1RAB Yeremya'ya şöyle seslendi:2‹‹Bu antlaşmanın koşullarını dinle. Yahuda halkına ve Yeruşalim'de yaşayanlara açıkla.3Onlara diyeceksin ki, ‹İsrail'in Tanrısı RAB şöyle diyor: Bu antlaşmanın koşullarına uymayan lanet altındadır!4Atalarınızı Mısır'dan, demir eritme ocağından çıkardığımda bu antlaşmaya bağlı kalmalarını buyurdum. Onlara dedim ki: Sözümü dinleyin, buyurduğum her şeyi yerine getirin. Böylece siz benim halkım olursunuz, ben de sizin Tanrınız olurum.5İşte o zaman süt ve bal akan ülkeyi -bugün sizin olan ülkeyi- atalarınıza vereceğime ilişkin içtiğim andı yerine getirmiş olacağım.› ›› ‹‹Amin, ya RAB›› diye karşılık verdim.6RAB şöyle dedi: ‹‹Söyleyeceğim her şeyi Yahuda kentlerinde, Yeruşalim sokaklarında duyur: ‹Bu antlaşmanın koşullarını dinleyin, onlara uyun.7Atalarınızı Mısır'dan çıkardığım günden bu yana sözümü dinlemeleri için onları defalarca uyardım.8Ama dinlemediler, kulak asmadılar. Bunun yerine kötü yüreklerinin inadı uyarınca davrandılar. Ben de uymalarını buyurduğum, ama uymadıkları bu antlaşmada açıklanan bütün lanetleri başlarına getirdim.› ››9RAB bana dedi ki, ‹‹Yahuda halkıyla Yeruşalim'de yaşayanlar bana düzen kuruyorlar.10Sözlerimi dinlemek istemeyen atalarının suçlarına döndüler. Başka ilahların ardınca gidip onlara taptılar. İsrail halkıyla Yahuda halkı, atalarıyla yaptığım antlaşmayı bozdu.11Bu yüzden RAB, ‹Kaçıp kurtulamayacakları bir yıkım getireceğim başlarına› diyor, ‹Bana yakarsalar da onları dinlemeyeceğim.12Yahuda kentlerinde oturan halk da Yeruşalim'de yaşayanlar da gidip buhur yaktıkları ilahlara yalvaracaklar. Ama yıkım geldiğinde, bu ilahlar onlara yardım edemez.13Kentlerinin sayısı kadar ilahın var, ey Yahuda! O utanılası ilaha, Baal'a buhur yakmak için Yeruşalim sokaklarının sayısı kadar sunak kurdunuz.14‹‹Sana gelince, ey Yeremya, bu halk için yalvarma; ne yakar ne de dilekte bulun. Sıkıntılı zamanlarında beni çağırdıklarında onları dinlemeyeceğim.15‹‹Sevgilim kötü düzenler kuruyor, Öyleyse tapınağımda işi ne? Adaklar[1] ve kutsanmış et uğrayacağın felaketi önleyebilir mi? Felaket gelince sevinecek misin?››16RAB sana meyvesi ve biçimi güzel, Yaprağı bol zeytin ağacı adını vermişti. Ama güçlü fırtına koptuğunda Ağacı tutuşturacak; Dalları kırılacak.17Seni dikmiş olan Her Şeye Egemen RAB, Başına felaket getirmeye karar verdi. Çünkü İsrail ve Yahuda halkları Kötülük yaptı, Baal'a buhur yakarak beni öfkelendirdiler.
Yeremya'ya Kurulan Düzen
18Benim için kurdukları düzeni RAB bana açıkladı. Haberim vardı, çünkü ne yaptıklarını bana gösterdi.19Kesime götürülen uysal bir kuzu gibiydim. Bana düzen kurduklarını anlamamıştım. Şöyle diyorlardı: ‹‹Ağacı da meyvesini de yok edelim, Bir daha adı anılmasın diye Onu yaşayanlar diyarından kesip atalım.››20Adaletle yargılayan, Yüreği ve düşünceyi sınayan, Her Şeye Egemen RAB, Davamı senin eline bırakıyorum. Onlardan alacağın öcü göreyim!21‹‹Seni öldürmek isteyen Anatot halkı için RAB diyor ki, ‹Onlar, RAB'bin adına peygamberlik etme, yoksa seni öldürürüz diyorlardı.›22Her Şeye Egemen RAB, ‹Onları cezalandıracağım› diyor, ‹Gençleri kılıçtan geçirilecek, oğullarıyla kızları kıtlıktan ölecek.23Sağ kalan olmayacak. Cezalandırılacakları yıl Anatot halkının başına felaket getireceğim.› ››
1-3Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa: Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!4När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: "Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.5Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger." Då svarade jag: "Ja, låt detta ske, Herre!"6Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.7För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: "Lyd alla mina befallningar!"8Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.9Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.10De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.11Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.12Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.13Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.14Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.15Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?16Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.17När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.18Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.19Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. "Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap", sa de. "Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid."20Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.21-22Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.23Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.