa ho židovskí vodcovia chceli zmocniť, ale nik sa neopovážil vztiahnuť naňho ruku, lebo jeho čas ešte nenastal. 31 Mnohí z poslucháčov v chráme vtedy uverili v Ježiša a hovorili: „Mesiáš by určite nevykonal viac zázrakov ako on!“ 32 Keď sa farizejom dostalo do uší, čo ľudia rozprávajú o Ježišovi, spolu s veľkňazmi poslali chrámovú stráž, aby ho zatkla. 33 Ale Ježiš im povedal: „Zostanem s vami ešte nejaký čas a potom sa vrátim k tomu, ktorý ma poslal. 34 Keď odídem, budete ma hľadať, ale nedostanete sa ta, kde budem.“ 35 „Kam chce odísť?“ spytovali sa prekvapení Židia. „Mieni azda odísť medzi pohanov a tých učiť? 36 A čo znamenajú jeho slová: Budete ma márne hľadať. Lebo kde ja budem, ta sa vy nedostanete?“

„Kto uverí vo mňa...“

37 V posledný deň, keď slávnosť Stánkov vrcholila, zamiešal sa Ježiš opäť medzi zástup a hlasno zvolal: „Kto je smädný, nech príde ku mne a napije sa! 38 Kto verí vo mňa, zakúsi, čo hovorí Sväté Písmo: Prúd živej vody bude vytekať z jeho vnútra.“ 39 Hovoril o Svätom Duchu, ktorého mali prijať tí, čo v neho uverili. Dovtedy totiž Duch ešte nebol daný, lebo Ježiš sa ešte nevrátil do svojej slávy v nebesiach. 40 Zo zástupu sa ozývali hlasy: „To je akiste Prorok, Mesiášov predchodca.“ 41 Iní hovorili: „Nie, je to Mesiáš!“ Iní zasa namietali: „To nie je možné. Pochádza predsa z Galiley! 42 A proroci hovoria, že Mesiáš sa narodí v Betleheme a bude potomkom kráľa Dávida.“ 43 A tak sa napokon pohádali. 44 Niektorí sa ho pokúšali zatknúť, ale nik sa neodhodlal naň siahnuť. 45 Chrámová stráž sa vrátila k veľkňazom a farizejom bez neho. „Prečo ste ho nepriviedli?“ oborili sa na nich. 46 „Nemohli sme. Takto hovoriť sme človeka ešte nepočuli.“ 47 „Tak aj vy ste sa dali zviesť? 48 Uveril v neho azda niekto z kňazov alebo z nás?“ hnevali sa farizeji. 49 „Verí mu iba ten nevzdelaný dav, ktorý sa vôbec nevyzná v Zákone. Nech padne naňho kliatba!“ 50 Tu jeden z farizejov – Nikodém, ktorý pred časom tajne navštívil Ježiša – namietol: 51 „Ako môžete odsúdiť človeka, ktorého ste predtým nevypočuli? Zodpovedá to azda nášmu Zákonu?“ 52 „Nie si náhodou aj ty Galilejčan?“ spýtali sa ho. „Hľadaj v Písme a presvedčíš sa, že z Galiley prorok nepovstane.“ 53 A po týchto slovách sa rozišli domov.