1När det gäller avgudadyrkan måste jag påminna er, kära syskon, om vad som hände Israels folk när de var i öknen. Gud visade dem alla vägen genom att sända ett moln som rörde sig ovanför dem, och han lät dem alla gå genom Röda havet.2Alla var förenade med Mose genom sin erfarenhet av molnet och havet. Bildligt talat döptes de alla in i gemenskap med Mose genom molnet och havet.3Alla åt av den mat som kom ner från himlen,4och alla drack av det vatten som på ett övernaturligt sätt kom fram ur klippan. Detta hände flera gånger, precis som om klippan följde med dem. Och den klippan är en symbol för Kristus, som följer med er.*5Men Gud var missnöjd med de flesta i Israels folk, och därför lät han dem dö i öknen.6Ja, allt det som hände Israels folk är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, precis som de blev lockade av det.7Delta inte i avgudadyrkan som många av dem gjorde. Det står ju i Skriften* om dem: ”Folket slog sig ner för att äta av offerköttet och dricka, och sedan reste de sig för att dansa inför avguden.”*8Vi får heller inte ägna oss åt sexuell lössläppthet som många av dem gjorde, vilket ledde till att Gud dödade 23 000 personer på en enda dag.*9Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.*10Och vi får inte klaga och göra uppror mot Gud som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av mordängeln.*11Allt det som hände med Israels folk är som sagt varnande exempel. Och de skrevs ner för att hjälpa oss som lever i den tid då världen går mot sitt slut.12Inbilla dig därför inte att just du aldrig kommer att falla för en sådan frestelse, utan se till att du inte syndar.13Till er som redan känner er frestade, vill jag säga, att ni inte är utsatta för värre frestelser än andra människor. Men Gud ska hjälpa er så att ni klarar av att stå emot frestelserna, för det har han lovat. Varje gång ni känner er frestade ska Gud visa en utväg så att ni inte behöver falla för frestelsen.14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner.15Ni är ju förståndiga människor. Avgör därför själva om det jag nu tänker säga är sant.16När vi firar minnet av att Kristus dog för oss, och tackar Gud för bägaren med vin, har vi då inte gemenskap med Kristus, han som offrade sitt blod för oss? Och när vi bryter brödet, har vi då inte gemenskap med Kristus, han som lät sin kropp brytas sönder för oss?17Men att vi alla äter från ett enda bröd som har brutits sönder, är samtidigt en symbol för de troendes gemenskap, att vi tillsammans utgör Kristus kropp.18Tänk också på Israels folk. När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte gemenskap med Gud och varandra?19Vad vill jag nu säga med detta? Att de som offrar till avgudar får gemenskap med avgudarna? Nej, absolut inte! En avgud är bara en död avgudabild, och kött som är offrat till avgudar är bara vanligt kött. Men när dessa människor offrar, offrar de till onda andar och får gemenskap med dem. Och jag vill att ni ska hålla er till Gud, och inte ha gemenskap med onda andar.21Ni kan inte ena stunden delta i en måltid där ni firar minnet av Herren Jesus död, och andra stunden delta i en måltid där ni hyllar onda andar. Ni måste välja vem ni vill ha gemenskap med!22Eller vågar ni utmana Herren Gud så som Israels folk gjorde? Tror ni att vi människor är mäktigare än han?
Låt inte din frihet gå ut över andra
23En del av er säger som sagt: ”Den som är fri kan göra som han vill.” Men tänk på att allt inte är bra för oss människor. Den som hävdar att han är fri och kan göra som han vill, löper stor risk att förstöra andras tro.24Sluta därför att bara tänka på er själva, och försök göra det som är bäst för andra.25När det gäller kött ska ni hålla er till följande regler: Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna. Ni behöver inte oroa er för om det är offrat till någon avgud.26Det står ju i Skriften*: ”Hela jorden och allt som finns på den tillhör Herren.”*27Blir ni hembjudna till någon som inte tror på Kristus, så behöver ni inte oroa er för att svara ja. Ni kan äta allt som ställs fram åt er utan att fundera på om det har offrats till någon avgud.28Men om någon varnar er och säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta. För om ni äter, kan den människan tro att ni tycker det är tillåtet att hylla en avgud.29Det är inte för ert eget samvetes skull som ni ska låta bli, utan för den andres. Kanske du protesterar och säger: ”Varför ska jag ge upp min frihet bara för att en annan människa anser att en troende inte kan äta offerkött?30Det räcker väl med om jag tackar Gud för maten och visar att den kommer från honom. Då kan väl ingen klaga?”31Men mitt svar är: Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker.32Locka därför aldrig en annan människa att göra det som är ont, vare sig hon är jude, grek eller tillhör Guds församling.33Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag gör inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra människor så att de också kan börja tro på Kristus och bli räddade.
Hoffnung für alle
Israel als warnendes Beispiel
1Liebe Brüder und Schwestern, erinnert euch daran, was unsere Vorfahren während ihrer Wüstenwanderung erlebten. Gott schützte sie durch eine Wolke und leitete sie so sicher durch das Rote Meer.2Alle wurden im Meer und unter der Wolke auf Mose getauft.3Sie alle aßen dasselbe Brot vom Himmel,4und sie tranken dasselbe Wasser aus einem Felsen. Dieser Felsen hatte eine besondere Bedeutung: Er kam mit ihnen, und durch ihn war Christus selbst bei ihnen.*5Aber es gefiel Gott nicht, wie die meisten von ihnen lebten. Deshalb ließ er sie in der Wüste umkommen.6Das soll uns eine Warnung sein, damit wir uns nicht wie sie von dem Verlangen beherrschen lassen, Böses zu tun.7Werdet nicht zu Menschen, die Götzen anbeten, so wie manche von ihnen. Die Heilige Schrift berichtet: »Sie ließen sich nieder, um zu essen und zu trinken, und dann feierten sie zu Ehren des goldenen Kalbes ein rauschendes, ausschweifendes Fest.«8Lasst euch auch nicht wie sie zu sexuell unmoralischem Verhalten hinreißen, sondern denkt daran, dass an einem einzigen Tag 23.000 Menschen dafür mit dem Tod bestraft wurden.9Stellt die Güte und Geduld von Christus, dem Herrn, nicht auf die Probe. Sie taten es damals, wurden von Schlangen gebissen und starben.10Lehnt euch nicht gegen Gott auf, indem ihr ihm Vorwürfe macht. Das taten einige von ihnen, und Gott vernichtete sie durch seinen Todesengel.11Alle diese Ereignisse sind uns als Beispiel gegeben. Sie wurden niedergeschrieben, damit wir gewarnt sind; denn die letzte Zeit dieser Welt ist angebrochen.12Deshalb seid vorsichtig! Gerade wer meint, er stehe besonders sicher, muss aufpassen, dass er nicht fällt.13Was eurem Glauben bisher an Prüfungen zugemutet wurde, überstieg nicht eure Kraft. Gott steht treu zu euch. Er wird auch weiterhin nicht zulassen, dass die Versuchung größer ist, als ihr es ertragen könnt. Wenn euer Glaube auf die Probe gestellt wird, schafft Gott auch die Möglichkeit, sie zu bestehen.
Abendmahl oder Götzendienst
14Darum, liebe Freunde, hütet euch vor jedem Götzendienst!15Ihr seid doch verständige Menschen. Überlegt einmal selbst:16Haben wir durch den Abendmahlskelch, über dem wir das Dankgebet sprechen, nicht Anteil am Blut, das Christus für uns vergossen hat? Haben wir durch das Brot, das wir in Stücke brechen und gemeinsam essen, nicht Anteil an seinem Leib?17Es gibt beim Abendmahl nur ein Brot. Und obwohl wir so viele sind, sind wir doch ein Leib, weil wir alle von dem einen Brot essen.18Seht euch doch einmal an, wie das Volk Israel Gott verehrt! Alle haben Gemeinschaft mit Gott, weil sie gemeinsam vom Fleisch der Tiere essen, die Gott auf dem Altar geopfert werden.19Was will ich damit sagen? Dass es doch Götter gibt oder dass die Opfer, die ihnen gebracht werden, irgendeine Bedeutung haben?20Natürlich nicht! Was die Götzenanbeter auf dem Altar darbringen, opfern sie den Dämonen, nicht etwa Gott.* Ich will aber nicht, dass ihr Gemeinschaft mit dämonischen Mächten habt.21Ihr könnt unmöglich aus dem Kelch des Herrn und zugleich aus dem Kelch der Dämonen trinken. Ihr könnt nicht Gäste am Tisch des Herrn sein und auch noch am Tisch der Dämonen essen.22Oder wollen wir etwa den Herrn herausfordern? Bilden wir uns wirklich ein, stärker zu sein als er?
Was die Gemeinde aufbaut
23Ihr lebt nach dem Grundsatz: »Alles ist erlaubt!« Ich antworte darauf: Aber nicht alles, was erlaubt ist, ist auch gut. Alles ist erlaubt, aber nicht alles baut die Gemeinde auf.24Denkt bei dem, was ihr tut, nicht nur an euch. Denkt vor allem an die anderen und daran, was für sie gut ist.25Kauft unbesorgt das Fleisch, das auf dem Markt angeboten wird, und macht euch kein Gewissen daraus, ob es von Opfertieren stammt.26Denn »die Erde und alles, was auf ihr lebt, gehört dem Herrn.«27Lädt euch jemand, der kein Christ ist, zum Essen ein und ihr wollt hingehen, so esst, was aufgetragen wird, ohne eine Gewissensfrage daraus zu machen, wo es herkommt.28Sollte euch dort aber jemand ausdrücklich sagen: »Dieses Fleisch stammt vom Götzenopfer!«, dann esst es seinetwegen nicht, damit ihr das Gewissen nicht belastet.29Es geht dabei nicht um euer eigenes Gewissen, sondern um das des anderen. Nun mag jemand einwenden: »Weshalb soll ich denn meine persönliche Freiheit vom Gewissen eines anderen einengen lassen?30Wenn ich an einem Festmahl teilnehme und Gott für das Essen danke, warum wird mir mein Verhalten dann zum Vorwurf gemacht? Schließlich habe ich Gott doch für die Speise gedankt!«*31Darauf will ich antworten: Ob ihr esst oder trinkt oder was immer ihr sonst tut – alles soll zur Ehre Gottes geschehen.32Seid für niemanden ein Hindernis zum Glauben, weder für die Juden noch für die Nichtjuden und auch nicht für die Mitchristen in Gottes Gemeinde.33Das ist auch mein Grundsatz. Ich versuche, auf alle in jeder Beziehung Rücksicht zu nehmen. Dabei geht es nicht um mich und meinen Vorteil, sondern darum, dass möglichst viele Menschen gerettet werden.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.