1Sonra Tanrı Nuh'u ve gemideki evcil ve yabanıl hayvanları anımsadı. Yeryüzünde bir rüzgar estirdi, sular alçalmaya başladı.2Enginlerin kaynakları, göklerin kapakları kapandı. Yağmur dindi.3Sular yeryüzünden çekilmeye başladı. Yüz elli gün geçtikten sonra sular azaldı.4Gemi yedinci ayın on yedinci günü Ararat dağlarına oturdu.5Sular onuncu aya kadar sürekli azaldı. Onuncu ayın birinde dağların doruğu göründü.6Kırk gün sonra Nuh yapmış olduğu geminin penceresini açtı.7Kuzgunu dışarı gönderdi. Kuzgun sular kuruyuncaya kadar dönmedi, uçup durdu.8Bunun üzerine Nuh suların yeryüzünden çekilip çekilmediğini anlamak için güvercini gönderdi.9Güvercin konacak bir yer bulamadı, çünkü her yer suyla kaplıydı. Gemiye, Nuh'un yanına döndü. Nuh uzanıp güvercini tuttu ve gemiye, yanına aldı.10Yedi gün daha bekledi, sonra güvercini yine dışarı saldı.11Güvercin gagasında yeni kopmuş bir zeytin yaprağıyla akşamleyin geri döndü. O zaman Nuh suların yeryüzünden çekilmiş olduğunu anladı.12Yedi gün daha bekledikten sonra güvercini yine gönderdi. Bu kez güvercin geri dönmedi.13Nuh altı yüz bir yaşındayken, birinci ayın birinde yeryüzündeki sular kurudu. Nuh geminin üstündeki kapağı kaldırınca toprağın kurumuş olduğunu gördü.14İkinci ayın yirmi yedinci günü toprak tümüyle kurumuştu.15-16Tanrı Nuh'a, ‹‹Karın, oğulların ve gelinlerinle birlikte gemiden çık›› dedi,17‹‹Kendinle birlikte bütün canlıları, kuşları, hayvanları, sürüngenleri de çıkar. Üresinler, verimli olsunlar, yeryüzünde çoğalsınlar.››18Nuh karısı, oğulları ve gelinleriyle birlikte gemiden çıktı.19Bütün hayvanlar, sürüngenler, kuşlar, yeryüzünde yaşayan her tür canlı da gemiyi terk etti.20Nuh RAB'be bir sunak yaptı. Orada bütün temiz sayılan hayvanlarla kuşlardan yakmalık sunular sundu.21Güzel kokudan hoşnut olan RAB içinden şöyle dedi: ‹‹İnsanlar yüzünden yeryüzünü bir daha lanetlemeyeceğim. Çünkü insan yüreğindeki eğilimler çocukluğundan beri kötüdür. Şimdi yaptığım gibi bütün canlıları bir daha yok etmeyeceğim.22‹‹Dünya durdukça Ekin ekmek, biçmek, Sıcak, soğuk, Yaz, kış, Gece, gündüz hep var olacaktır.››
Yaratılış 8
Nya Levande Bibeln
Biblica'dan1Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.2De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.3-4Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.5Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.6Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret7och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.8Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,9men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.10Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,11och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.12En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.13Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.14Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.15-16Då sa Gud till Noa: "Nu kan ni alla gå ut.17Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många."18-19Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.20Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.21Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: "Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.22Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt."