Psalm 55 | Bible, překlad 21. století

1 Pro předního zpěváka, na strunné nástroje. Poučný žalm Davidův. 2 Naslouchej, Bože, mé modlitbě, před mojí prosbou se neskrývej, 3 popřej mi sluchu a odpověz! Zmítám se v nářku a sténání, 4 před křikem nepřítele, před hrozbou ničemy. Svojí hanebností mě chtějí zavalit, chovají ke mně krutou nenávist! 5 Srdce se ve mně chvěje bolestí, obavy ze smrti mě oblehly. 6 Hrůza a děs mě svírají a přemožen jsem úzkostí. 7 Přál bych si mít křídla holubí – odlétl bych a našel klid! 8 Uchýlil bych se někam do dáli, v pustině bych se usadil. séla 9 Pospíšil bych si do bezpečí před touto smrští a vichřicí. 10 Pohlť je, Pane, jazyk jim spleť, ve městě vládne krutost a rozbroje! 11 Ve dne i v noci krouží po jeho zdech, špatnost a trápení bydlí v něm. 12 Střed města patří záhubě, ulice neopouští křivda a lest! 13 Kdyby protivník mě urážel, to bych snes, kdyby mě napadl nepřítel, skryl bych se. 14 Ale ty – člověk blízký mně, můj přítel a můj spřízněnec! 15 Radili jsme se spolu důvěrně, do Božího domu chodili v zástupech! 16 Kéž by je smrt náhle přepadla, aby se zaživa zřítili do pekla – domy i srdce mají plné zla! 17 Já ale k Bohu zavolám, Hospodin bude má záchrana. 18 Večer i ráno, také v poledne úpím a sténám – vyslyš mě! 19 Bůh mě vykoupí z tohoto boje, pokoj mé duši dopřeje, i když jich tolik je proti mně! 20 Bůh mě vyslyší a pokoří je, ten, který od věků kraluje! séla Bůh, jenž se nikdy nemění, pokoří ty, kdo se ho nebojí! 21 Na svoje druhy můj přítel zaútočil, svoji úmluvu porušil. 22 V ústech měl slova nad máslo lahodnější, v srdci však válku nosil si. Jak jemný olej hladily jeho řeči, vskutku však byly dýkami! 23 Své břímě uval na Hospodina, on se o tebe postará; on přece nikdy nenechá poctivé padnout do bláta. 24 Zákeřné vrahy však ty, Bože, srazíš do jámy nejhlubší. Půlky života se takoví nedočkají – já ale v tebe skládám naději!

nuBibeln

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David. 2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag vädjar till dig! 3 Lyssna till mig och svara mig! Mina tankar plågar mig, jag har ingen ro, 4 för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig. De drar olycka över mig, och i vrede anfaller de mig. 5 Mitt inre fylls av ångest, dödsångesten griper mig. 6 Fruktan och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd, skräcken överväldigar mig. 7 Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats. 8 Jag skulle flyga långt bort till öknen och stanna där.” Séla 9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan detta oväder och denna storm. 10 Herre, förvirra de gudlösa, låt dem gräla sinsemellan, för jag ser våld och strid i staden. 11 Dag och natt går de omkring den på dess murar. Olycka och ofärd har förskansat sig därinne. 12 Våldet har tagit överhanden, och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg. 13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig, kunde jag ha gömt mig för honom. 14 Men det var du, min jämlike, min vän, min förtrogne. 15 Vi gick i underbar gemenskap i folkskaran till Guds hus. 16 Låt döden utan varning ta dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, för ondskan bor i och mitt ibland dem. 17 Men jag vill ropa till Gud, och HERREN ska rädda mig. 18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom, och han ska lyssna till mig. 19 Han befriar mig och ger mig frid, när fienderna anfaller mig, hur många mina motståndare än är. 20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som har regerat i evigheter, séla, dessa som aldrig ändrar sig och som inte fruktar Gud. 21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom, han våldförde sig på sitt förbund.* 22 Hans ord var hala som smör, men hans hjärta var fyllt av stridslust. Hans tal var lenare än olja och ändå ett draget svärd. 23 Lämna din börda till HERREN! Han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla. 24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup. De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd. Men jag förtröstar på dig.

Psalm 55 | Bible, překlad 21. století nuBibeln

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek