Jeremia 3 | Bible, překlad 21. století
1„Řekněme, že někdo propustí manželku, ta od něj odejde a vdá se za jiného. Copak se k ní může zase vrátit? Tím by se země hrozně poskvrnila!* Tys ale smilnila s tolika milenci, a chceš se ke mně vrátit?“ praví Hospodin.2„Jen se rozhlédni kolem dokola: Na kterém holém vršku ses neválela? Čekalas na milence někde u cesty, jako beduín vysedává na poušti. Svým smilstvem a svou zkažeností jsi poskvrnila zemi!3Když potom přestal padat liják a nepřišel ani jarní déšť, byla jsi zatvrzelá jako coura, odmítala ses zastydět.4A teď mi ještě říkáš: ‚Otče, od mládí jsi mě provázel!5Snad se nebudeš hněvat věčně? Zůstaneš navždy rozzloben?‘ Takto mluvíš, a přitom hle – pácháš zlo, jak jen dovedeš!“
Vraťte se
6Za dnů krále Jošiáše mi Hospodin řekl: „Vidíš, co provádí ta poběhlice Izrael? Tahá se na kdejaký vyšší kopec a pod kdejaký košatý strom, aby tam smilnila.7Říkal jsem si, že po všem, co provedla, se vrátí ke mně, ale nevrátila se. Viděla to její sestra, zrádkyně Juda.8Viděla,* že jsem tu poběhlici Izrael kvůli všemu jejímu cizoložství propustil a dal jí rozlukový list. Její sestra, ta zrádkyně Juda, se toho ale nelekla a odešla smilnit i ona.9Svým lehkovážným smilstvem poskvrnila zem, když cizoložila s kamením a dřevem.10Ani po tom všem se ale ta její sestra, ta zrádkyně Juda, ke mně nevrátila celým srdcem – pouze falešně, praví Hospodin.“11Hospodin mi řekl: „I ta poběhlice Izrael vypadá nevinně vedle Judy, té zrádkyně.12Jdi a volej tato slova směrem na sever: Izraeli, ty poběhlice, vrať se, praví Hospodin; nebudu už na vás hledět s nevolí. Jsem přece milosrdný, praví Hospodin, a nehněvám se navěky.13Jen uznej, že ses provinila, žes byla Hospodinu, svému Bohu, nevěrná, že jsi stále jen za cizími běhala pod kdejaký strom košatý, mě jsi však neposlouchala, praví Hospodin.14Vraťte se, můj odvrácený lide, praví Hospodin, vždyť já jsem vaším manželem. Přijmu vás, po jednom z města, po dvou z rodiny a přivedu vás na Sion.15Dám vám pastýře podle svého srdce a ti vás budou pást moudře a rozumně.16A tehdy, až se ve své zemi rozmnožíte a rozmůžete, praví Hospodin, v těch dnech už nebude ani zmínky o Truhle Hospodinovy smlouvy. Ani na mysl už nepřijde, nikdo si na ni nevzpomene; nikomu nebude chybět a nebude se znovu vyrábět.17V ten čas nazvou Jeruzalém Hospodinovým trůnem a budou se tam scházet všechny národy – k Hospodinovu jménu v Jeruzalémě. Už se nebudou řídit svým zarputilým a zlým srdcem.18V těch dnech přijde dům Judy k domu Izraele a vydají se společně ze země na severu do země, kterou jsem dal za dědictví vašim otcům.19Říkal jsem si: Jak rád bych tě počítal za svůj lid a dal ti za dědictví tu krásnou zemi, nejcennější skvost mezi národy! Říkal jsem si, že mě budeš nazývat ‚Otče‘ a neodvrátíš se ode mě.20Vy jste mi ale, dome Izraele, byli nevěrní jako žena nevěrná svému druhovi, praví Hospodin.“21Na holých vrších je slyšet křik – synové Izraele s pláčem žadoní, protože svou cestu zkřivili a na Hospodina, svého Boha, nedbali.22„Vraťte se, mé odvrácené děti, já vaše odvrácení uzdravím.“* Hle – jdeme k tobě, už jsme tu! Ty, Hospodine, jsi náš Bůh!23Ano, ten povyk na výšinách i horách je pouhý klam. Ano, v Hospodinu, našem Bohu, je pro Izrael záchrana!24Co těžce vydobyli naši otcové, to nám „Hanba“* hltala už od mládí. Přišli jsme o jejich ovce i dobytek stejně jako o syny a o dcery.25Proto teď uléháme v hanbě a potupou jsme přikryti. Proti Hospodinu, svému Bohu, jsme hřešili jak my, tak naši otcové, od mládí až do dnešního dne a Hospodina, svého Boha, jsme neposlouchali.
nuBibeln
1Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och gifter om sig, får han gå tillbaka till henne? Blir inte landet då helt vanhelgat? Du har bedrivit otukt med många älskare, skulle du då få komma tillbaka till mig? säger HERREN.2Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte våldfört dig i otukt? Du har suttit vid vägkanten och väntat på dem som en arab i öknen. Du har vanhelgat landet med din prostitution och din ondska.3Därför hölls regnskurarna tillbaka, och något vårregn kom inte. Du var fräck som en hora, men du skämdes inte.4Och ändå har du nu ropat till mig: ’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung!5Kan en vän vredgas för evigt, hålla fast vid sin vrede för alltid?’ Så talar du, men du gör allt ont du kan.”
Israel och Juda som trolösa systrar
6I kung Josias tid sa HERREN till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där.7Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det.8Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt.9Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.10Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger HERREN.11HERREN sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda.12Gå och förkunna detta budskap mot norr: ’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN, jag ska inte se på er med ovilja, för jag är nådig, säger HERREN. Jag ska inte vara vred i all evighet.13Men erkänn din skuld! Du har gjort uppror mot HERREN, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat på mig, säger HERREN.’14Vänd om, ni trolösa barn, säger HERREN. För jag är er herre* och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.15Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom.16När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger HERREN, ska man inte mer tala om HERRENS förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny.17Vid den tiden ska man kalla Jerusalem HERRENS tron, och alla folk ska samlas där, för att ära HERRENS namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan.18På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.
Maning till bättring
19Jag tänkte: ’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn och ge dig ett underbart land, det härligaste arvet bland folken.’ Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far och aldrig mer vända dig bort från mig.20Men som en hustru är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger HERREN.21Rop hörs från de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har gått på villovägar och glömt HERREN, sin Gud.22Vänd om, ni avfälliga barn, jag ska bota er från er trolöshet!” ”Vi kommer till dig, för du är HERREN, vår Gud.23Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek, liksom vårt larmande däruppe på höjderna. Bara i HERREN, vår Gud, finns räddning för Israel.24Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden* slukat frukten av våra fäders arbete, deras boskap och fårhjordar, deras söner och döttrar.25Låt oss lägga oss ner i skam, låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot HERREN, vår Gud, vi och våra fäder, och från vår ungdom ända fram till denna dag har vi inte lyssnat till HERREN, vår Gud.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.