Psalm 132 | Nya Levande Bibeln

Guds tempel och Davids kungahus

1 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa: 3 "Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige. 6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna. 7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom. 8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka. 9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje. 10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk, 11 för du har lovat honom: "En av dina söner ska jag göra till tronföljare! 12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!" 13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem. 14 "Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt," sa du. 15 "Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta. 16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje. 17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid. 18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra."

Einheitsübersetzung 2016

Die Erwählung Davids und des Zion

1 Ein Wallfahrtslied. Gedenke, HERR, zugunsten Davids all seiner Mühen, / 2 wie er dem HERRN geschworen, gelobt hat dem Starken Jakobs: 3 Nicht will ich das Zelt meines Hauses betreten noch zum Ruhen mein Lager besteigen, 4 nicht Schlaf den Augen gönnen noch Schlummer den Lidern, 5 bis ich für den HERRN eine Stätte finde, Wohnung für den Starken Jakobs. 6 Siehe, wir hörten von seiner Lade in Efrata, fanden sie im Gefilde von Jáar.* 7 Lasst uns hingehen zu seiner Wohnung, uns niederwerfen am Schemel seiner Füße! 8 Steh auf, HERR, zum Ort deiner Ruhe, du und deine machtvolle Lade! 9 Deine Priester sollen sich in Gerechtigkeit kleiden und deine Frommen sollen jubeln. 10 Um Davids willen, deines Knechts, weise nicht ab das Angesicht deines Gesalbten! 11 Der HERR hat David Treue geschworen, nicht wird er von ihr lassen: Einen Spross deines Leibes will ich setzen auf deinen Thron. 12 Wenn deine Söhne meinen Bund bewahren, mein Zeugnis, das ich sie lehre, dann sollen auch ihre Söhne auf deinem Thron sitzen für immer. 13 Denn der HERR hat den Zion erwählt, ihn begehrt zu seinem Wohnsitz: 14 Das ist für immer der Ort meiner Ruhe, hier will ich wohnen, ich hab ihn begehrt. 15 Zions Nahrung will ich reichlich segnen, mit Brot seine Armen sättigen.* 16 Seine Priester will ich kleiden in Heil, seine Frommen sollen jauchzen und jubeln. 17 Dort bringe ich Davids Macht zum Sprießen und stelle eine Leuchte auf für meinen Gesalbten. 18 Ich kleide seine Feinde in Schande; doch auf ihm wird seine Krone erglänzen.

Psalm 132 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

Guds tempel och Davids kungahus

Die Erwählung Davids und des Zion