1Yusuf kendini babasının üzerine attı, ağlayarak onu öptü.2Babasının cesedini mumyalamaları için özel hekimlerine buyruk verdi. Hekimler İsrail'i mumyaladılar.3Bu iş kırk gün sürdü. Mumyalama için bu süre gerekliydi. Mısırlılar İsrail için yetmiş gün yas tuttu.4Yas günleri geçince, Yusuf firavunun ev halkına, ‹‹Eğer benden hoşnut kaldınızsa, lütfen firavunla konuşun›› dedi,5‹‹Babam bana ant içirdi: ‹Ölmek üzereyim. Beni Kenan ülkesinde kendim için kazdırdığım mezara gömeceksin› dedi. Şimdi lütfen firavuna bildirin, izin versin gideyim, babamı gömüp geleyim.››6Firavun, ‹‹Git, babanı göm, andını yerine getir›› dedi.7Böylece Yusuf babasını gömmeye gitti. Firavunun bütün görevlileri, sarayın ve Mısır'ın ileri gelenleri ona eşlik etti.8Yusuf'un bütün ailesi, kardeşleri, babasının ev halkı da onunla birlikteydi. Yalnız çocukları, davarlarla sığırları Goşen'de bıraktılar.9Arabalarla atlılar da onları izledi. Büyük bir alay oluşturdular.10Şeria Irmağı'nın doğusunda Atat Harmanı'na varınca, yüksek sesle, acı acı ağıt yaktılar. Yusuf babası için yedi gün yas tuttu.11O bölgede yaşayan Kenanlılar, Atat Harmanı'ndaki yası görünce, ‹‹Mısırlılar ne kadar hüzünlü yas tutuyor!›› dediler. Bu yüzden, Şeria Irmağı'nın doğusundaki bu yere Avel-Misrayim[1] adı verildi.12Yakup'un oğulları, babalarının vermiş olduğu buyruğu tam tamına yerine getirdiler.13Onu Kenan ülkesine götürüp Mamre yakınlarında Makpela Tarlası'ndaki mağaraya gömdüler. O mağarayı mezar yapmak üzere tarlayla birlikte Hititli Efron'dan İbrahim satın almıştı.14Yusuf babasını gömdükten sonra, kendisi, kardeşleri ve onunla birlikte babasını gömmeye gelenlerin hepsi Mısır'a döndüler.
Yusuf Kardeşlerine Güven Veriyor
15Babalarının ölümünden sonra Yusuf'un kardeşleri, ‹‹Belki Yusuf bize kin besliyordur›› dediler, ‹‹Ya ona yaptığımız kötülüğe karşılık bizden öç almaya kalkarsa?››16-17Böylece Yusuf'a haber gönderdiler: ‹‹Babamız ölmeden önce Yusuf'a şöyle deyin diye buyurmuştu: ‹Kardeşlerin sana kötülük yaptılar, lütfen onların suçunu, günahını bağışla.› Ne olur şimdi günahımızı bağışla. Biz babanın Tanrısı'nın kullarıyız.›› Yusuf bu haberi alınca ağladı.18Bunun üzerine kardeşleri gidip onun önünde yere kapanarak, ‹‹Senin köleniz›› dediler.19Yusuf, ‹‹Korkmayın›› dedi, ‹‹Ben Tanrı mıyım?20Siz bana kötülük düşündünüz, ama Tanrı bugün olduğu gibi birçok halkın yaşamını korumak için o kötülüğü iyiliğe çevirdi.21Korkmanıza gerek yok, size de çocuklarınıza da bakacağım.›› Yüreklerine dokunacak güzel sözlerle onlara güven verdi.
Yusuf'un Ölümü
22Yusuf'la babasının ev halkı Mısır'a yerleştiler. Yusuf yüz on yıl yaşadı.23Efrayim'in üç göbek çocuklarını gördü. Manaşşe'nin oğlu Makir'in çocukları onun elinde doğdu.24Yusuf yakınlarına, ‹‹Ben ölmek üzereyim›› dedi, ‹‹Ama Tanrı kesinlikle size yardım edecek; sizi İbrahim'e, İshak'a, Yakup'a ant içerek söz verdiği topraklara götürecek.››25Sonra onlara ant içirerek, ‹‹Tanrı kesinlikle size yardım edecek›› dedi, ‹‹O zaman kemiklerimi buradan götürürsünüz.››26Yusuf yüz on yaşında öldü. Onu mumyalayıp Mısır'da bir tabuta koydular.
1Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.2Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.3Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.4När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:5"Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt."6Farao lovade honom detta. "Gå och begrav din far, som du lovat honom", sa han.7Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,8och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.9Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.10När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.11Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder "Egyptiska sörjare", för de sa: "Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier."12-13Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.
Josef tar väl hand om sina bröder
14Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.15Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. "Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom", sa de.16-17Därför sände de bud till honom och sa: "Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss." När Josef läste meddelandet brast han i gråt.18Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: "Vi är dina slavar."19Men Josef sa till dem: "Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.20Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.21Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer." Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.23Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.24"Snart kommer jag att dö", sa Josef till sina bröder. "Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar."25Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.26Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.