Yeremya 22 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

1 RAB bana dedi ki, ‹‹Yahuda Kralı'nın sarayına gidip şu haberi bildir: 2 ‹RAB'bin sözünü dinleyin, ey Davut'un tahtında oturan Yahuda Kralı'yla görevlileri ve bu kapılardan giren halk! 3 RAB diyor ki: Adil ve doğru olanı yapın. Soyguna uğrayanı zorbanın elinden kurtarın. Yabancıya, öksüze, dula haksızlık etmeyin, şiddete başvurmayın. Burada suçsuz kanı dökmeyin. 4 Bu buyrukları özenle yerine getirirseniz, Davut'un tahtında oturan krallar savaş arabalarıyla, atlarıyla bu sarayın kapılarından girecekler; görevlileriyle halkları da onları izleyecek. 5 Ancak bu buyruklara uymazsanız, diyor RAB, adım üzerine ant içerim ki, bu saray viraneye dönecek.› ›› 6 Çünkü Yahuda Kralı'nın sarayı için RAB diyor ki, ‹‹Sen benim için Gilat gibisin, Lübnan'ın doruğu gibi. Ama hiç kuşkun olmasın, seni çöle döndürecek, Kimsenin yaşamadığı kentlere çevireceğim. 7 Eli silahlı yok ediciler görevlendireceğim sana karşı. En iyi sedir ağaçlarını kesecek, Ateşe atacaklar. 8 ‹‹Bu kentten geçen birçok ulus birbirlerine, ‹RAB bu büyük kente neden bunu yaptı?› diye soracaklar. 9 ‹‹Yanıt şöyle olacak: ‹Çünkü Tanrıları RAB'bin antlaşmasını bıraktılar, başka ilahlara tapıp kulluk ettiler.› ››

Kral Şallum'la İlgili Bildiri

10 Ölen için ağlamayın, yasa bürünmeyin; Ancak sürgüne giden için ağlayın acı acı. Çünkü bir daha dönmeyecek, Anayurdunu görmeyecek. 11 Babası Yoşiya'nın yerine Yahuda Kralı olan ve buradan çıkıp giden Yoşiya oğlu Şallum^[1] için RAB diyor ki, ‹‹Bir daha dönmeyecek buraya. 12 Sürgüne gönderildiği yerde ölecek, bir daha bu ülkeyi görmeyecek.››

Kral Yehoyakim'le İlgili Bildiri

13 ‹‹Sarayını haksızlıkla, Yukarı odalarını adaletsizlikle yapan, Komşusunu parasız çalıştıran, Ücretini ödemeyen adamın vay başına! 14 ‹Kendim için yukarı odaları havadar, Geniş bir saray yapacağım› diyenin vay başına! Sarayına büyük pencereler açar, Sedir ağacıyla kaplar, Kırmızıya boyar. 15 ‹‹Bol bol sedir ağacı kullandın diye Kral mı oldun sanırsın? Baban doyasıya yiyip içti, Ama iyi ve doğru olanı yaptı; Onun için de işleri iyi gitti. 16 Ezilenin, yoksulun davasını savundu, Onun için de işleri iyi gitti. Beni tanımak bu değil midir?›› diyor RAB. 17 ‹‹Seninse gözlerin de yüreğin de yalnız kazanca, Suçsuz kanı dökmeye, Baskı, zorbalık yapmaya yönelik.›› 18 Bu yüzden RAB Yahuda Kralı Yoşiya oğlu Yehoyakim için diyor ki, ‹‹Onun için kimse, ‹Ah kardeşim! Vah kızkardeşim!› diye dövünmeyecek. Onun için kimse, ‹Ah efendim! Vah onun görkemi!› diye dövünmeyecek. 19 Sürüklenip Yeruşalim kapılarından dışarı atılacak, Eşek gömülür gibi gömülecek o.››

Yeruşalim'le İlgili Bildiri

20 ‹‹Lübnan'a git, feryat et, Sesin Başan'dan duyulsun, Haykır Avarim'den, Çünkü bütün oynaşların ezildi. 21 Kendini güvenlikte sandığında seni uyardım. Ama, ‹Dinlemem› dedin. Gençliğinden bu yana böyleydi tutumun, Sözümü hiç dinlemedin. 22 Rüzgar bütün çobanlarını alıp götürecek, Oynaşların sürgüne gidecek. İşte o zaman yaptığın kötülükler yüzünden Utanacak, aşağılanacaksın. 23 Ey sen, Lübnan'da^[2] yaşayan, Yuvasını sedir ağacından kuran adam! Sana doğuran kadın gibi acılar, sancılar geldiğinde, Nasıl da inleyeceksin^[3]!››

Kral Yehoyakin'le İlgili Bildiri

24 ‹‹Varlığım hakkı için derim ki›› diyor RAB, ‹‹Ey Yahuda Kralı Yehoyakim oğlu Yehoyakin, sağ elimdeki mühür yüzüğü olsan bile, çıkarıp atardım seni. 25 Seni can düşmanlarının, korktuğun kişilerin, Babil Kralı Nebukadnessar'la Kildaniler'in eline teslim edeceğim. 26 Seni de seni doğuran anneni de doğmadığınız bir ülkeye atacağım; orada öleceksiniz. 27 Dönmeye can attığınız ülkeye bir daha dönemeyeceksiniz.›› 28 Bu mu Yehoyakin? Bu hor görülmüş kırık çömlek, Kimsenin istemediği kap? Neden kendisi de çocukları da Bilmedikleri bir ülkeye atıldılar? 29 Ülke, ey ülke, RAB'bin sözünü dinle, ey ülke! 30 RAB diyor ki, ‹‹Bu adamı çocuksuz, Ömrünce başarısız biri olarak yazın. Çünkü soyundan gelen hiç kimse başarılı olmayacak, Soyundan gelen hiç kimse Davut'un tahtında oturamayacak, Yahuda'da bir daha krallık etmeyecek.››

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Dom över ogudaktiga kungar

1 Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg: 2 Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna! 3 Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga! 4 Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron. 5 Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög. 6 Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor. 7 Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem. 8 Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: "Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?" 9 Och svaret kommer att bli: "Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem." 10 Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen. 11 För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap: 12 Han kommer att dö i ett främmande land och aldrig mer få se sitt hemland. 13 Och ve dig, kung Jojakim, som låter slavar bygga ditt stora palats. När du inte betalar ut lön bygger du in orättvisa i väggarna och förtryck i dörrar och tak. 14 Du säger: "Jag ska bygga mig ett lyxpalats med väldiga rum och många fönster, klä det med cederpanel och inreda det i rött." 15 Men ett ståtligt palats gör inte någon till en stor kung! Varför regerade din far Josia så länge? Han var rättfärdig i allt vad han gjorde. Det var därför Gud välsignade honom. 16 Han var noga med att de fattiga och behövande blev rättvist behandlade, och därför gick det väl för honom. Visar inte detta att han visste vem jag är? säger Herren. 17 Men se på dig själv! Du är full av girighet, egoism och oärlighet. Du dödar den oskyldige, förtrycker den fattige och är obarmhärtig i din maktutövning. 18 Därför är detta Herrens befallning om kung Jojakim, som efterträdde sin far Josia på tronen: Hans familj ska inte sörja honom när han dör. Hans undersåtar ska inte bry sig om att han är död. 19 Han kommer att begravas som en död åsna, som släpats ut ur Jerusalem och kastats på sophögen bakom stadsporten! 20 Gråt, för dina bundsförvanter är borta! Leta efter dem i Libanon! Ropa på dem i Basan! Sök dem vid floden Jordans vadställen! De är borta allesammans. Det finns ingen kvar som kan hjälpa dig! 21 När du hade framgång varnade jag dig, men du svarade: "Låt mig vara i fred!" Sådan var du redan som barn, du har aldrig velat lyssna. 22 Och nu är alla dina bundsförvanter som bortblåsta. Alla dina vänner har förts bort som slavar. Till slut ska du inse din ogudaktighet och skämmas. 23 Det är skönt att bo i ett vackert palats som doftar av cedrar från Libanon. Men snart ska du ropa och jämra dig i ångest, som en kvinna när hon ska föda. 24-25 Beträffande dig, Konja, son till kung Jojakim av Juda, gäller detta: Även om du var signetringen på min högra hand, skulle jag dra dig av fingret och överlämna dig till dem som så gärna vill döda dig, till dem som du är så oerhört rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen i Babylon, och hans mäktiga armé. 26 Jag ska kasta ut dig och din mor från detta land och lämna er att dö i ett främmande land. 27 Du ska aldrig mer återvända till din längtans land. 28 Denne Konja är som ett värdelöst, krossat kärl. Han och hans barn ska drivas i landsflykt till fjärran länder. 29 O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30 Herren säger: Räkna Konja som barnlös, för inget av hans barn ska någonsin sitta på Davids tron eller regera i Juda. Varken för honom själv eller hans barn ska det gå väl.