1Mısır'ın Migdol, Tahpanhes, Nof kentlerinde ve Patros bölgesinde yaşayan Yahudiler'e ilişkin RAB Yeremya'ya şöyle seslendi:2-3‹‹İsrail'in Tanrısı, Her Şeye Egemen RAB diyor ki, Yeruşalim ve Yahuda kentlerine getirdiğim bütün felaketleri gördünüz. İşte yaptıkları kötülük yüzünden kentler bugün yıkık; içlerinde oturan yok. Sizin de kendilerinin ve atalarının da önceden tanımadığınız başka ilahlara buhur yakıp taparak beni öfkelendirdiler.4Peygamber kullarımı defalarca gönderip, ‹Nefret ettiğim bu iğrençlikleri yapmayın!› diyerek onları uyardım.5Ama dinlemediler, kulak asmadılar. Kötülüklerinden dönmediler, başka ilahlara buhur yakmaktan vazgeçmediler.6Bu yüzden kızgın öfkemi döktüm; Yahuda kentlerine, Yeruşalim sokaklarına karşı öfkem giderek şiddetlendi. Onlar bugün olduğu gibi yıkık ve ıssız bırakıldı.7‹‹İsrail'in Tanrısı RAB, Her Şeye Egemen Tanrı şöyle diyor: Neden bu büyük felaketi başınıza getiriyorsunuz? Kadın erkek, çoluk çocuk Yahuda halkından kesilip atılacak, sizden sağ kalan olmayacak.8Yerleşmek üzere geldiğiniz Mısır'da ellerinizin yaptıklarıyla, başka ilahlara buhur yakmakla beni öfkelendiriyorsunuz. Başınıza felaket getiriyorsunuz. Dünyadaki uluslarca aşağılanacak, yerileceksiniz.9Yahuda'da, Yeruşalim sokaklarında atalarınızın, Yahuda krallarıyla karılarının, kendinizin, karılarınızın yaptığınız kötülükleri unuttunuz mu?10Bugüne dek pişmanlık duymadılar, benden korkmadılar. Size ve atalarınıza verdiğim yasa ve kurallar uyarınca yaşamadılar.11‹‹Bu yüzden İsrail'in Tanrısı, Her Şeye Egemen RAB diyor ki: Başınıza yıkım getirmeye, bütün Yahuda halkını yok etmeye kararlıyım.12Yerleşmek üzere Mısır'a gelmeye kararlı olan Yahuda'nın sağ kalanlarını ele alacağım. Hepsi Mısır'da yok olacak; kılıçtan geçirilecek ya da kıtlıktan ölecek. Küçük büyük hepsi kılıçtan, kıtlıktan ölecek. Lanetlenecek, dehşet konusu olacak, aşağılanacak, yerilecekler.13Yeruşalim'i cezalandırdığım gibi, Mısır'da yaşayanları da kılıçla, kıtlıkla, salgın hastalıkla cezalandıracağım.14Yerleşmek için Mısır'a gelen Yahuda halkının sağ kalanlarından hiçbiri kurtulmayacak, hiç kimse sağ kalıp Yahuda'ya dönmeyecek. Yerleşmek üzere oraya dönmek isteseler de, kaçıp kurtulan birkaç kişi dışında dönen olmayacak.››15Karılarının başka ilahlara buhur yaktığını bilen erkekler, orada duran kadınlar, Mısır'ın Patros bölgesinde yaşayan bütün halk -ki büyük bir topluluktu- Yeremya'ya şu karşılığı verdi:16‹‹RAB'bin adıyla bize söylediklerini dinlemeyeceğiz!17Tersine, yapacağımızı söylediğimiz her şeyi kesinlikle yapacağız: Gök Kraliçesi'ne[1] buhur yakacak, atalarımızın, krallarımızın, önderlerimizin ve kendimizin Yahuda kentlerinde, Yeruşalim sokaklarında yaptığımız gibi ona dökmelik sunular dökeceğiz. O zamanlar bol yiyeceğimiz vardı, her işimiz yolundaydı, sıkıntı çekmiyorduk.18Oysa Gök Kraliçesi'ne buhur yakmayı, dökmelik sunular dökmeyi bıraktığımız günden bu yana her yönden yokluk çekiyoruz; kılıçtan, kıtlıktan yok oluyoruz.››19Kadınlar, ‹‹Evet, Gök Kraliçesi'ne buhur yakıp dökmelik sunular dökeceğiz! Ona benzer pideler pişirip kendisine dökmelik sunular döktüğümüzü kocalarımız bilmiyor muydu sanki?›› diye eklediler.20Bunun üzerine Yeremya ona karşılık veren kadın erkek bütün halka şöyle dedi:21‹‹Sizin, atalarınızın, krallarınızın, önderlerinizin, ülke halkının Yahuda kentlerinde, Yeruşalim sokaklarında yaktığınız buhuru RAB unuttu mu? Haberi yok muydu?22RAB yaptığınız kötülüklere, iğrençliklere artık dayanamadığı için, bugün olduğu gibi ülkeniz aşağılanıp yerildi, kimsenin yaşamadığı dehşet verici bir viranelik oldu.23Siz başka ilahlara buhur yaktınız, RAB'be karşı günah işlediniz; O'nun sözünü dinlemediniz, yasasına, kurallarına, antlaşma koşullarına uymadınız. Bu yüzden bugün olduğu gibi başınıza felaket geldi.››24Yeremya bütün halka, özellikle de kadınlara, ‹‹RAB'bin sözüne kulak verin, ey Mısır'da yaşayan Yahudalılar›› dedi,25‹‹İsrail'in Tanrısı, Her Şeye Egemen RAB diyor ki, ‹Gök Kraliçesi'ne buhur yakacağız, dökmelik sunular dökeceğiz, adaklarımızı kesinlikle yerine getireceğiz› diyerek siz de karılarınız da verdiğiniz sözü yerine getirdiniz. ‹‹Öyleyse verdiğiniz sözü tutun! Adadığınız adakları tümüyle yerine getirin!26Mısır'da yaşayan Yahudiler, RAB'bin sözünü dinleyin! ‹Büyük adım üzerine ant içiyorum ki› diyor RAB, ‹Mısır'da yaşayan Yahudiler'den hiçbiri bundan böyle adımı ağzına alıp Egemen RAB'bin varlığı hakkı için diye ant içmeyecek.27Çünkü onların yararını değil, zararını gözlüyorum; Mısır'da yaşayan Yahudiler yok olana dek kılıçtan, kıtlıktan ölecek.28Kılıçtan kurtulup da Mısır'dan Yahuda'ya dönenlerin sayısı pek az olacak. Mısır'a yerleşmeye gelen Yahuda halkından sağ kalanlar o zaman kimin sözünün yerine geldiğini anlayacak: Benim sözümün mü, yoksa onlarınkinin mi?29‹‹ ‹Başınıza yıkım getireceğim; sözümün yerine geleceğini bilesiniz diye› diyor RAB, ‹Sizi burada cezalandıracağıma ilişkin belirti şu olacak.›30RAB diyor ki, ‹Yahuda Kralı Sidkiya'yı can düşmanı Babil Kralı Nebukadnessar'ın eline nasıl teslim ettimse, Mısır Firavunu Hofra'yı da can düşmanlarının eline öyle teslim edeceğim.› ››
1Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:2-3Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.4Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.5Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.6Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.7Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.8För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.9Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?10Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.11Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.12Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.13Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.14De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.15Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):16"Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!17Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.18Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd."19"Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss?" tillade kvinnorna.20Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:21"Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!22Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.23Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom."24Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: "Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!25Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!26Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'27Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.28Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!29Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:30Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon."