Psalm 104 | Bible, překlad 21. století

1 Dobrořeč duše má Hospodinu! I. Jak jsi veliký, Hospodine, Bože můj – oděn jsi slávou a nádherou! 2 Světlem jsi jak pláštěm zahalen, nebe jsi jako plachtu rozestřel! 3 Svoje paláce jsi nad vodou postavil, jak vozy užíváš husté oblaky, vznášíš se na křídlech větrných. 4 Vichry činíš svými posly, tvými služebníky jsou plameny! 5 Zemi jsi založil na jejích sloupech, navěky jí neotřese vůbec nic. 6 Jak pláštěm přikryl jsi ji oceánem, vody stály i nad horami. 7 Před tvojí hrozbou pak rozutekly se, před tvým burácením prchaly. 8 Sahaly k horám, stekly však do údolí, na místo tebou určené. 9 Hranice dals jim, aby je nepřekročily, aby už nikdy nepřikryly zem! 10 Ty pouštíš potoky do údolí, aby proudily mezi horami, 11 všechnu polní zvěř aby napájely, divocí osli aby u nich žízeň zahnali, 12 na jejich březích aby hnízdili ptáci, jejich zpěv aby zněl mezi větvemi. 13 Ze svých paláců hory napájíš, země se sytí ovocem skutků tvých! 14 Trávě pro dobytek dáváš růst a také rostlinám k lidskému užitku, aby jim ze země pokrm vyrostl: 15 Víno, jež smrtelníka v srdci oblaží, olej, po němž se obličej rozzáří, a chléb, který člověku dodá sil. 16 Hospodin sytí i své stromoví – libanonské cedry, které sám vysadil. 17 Vrabci si na nich hnízda postaví, čáp si nachází domov na jedli. 18 Vysoké hory patří kamzíkům, skály jsou útočištěm králíků.* 19 Stvořil jsi měsíc, aby časy určoval, i samo slunce ví, kdy má zapadat. 20 Přivádíš tmu a noc se rozhostí, spoustou zvěře se lesy zahemží. 21 Po své kořisti řvou tehdy lvi, aby tak Boha o pokrm žádali. 22 S východem slunce se vrací zpět, aby ulehli ve svých doupatech. 23 Za svým úkolem tehdy člověk vyráží, pracuje na něm, než se zešeří. II. 24 Kolik je, Hospodine, skutků tvých! Všechno jsi moudře učinil – země je plná tvých stvoření! 25 Hle, je tu moře širé a veliké, havěť bezpočtu se hemží v něm – maličcí i velcí tvorové! 26 Plují v něm lodě a také leviatan, jehož jsi stvořil, aby si tam hrál! 27 Ti všichni k tobě vzhlížejí, abys je krmil v čase potřeby. 28 Dáváš jim a oni sbírají, když otevřeš ruku, sytí se hojností. 29 Děsí se ale, když svou tvář ukrýváš, hynou, když dech jim odnímáš – navracejí se znovu v prach. 30 Svého Ducha když pošleš, bývají stvořeni, abys tvář země znovu obnovil! 31 Hospodinova sláva ať trvá věčně, ze svého díla ať se Hospodin raduje! 32 Pod jeho pohledem země třese se, hory dýmají pod jeho dotykem! 33 Zpívat budu Hospodinu celý život svůj, žalmy zpívat svému Bohu, dokud jsem tu! 34 Kéž se mu líbí moje myšlenky – Hospodin je přece mojí radostí! 35 Kéž by už hříšníci ze světa zmizeli, kéž by tu darebáci více nebyli! Dobrořeč, duše má, Hospodinu! Haleluja!*

nuBibeln

Skaparens lov

1 Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, du är klädd i majestät och prakt! 2 Han sveper sig i ljus som en klädnad, som en tältduk har han spänt upp himlen. 3 Över vattnen har han timrat sina salar. Molnen är hans vagnar, och han rider på vindens vingar. 4 Han gör vindarna till sina budbärare och eldslågorna till sina tjänare. 5 Han har lagt en fast grund för jorden, så att den aldrig kan rubbas. 6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den, och vattnen stod över bergstopparna. 7 De flydde vid din tillrättavisning, vid ditt dunder tog de till flykten. 8 Bergen reste sig, och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem. 9 Du satte en gräns för dem, och de ska aldrig mer översvämma jorden. 10 Du lät källor springa fram i dalarna, och de vällde fram mellan bergen. 11 De ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst, 12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon och låter sin sång höras från trädens grenar. 13 Du sänder regn från dina salar över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor. 14 Du låter gräset växa upp åt boskapen och örter åt människan att odla. Så växer det fram mat ur jorden 15 och vin som gör människan glad, olja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka. 16 HERRENS träd blir väl vattnade, Libanons cedrar, som han planterade. 17 Där bygger fåglarna sina nästen, och hägern håller till bland cypresserna. 18 De höga bergen tillhör stengetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna. 19 Månen är gjord för att bestämma tider, och solen vet när den ska gå ner. 20 Du sänder mörkret och natten kommer, då alla skogens djur myllrar fram. 21 Då ryter de unga lejonen efter rov och begär sin mat av Gud. 22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig. 23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer. 24 HERRE, hur många är inte dina verk! I vishet har du gjort alltsammans, och jorden är full av dina skapelser. 25 Där finns det stora och vida havet, som myllrar av otaliga livsformer, av både stora och små djur. 26 Där stävar fartygen fram, och där leker Leviatan, som du format. 27 Alla väntar de på dig, att du ska ge dem deras föda i rätt tid. 28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand, och de äter och blir mätta. 29 Men om du vänder dig bort från dem blir de förskräckta. När du tar deras livsande ifrån dem dör de och blir åter jord. 30 Du sänder din Ande, och nytt liv skapas. Du förnyar jorden. 31 Må HERRENS ära bestå i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk! 32 Han ser på jorden, och den bävar, han rör vid bergen, och de ryker. 33 Jag vill sjunga till HERREN, så länge jag lever. Jag vill prisa min Gud så länge jag är till. 34 Må mina tankar behaga honom, jag vill glädjas i HERREN. 35 Låt syndarna förgås från jorden och de onda inte längre få finnas till! Lova HERREN, min själ. Halleluja*!

Psalm 104 | Bible, překlad 21. století nuBibeln

Skaparens lov