1Dostal jsem slovo Hospodinovo:2„Jdi a volej, ať to Jeruzalém slyší – Tak praví Hospodin: Vzpomínám, jak jsi v mládí byla oddaná, jak jsi milovala jako nevěsta, jak jsi mě následovala pouští, v tom nehostinném kraji.3Izrael býval Hospodinu svatý, byl prvotinou jeho úrody; všichni, kdo jej hltali, bývali potrestáni a přišlo na ně neštěstí, praví Hospodin.“4Slyšte slovo Hospodinovo, dome Jákobův, všechny rodiny Izraelova domu!5Tak praví Hospodin: „Co na mně vaši otcové našli špatného, že ode mě odešli tak daleko? Marnost následovali a marností se stali.*6Už se neptali: ‚Kde je Hospodin, který nás vyvedl z Egypta, který nás provázel na poušti zemí pustou a plnou jam, zemí sucha a stínu smrti, zemí, kterou se nechodí, kde není ani živáčka?‘7Vedl jsem vás do země krásné jako sad, abyste požívali dary, které plodila. Vy jste však přišli a zprznili mou zemi, zohavili jste mé dědictví!8Ani kněží se neptali: ‚Kde je Hospodin?‘ Znalci Zákona mě neznali, pastýři lidu mě zradili, proroci prorokovali při Baalovi, následovali nesmysly.9Proto vás znovu obviňuji, praví Hospodin, a ještě i vaše vnuky obviním.10Jeďte se podívat na středomořské ostrovy, pošlete někoho k beduínům na poušti; dobře se podívejte a zvažte to: Kdy se co takového stalo?11Vyměnil nějaký národ své bohy, i když to žádní bozi nebyli? Můj lid ale svou Slávu vyměnil za nesmysly!12Zděste se, nebesa, otřásejte se hrůzou nad tím, co se stalo, praví Hospodin.13Můj lid totiž spáchal dvojí zlo: Opustili mne, pramen živých vod, a vykopali si své rozpukané nádrže, ze kterých voda vyteče.14Copak je Izrael otrok? Copak se narodil jako čeledín? Proč se tedy stal kořistí?15Vrčeli a řvali nad ním lvi; jeho zem zpustošili, města spálili, takže v nich nikdo nebydlí.16Z Memfisu a Dafné přišli muži, kteří ti lebku rozbili.17Copak si za to nemůžeš sama? Opustilas Hospodina, svého Boha, tenkrát, když s tebou putoval.18Co z toho máš, chodit do Egypta – aby ses vody z Nilu* napila? Co z toho máš, do Asýrie cestovat – aby ses napila z řeky Eufrat?19Za vyučenou ti dá špatnost tvá, tvé odvrácení tě vytrestá. Poznáš a uvidíš, jak zle a trpce chutná, žes opustila Hospodina, svého Boha, a bázeň přede mnou jsi ztratila, praví Hospodin, Pán zástupů.20Své jho jsi už dávno rozlámala, své postroje jsi strhala: ‚Nebudu sloužit!‘ říkalas. Na kdejakém vyšším návrší a pod kdejakým stromem košatým se ale válíš jako nevěstka.21Já jsem tě sázel jako výbornou révu z nejušlechtilejších sazenic. Jak ses mi mohla takhle zvrhnout v plané křoví, jež mi nepatří?*22I kdyby ses mýdlem vydrhla a louhu přidala sebevíc, skvrna tvé viny přede mnou zůstává, praví Panovník Hospodin.23Jak můžeš říkat: ‚Jsem bez poskvrny, nechodila jsem za baaly.‘ Jen se podívej, cos prováděla v Údolí,* nad tím, cos páchala, se zamysli! Jsi velbloudice pádící svými cestami,24divoká oslice, zvyklá na poušti. Jakmile lačně zavětříš, kdo zadrží tvůj chtíč? Kdokoli po ní v čas říje zatouží, najde ji snadno, bez námahy.25Dej pozor, ať si neuchodíš nohy a ať se žízní neumoříš. ‚Ne ne,‘ odpovídáš, ‚marné řeči! Miluji cizí a půjdu za nimi!‘26Jako má hanbu přistižený zloděj, tak je hanebný celý dům Izraele se svými králi a velmoži i s kněžími a proroky.27Dřevo oslovují: ‚Otče náš,‘ kameni říkají: ‚Jsi má rodička.‘ Ukazují mi záda, a ne tvář, jakmile je však stihne bída, volají: ‚Přijď a zachraň nás!‘28Kde jsou ti tví bohové, které sis pořídil? Jen ať tě přijdou z tvé bídy zachránit! Máš přece tolik bohů, Judo – jednoho boha na každé město!29Z čeho mě chcete obvinit? Všichni jste mě zradili, praví Hospodin.30Nadarmo jsem bil váš lid, nedal se poučit. Své proroky jste mečem hubili jako nenasytní lvi.“31Vy jedno pokolení, pohleďte, co praví Hospodin: „Jsem snad Izraeli pouští? Zemí temnoty? Proč můj lid říká: ‚Jsme volní! Chodit za tebou? Už nikdy!‘32Zapomene snad dívka na svůj šperk? Zapomene se nevěsta obléci ke svatbě? Můj lid však na mě zapomněl – kolik už je to let?33Jak jsi šikovná v honbě za milováním! I nejhorší coury teď můžeš poučit.34Roucho máš potřísněné krví ubohých, ne přistižených lupičů, ale nevinných. A při tom všem35ještě říkáš: ‚Jsem nevinná. Jeho hněv se mi vyhýbá!‘ Nuže, budu tě soudit za tvá slova – prý: ‚Já jsem nehřešila.‘36Proč stále někam chodíš a stále měníš směr? Jako ses zklamala v Asýrii,* zklameš se Egyptem.37I odtud odejdeš s hlavou v dlaních. Hospodin zavrhl ty tvé opory, žádnou pomoc u nich nenajdeš.“
nuBibeln
Guds folks trolöshet
1HERRENS ord kom till mig:2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger HERREN: ’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen, hur du älskade mig som brud och hur du följde mig genom öknen, genom ett land där ingen sår något.3Israel var heligt för HERREN, det första av hans skörd. Alla som åt av det drog på sig skuld och blev drabbade av olycka, säger HERREN.’ ”4Hör HERRENS ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter!5Så säger HERREN: ”Vad var det för fel era fäder fann hos mig, eftersom de gick bort från mig och följde de värdelösa avgudarna och själva blev värdelösa?6De frågade inte: ’Var är HERREN, som ledde oss ut ur Egypten, genom öknen, genom ett öde, oländigt land, torkans och skuggornas land, ett land som ingen vill passera igenom och där ingen vill bo?’7Jag ledde er till ett bördigt land, för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda. Men när ni kom dit orenade ni mitt land och gjorde min egendom avskyvärd.8Prästerna frågade inte: ’Var är HERREN?’ De som hade hand om lagen kände mig inte, ledarna satte sig upp mot mig, profeterna profeterade i Baals namn och följde värdelösa avgudar.9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger HERREN, ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.10Dra bort till kittéernas* kuster och se efter, sänd någon till Kedar för att noga undersöka om något sådant har skett:11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar, som ändå inte är några gudar? Men mitt folk har bytt bort sin härlighet* mot en värdelös avgud.12Häpna över detta, ni himlar, rys och bäva, säger HERREN.13Mitt folk har begått en dubbel synd: Det har övergett mig, källan med det levande vattnet, och de har grävt dåliga brunnar åt sig, brunnar som inte håller vatten.14Är Israel en tjänare eller född till slav? Varför har han blivit ett byte?15Lejonen ryter och morrar mot honom. De har lagt hans land öde och bränt ner hans städer, så att ingen kan bo i dem.16Män från Memfis och Tachpanches betar din hjässa kal.17Är det inte du själv som har dragit detta över dig genom att du övergav HERREN, din Gud, när han ville leda dig på vägen?18Varför ska du nu gå till Egypten för att dricka Shichors vatten? Och varför gå till Assyrien för att dricka av Eufratflodens vatten?19Din ondska kommer att straffa dig, ditt avfall att tukta dig. Besinna och inse därför hur ont och bittert det är att du överger HERREN, din Gud, och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas HERRE.20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band.* Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’ På varje höjd och under varje grönskande träd lade du dig ner och prostituerade dig.21Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas för mig till en oduglig, vildvuxen ranka?22Även om du tvättar dig med lut och rikligt med såpa består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, HERREN.23”Hur kan du säga: ’Jag har inte orenat mig och inte sprungit efter baalsgudarna’? Tänk efter hur du bar dig åt i dalen, beakta vad du har gjort. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit,24som en vildåsna, van vid öken, som flåsar under parningstiden. Vem kan tygla dess begär? Ingen behöver springa sig trött efter den, i parningstiden är den lätt att finna.25Akta dig, så du inte springer av dig skorna och får din strupe torr. Men du säger: ’Det är ingen idé. Jag älskar främmande gudar, och dem måste jag följa.’26Som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam, med sina kungar, furstar, präster och profeter,27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’ och till en sten: ’Du har fött mig.’ De vänder ryggen mot mig, inte ansiktet, men när olyckan kommer ropar de: ’Kom och rädda oss!’28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv? Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan! Du har ju lika många gudar som du har städer, Juda.29Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger HERREN.30Till ingen nytta har jag straffat era söner, de tog inte emot någon tillrättavisning. Som rovlystna lejon har ert svärd ätit upp profeterna.31Ni släkte, ge akt på HERRENS ord! Har jag varit en öken för Israel, ett mörkrets land? Varför säger mitt folk: ’Vi går vart vi vill, vi kommer inte mer tillbaka till dig.’32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken, eller en brud sin gördel? Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.33Hur skickligt hittar du inte vägen i ditt sökande efter kärlek! Till och med de sämsta bland kvinnorna har en hel del att lära av dig.*34Dina kläder är fläckade av blod från fattiga och oskyldiga. De ertappades inte vid inbrott. Trots allt detta*35säger du: ’Jag är oskyldig. Han är inte vred på mig längre.’ Jag ska döma dig, därför att du säger att du inte har syndat.36Varför far du än hit och än dit, för att ta en annan väg? Du ska bli besviken på Egypten på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.37Också därifrån kommer du att få gå med händerna över huvudet. HERREN har förkastat dem som du litade på, och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.