1.Korinther 11 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

1.Korinther 11 | Nya Levande Bibeln

Råd för de troendes samlingar

1 Jag måste ändå berömma er, kära syskon, för att ni följer mitt exempel och håller fast vid den undervisning jag gav vidare till er. 3 Men när det gäller era samlingar* är det en sak jag vill att ni ska veta. Kristus är ledare och huvud för varje man, och mannen är ledare och huvud för sin fru, medan Gud är ledare och huvud för Kristus. 4 Därför skämmer mannen ut Kristus, den som är hans huvud, om han har något på huvudet när han ber eller framför ett budskap från Gud. 5 En kvinna däremot skämmer ut sin man, den som är hennes huvud, om hon inte har något på huvudet när hon ber eller framför ett budskap från Gud. 6 Om hon vägrar att ha något på huvudet kan hon lika gärna raka av sig hela håret. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt hår avklippt eller rakat, så måste hon ha något på huvudet.* 7 Mannen behöver inte ha något på huvudet när han ber eller framför ett budskap från Gud, för han skapades till Guds avbild och återspeglar hans härlighet. Kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet. 8 Den första mannen föddes ju inte av en kvinna, utan kvinnan kom från mannen. 9 Mannen skapades inte heller för kvinnans skull, utan kvinnan skapades för mannens skull.* 10 Därför måste kvinnan ha något på sitt huvud när ni samlas. Det är ett tecken inför änglarna på den rätt hon har fått.* 11 Men kom ihåg att för dem som lever i gemenskap med Herren Jesus, är männen lika beroende av kvinnorna som kvinnorna är beroende av männen. 12 För även om den första kvinnan kom från mannen, så har varenda man sedan dess fötts av en kvinna. Och både män och kvinnor är skapade av Gud. 13 Vad anser ni själva om detta? Är det rätt för en kvinna att be högt till Gud inför andra utan att ha något på huvudet? 14 Nej, jag tror ni tycker det är ganska naturligt för kvinnan att täcka sitt huvud när ni samlas. Ni anser ju redan att det är en ära för en kvinna att ha långt hår, och att hon har fått håret som en slags slöja. Men om en man uppträder i långt hår, då tycker ni att han skämmer ut sig. 16 Kanske någon vill börja strida om det här, men då ska ni veta att både vi och alla Guds församlingar håller på den här regeln.

Brist på gemenskap i församlingen

17 När det gäller nästa fråga, kan jag däremot inte berömma er. Det verkar ju som om era samlingar gör mer skada än nytta för gemenskapen. 18 Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts som församling. Och jag skulle tro att det ryktet är sant. 19 Ibland måste det till och med finnas olika grupper i en församling, för att det ska visa sig vilka som verkligen håller fast vid sin tro. 20 Men jag har också hört att ni vid era samlingar inte kan hålla en gemensam måltid för att fira minnet av Jesus död. 21 Ingen delar med sig till de andra, utan var och en sätter genast igång att äta av sin egen mat. Därför får de fattiga sitta där hungriga, medan de rika äter och dricker tills de är berusade. 22 Vad är det för ett beteende? Har ni inga egna hem där ni kan äta och dricka? Har ni så lite respekt för människorna i Guds församling att ni låter de fattiga sitta där och skämmas över att de inte har något att äta? Nej, när det gäller det här kan jag verkligen inte berömma er! 23 Låt mig få påminna er om det som Herren Jesus själv talade om för mig, och som jag sedan förde vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24 tackade Gud för det, bröt det i bitar och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.” 25 Sedan tog han också bägaren med vin efter måltiden och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er. Varje gång ni dricker av den, ska ni göra det till minne av mitt lidande och min död.” 26 Så varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren berättar ni för världen om att Herren led och dog för oss. Och det ska vi fortsätta med ända tills han kommer tillbaka. 27 Det är alltså inte vilket bröd, eller vilket vin som helst. Och den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herren själv, som offrade sin kropp och sitt blod för oss. 28 Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. 29 För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp*, då blir man straffad av Gud. 30 Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och en del till och med har dött. 31 Men om vi bara prövar oss själva först, så slipper vi att bli straffade på det här viset. 32 Kom också ihåg att när Herren straffar oss som är troende, så är det för att tillrättavisa oss. Han vill få oss att sluta att synda, så att vi slipper bli straffade för evigt, tillsammans med de människor som vägrar att tro på honom. 33 När ni äter tillsammans för att fira minnet av Jesus död, ska ni alltså vänta på varandra, kära syskon. 34 Om någon är hungrig ska han äta hemma först, så att ni kan äta tillsammans på ett värdigt sätt och inte blir straffade av Herren. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle
1 Folgt meinem Beispiel, so wie ich dem Vorbild folge, das Christus uns gegeben hat.

Anweisungen für Frauen und Männer im Gottesdienst

2 Ich kann euch nur loben, weil ihr immer an mich denkt und euch in allem nach dem richtet, was ich euch weitergegeben habe. 3 Ich will aber, dass ihr auch Folgendes wisst: Jeder Mann untersteht Christus, die Frau dem Mann, und Christus untersteht Gott. 4 Ein Mann entehrt Christus*, wenn er im Gottesdienst öffentlich betet oder im Auftrag Gottes prophetisch redet und dabei eine Kopfbedeckung trägt. 5 Trägt dagegen eine Frau keine Kopfbedeckung, wenn sie im Gottesdienst betet oder im Auftrag Gottes prophetisch redet, dann entehrt sie ihren Ehemann*. Das wäre genauso, als wenn sie kahl geschoren herumliefe.* 6 Will eine Frau ihren Kopf nicht bedecken, kann sie sich auch gleich die Haare abschneiden lassen. Aber weil es jede Frau entehrt, wenn ihr das Haar kurz geschnitten oder der Kopf kahl geschoren wurde, soll sie ihren Kopf bedecken. 7 Ein Mann aber soll im Gottesdienst keine Kopfbedeckung tragen, denn er ist nach Gottes Bild geschaffen und spiegelt dessen Herrlichkeit wider. In der Frau dagegen spiegelt sich die Herrlichkeit des Mannes. 8 Denn Adam, der erste Mensch, wurde nicht aus einer Frau erschaffen, aber Eva, die erste Frau, wurde aus dem Mann erschaffen. 9 Der Mann wurde auch nicht für die Frau geschaffen, sondern die Frau für den Mann. 10 Deshalb soll sie im Gottesdienst eine Kopfbedeckung tragen als Zeichen dafür, dass sie dem Mann untersteht*. Auch wegen der Engel, die über Gottes Ordnungen wachen, sollte sie dies tun.* 11 Vor dem Herrn sind jedoch Mann und Frau gleichermaßen aufeinander angewiesen und füreinander da. 12 Denn obwohl Eva aus Adam geschaffen wurde, so werden doch alle Männer von Frauen geboren. Beide aber, Mann und Frau, sind Geschöpfe Gottes. 13 Urteilt doch selbst: Gehört es sich für eine Frau, ohne Kopfbedeckung öffentlich zu beten? 14 Lehrt euch nicht schon die Natur, dass lange Haare für den Mann eine Schande sind, 15 aber eine Ehre für die Frau? Das lange Haar ist ihr als Schleier gegeben. 16 Doch wer es darüber zum Streit kommen lassen will, dem möchte ich nur sagen: Wir kennen die Sitte nicht, dass Frauen ohne Kopfbedeckung am Gottesdienst teilnehmen, und die anderen Gemeinden Gottes auch nicht.

Wie Christen das Abendmahl feiern sollen

17 Was ich euch jetzt noch zu sagen habe, ist kein Lob. Wie ihr eure Gottesdienste feiert, kann ich wirklich nicht gutheißen. Sie scheinen eurer Gemeinde mehr zu schaden als zu nützen. 18 Zunächst höre ich da von Uneinigkeit bei euren Versammlungen. Etwas Wahres muss wohl daran sein. 19 Allerdings muss es auch zu Spaltungen unter euch kommen, denn nur so wird sichtbar, wer sich im Glauben bewährt hat. 20 Was ihr in euren Gottesdiensten feiert, ist gar nicht das Mahl des Herrn. 21 Denn anstatt miteinander zu teilen, isst und trinkt jeder das, was er selbst mitgebracht hat.* So bleibt der eine hungrig und durstig, während der andere sich betrinkt. 22 Könnt ihr denn nicht zu Hause essen und trinken? Oder bedeutet euch Gottes Gemeinde so wenig, dass ihr diejenigen geringschätzig behandelt, die arm sind und kein Essen mitbringen konnten? Was soll ich dazu sagen? Soll ich euch dafür auch noch loben? In diesem Punkt kann ich das ganz gewiss nicht tun! 23 Denn Folgendes habe ich vom Herrn empfangen und euch überliefert: In der Nacht, in der unser Herr Jesus verraten wurde, nahm er ein Brot, 24 dankte Gott dafür, brach es in Stücke und sprach: »Das ist mein Leib, der für euch hingegeben wird. Feiert dieses Mahl immer wieder und denkt daran, was ich für euch getan habe, sooft ihr dieses Brot esst!« 25 Ebenso nahm er nach dem Essen den Kelch mit Wein, reichte ihn seinen Jüngern und sprach: »Dieser Kelch ist der neue Bund zwischen Gott und euch, der durch mein Blut besiegelt wird. Sooft ihr aus diesem Kelch trinkt, denkt an mich und an das, was ich für euch getan habe!« 26 Denn jedes Mal, wenn ihr dieses Brot esst und aus diesem Kelch trinkt, verkündet ihr, was der Herr durch seinen Tod für uns getan hat, bis er kommt. 27 Darum wird jeder, der gedankenlos und leichtfertig* von diesem Brot isst und aus dem Kelch des Herrn trinkt, schuldig am Leib und am Blut unseres Herrn. 28 Jeder soll sich also prüfen und erst dann von dem Brot essen und aus dem Kelch trinken. 29 Denn wer davon nimmt, ohne zu bedenken, dass es hier um den Leib von Christus geht,* der liefert sich selbst dem Gericht Gottes aus. 30 Deshalb sind so viele von euch schwach und krank, und nicht wenige sind schon gestorben. 31 Würden wir uns selbst prüfen, dann müsste Gott uns nicht auf diese Weise bestrafen. 32 Straft uns aber der Herr, so will er uns erziehen, damit wir nicht zusammen mit der gottlosen Welt verurteilt werden. 33 Darum, meine Brüder und Schwestern, nehmt aufeinander Rücksicht und teilt das Essen miteinander*, wenn ihr zusammen das Abendmahl feiert. 34 Wer hungrig ist, soll vorher zu Hause etwas essen; sonst bringt euch dieses Mahl nicht Gottes Segen, sondern seine Strafe. Alles andere werde ich regeln, wenn ich bei euch bin.