Psalm 105 | Bible, překlad 21. století

1 Oslavujte Hospodina, jeho jméno vzývejte,* jeho činy rozhlašujte mezi národy! 2 Zpívejte mu, hrajte mu, rozvažujte o všech jeho zázracích! 3 Jeho svatým jménem chlubte se, ze srdce ať se radují, kdo Hospodina hledají! 4 Po Hospodinu se ptejte, po jeho síle, jeho tvář vždycky hledejte. 5 Pamatujte, jaké divy provedl, jaké zázraky a co rozhodl. 6 Vy, símě Abrahama, jeho služebníka, jste jeho vyvolení, děti Jákoba. 7 On je Hospodin, Bůh náš, celá zem jeho soudu podléhá! 8 Na svoji smlouvu pamatuje věčně, na slovo tisíci pokolení svěřené, 9 na smlouvu, již uzavřel s Abrahamem, na přísahu, již složil před Izákem. 10 Jákobovi ten výrok potvrdil za věčnou smlouvu pro Izrael: 11 „Tobě dám kanaánskou zem, bude tvým dědičným údělem!“* 12 Přitom jich tenkrát bylo jen trochu, byli jenom hrstkou cizinců. 13 Z národu do národu když bloudili, od jednoho k jinému království, 14 nikoho nenechal, aby jim ublížil. I krále kvůli nim varoval: 15 „Mé pomazané nechte být! Mým prorokům nepůsobte žal!“ II. 16 Když potom přivolal na zem hlad a odřízl je od chleba, 17 poslal před nimi jistého Josefa, jehož prodali jako otroka. 18 Nohy měl sevřené v okovech, hrdlo uvězněné v železech. 19 Když se pak splnila jeho předpověď, když jej protříbila Hospodinova řeč, 20 král ho pak nechal propustit z okovů, vládce národů dal mu svobodu. 21 Správcem svého paláce jej učinil – vládl nade vším jeho bohatstvím! 22 Jeho dvořanům poroučel* podle libosti, jeho poradce vedl k moudrosti. 23 Do Egypta tenkrát přišel Izrael, Jákob byl hostem v zemi Chámově. 24 Svůj lid tam Hospodin velmi rozplodil, bylo jich víc, než jejich protivníci unesli! 25 Nechal je nenávidět jeho lid, na jeho služebníky aby vymýšleli lsti. III. 26 Poslal k nim svého služebníka Mojžíše se svým vyvoleným, Áronem. 27 Ti jim předváděli jeho znamení, v Chámově zemi konali zázraky! 28 Poslal tmu a přišlo zatmění, jeho příkazům se totiž vzepřeli.* 29 Jejich vody ve krev obrátil, zahubil všechny ryby v nich. 30 Jejich země se hemžila žabami – byly i v královských ložnicích! 31 Na jeho rozkaz mouchy přilétly, po celé říši byli komáři. 32 Místo deště je zasypal kroupami, nad jejich zemí se blesky míhaly. 33 Potloukl jejich révu i jejich fíkoví, po celé jejich říši stromy roztříštil! 34 Na jeho rozkaz přilétly kobylky, nemožné bylo spočítat housenky! 35 Sežraly jim v zemi všechny rostliny, pohltily vše, co půda urodí. 36 Všechno prvorozené pak v té zemi bil, všechen výkvět mládí jim zahubil. 37 Svůj lid pak vyvedl se stříbrem a zlatem, v žádném z jeho kmenů nikdo neumdlel! 38 Z jejich odchodu měli radost v Egyptě, strach z Izraele totiž svíral je! IV. 39 Rozestřel oblak, aby jim dal stín, noc jim svým ohněm prozářil. 40 Na jejich žádost dal jim křepelky, sytil je svým chlebem nebeským. 41 Otevřel skálu, vody vytryskly, proudem se valily po poušti! 42 Pamatoval na to, co svatě zaslíbil svému služebníku Abrahamovi.* 43 Svůj lid tehdy vyvedl s veselím, svoje vyvolené s jásáním! 44 Potom jim daroval země pohanů, dědičně získali úsilí národů, 45 aby se řídili jeho pravidly a dodržovali jeho zákony. Haleluja!

nuBibeln

Herren har varit trofast

1 Prisa HERREN, åkalla honom. Gör hans verk kända för alla folk. 2 Sjung och spela till hans ära, berätta om alla hans under! 3 Lovprisa hans heliga namn, låt dem som söker HERREN få en innerlig glädje! 4 Vänd er till HERREN och hans kraft, sök honom ständigt. 5 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort, hans under och den dom som han uttalat, 6 ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. 7 Han är HERREN, vår Gud. Över hela jorden sträcker sig hans domar. 8 Han minns för evigt sitt förbund, sina befallningar för tusen generationer, 9 det förbund som han slöt med Abraham, och sin ed till Isak. 10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund. 11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land till arv och egendom.” 12 Fastän de var få till antalet, en liten skara främlingar, 13 och vandrade från folk till folk, från rike till rike, 14 lät han ingen förtrycka dem, och han straffade kungar för deras skull. 15 ”Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!” 16 Han sände hungersnöd över landet och förstörde deras matförråd. 17 Men han hade före dem sänt en man, Josef, som såldes som slav. 18 Bojor sattes på hans fötter och en järnring runt hans hals, 19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse, och HERRENS ord gav honom rätt. 20 Då lät kungen släppa honom fri, folkens kung befriade honom. 21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över hela sin egendom, 22 för att leda hans furstar som han ville och lära hans äldste vishet. 23 Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. 24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt, han gjorde dem mer talrika än deras fiender. 25 Han vände egypterna till att hata hans folk, till konspiration mot hans tjänare. 26 Han sände sin tjänare Mose, och Aron, som han hade utvalt. 27 De utförde hans tecken bland dem, under i Hams land. 28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt. De hade inte* gjort uppror mot hans ord. 29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fiskar dö. 30 Deras land vimlade av grodor, ända in i deras furstars sängkammare. 31 Han befallde, och svärmar av flugor kom, mygg över hela deras land. 32 I stället för regn gav han dem hagel och eldslågor i landet. 33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd, och alla träd vräktes omkull i deras land. 34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel. 35 De åt upp allt grönt i deras land, och de åt upp skörden på deras mark. 36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land, alla deras manliga nyfödda. 37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld, och det fanns ingen i dess stammar som stapplade. 38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg, för de hade drabbats av fasor för Israels skull. 39 Han bredde ut ett moln som skydd och en eld som lyste om natten. 40 De* bad, och han sände vaktlar, han mättade dem med bröd från himlen. 41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra landet. 42 För han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham. 43 Han ledde ut sitt folk under jubel, sina utvalda under glädjerop. 44 Han gav dem land som tillhört andra folk. De fick överta frukten av deras möda, 45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar. Halleluja!

Psalm 105 | Bible, překlad 21. století nuBibeln

Herren har varit trofast