Turkish Bible Society'dan1Yusuf gidip firavuna, ‹‹Babamla kardeşlerim davarları, sığırları ve bütün eşyalarıyla Kenan ülkesinden geldiler›› diye haber verdi, ‹‹Şu anda Goşen bölgesindeler.››2Sonra kardeşlerinden beşini seçerek firavunun huzuruna çıkardı.3Firavun Yusuf'un kardeşlerine, ‹‹Ne iş yapıyorsunuz?›› diye sordu. ‹‹Biz kulların atalarımız gibi çobanız›› diye yanıtladılar,4‹‹Bu ülkeye geçici bir süre için geldik. Çünkü Kenan ülkesinde şiddetli kıtlık var. Davarlarımız için otlak bulamıyoruz. İzin ver, Goşen bölgesine yerleşelim.››5Firavun Yusuf'a, ‹‹Babanla kardeşlerin yanına geldiler›› dedi,6‹‹Mısır ülkesi senin sayılır. Onları ülkenin en iyi yerine yerleştir. Goşen bölgesine yerleşsinler. Sence aralarında becerikli olanlar varsa, davarlarıma bakmakla görevlendir.››7Yusuf babası Yakup'u getirip firavunun huzuruna çıkardı. Yakup firavunu kutsadı.8Firavun, Yakup'a, ‹‹Kaç yaşındasın?›› diye sordu.9Yakup, ‹‹Gurbet yıllarım yüz otuz yılı buldu›› diye yanıtladı, ‹‹Ama yıllar çabuk ve zorlu geçti. Atalarımın gurbet yılları kadar uzun sürmedi.››10Sonra firavunu kutsayıp huzurundan ayrıldı.11Yusuf babasıyla kardeşlerini Mısır'a yerleştirdi; firavunun buyruğu uyarınca onlara ülkenin en iyi yerinde, Ramses bölgesinde mülk verdi.12Ayrıca babasıyla kardeşlerine ve babasının ev halkına, sahip oldukları çocukların sayısına göre yiyecek sağladı.
Kıtlık Şiddetleniyor
13Kıtlık öyle şiddetlendi ki, hiçbir ülkede yiyecek bulunmaz oldu. Mısır ve Kenan ülkeleri kıtlıktan kırılıyordu.14Yusuf sattığı buğdaya karşılık Mısır ve Kenan'daki bütün paraları toplayıp firavunun sarayına götürdü.15Mısır ve Kenan'da para tükenince Mısırlılar Yusuf'a giderek, ‹‹Bize yiyecek ver›› dediler, ‹‹Gözünün önünde ölelim mi? Paramız bitti.››16Yusuf, ‹‹Paranız bittiyse, davarlarınızı getirin›› dedi, ‹‹Onlara karşılık size yiyecek vereyim.››17Böylece davarlarını Yusuf'a getirdiler. Yusuf atlara, davar ve sığır sürülerine, eşeklere karşılık onlara yiyecek verdi. Bir yıl boyunca hayvanlarına karşılık onlara yiyecek sağladı.18O yıl geçince, ikinci yıl yine geldiler. Yusuf'a, ‹‹Efendim, gerçeği senden saklayacak değiliz›› dediler, ‹‹Paramız tükendi, davarlarımızı da sana verdik. Canımızdan ve toprağımızdan başka verecek bir şeyimiz kalmadı.19Gözünün önünde ölelim mi? Toprağımız çöle mi dönsün? Canımıza ve toprağımıza karşılık bize yiyecek sat. Toprağımızla birlikte firavunun kölesi olalım. Bize tohum ver ki ölmeyelim, yaşayalım; toprak da çöle dönmesin.››20Böylece Yusuf Mısır'daki bütün toprakları firavun için satın aldı. Mısırlılar'ın hepsi tarlalarını sattılar, çünkü kıtlık onları buna zorluyordu. Toprakların tümü firavunun oldu.21Yusuf Mısır'ın bir ucundan öbür ucuna kadar bütün halkı köleleştirdi[1].22Yalnız kâhinlerin toprağını satın almadı. Çünkü onlar firavundan aylık alıyor, firavunun bağladığı aylıkla geçiniyorlardı. Bu yüzden topraklarını satmadılar.23Yusuf halka, ‹‹Sizi de toprağınızı da firavun için satın aldım›› dedi, ‹‹İşte size tohum, toprağı ekin.24Ürün devşirdiğinizde, beşte birini firavuna vereceksiniz. Beşte dördünü ise tohumluk olarak kullanacak ve ailelerinizle, çocuklarınızla yiyeceksiniz.››25‹‹Canımızı kurtardın›› diye karşılık verdiler, ‹‹Efendimizin gözünde lütuf bulalım. Firavunun kölesi oluruz.››26Yusuf ürünün beşte birinin firavuna verilmesini Mısır'da toprak yasası yaptı. Bu yasa bugün de yürürlüktedir. Yalnız kâhinlerin toprağı firavuna verilmedi.27İsrail Mısır'da Goşen bölgesine yerleşti. Orada mülk sahibi oldular, çoğalıp arttılar.28Yakup Mısır'da on yedi yıl yaşadı. Ömrü toplam yüz kırk yedi yıl sürdü.29Ölümü yaklaşınca, oğlu Yusuf'u çağırıp, ‹‹Eğer benden hoşnut kaldınsa, lütfen elini uyluğumun altına koy›› dedi, ‹‹Bana sevgi ve sadakat göstereceğine söz ver. Lütfen beni Mısır'da gömme.30Atalarıma kavuştuğum zaman beni Mısır'dan çıkarıp onların yanına göm.›› Yusuf, ‹‹Dediğin gibi yapacağım›› diye karşılık verdi.31İsrail, ‹‹Ant iç›› dedi. Yusuf ant içti. İsrail yatağının başı ucunda eğilip[2] RAB'be tapındı.
Yaratılış 47
Nya Levande Bibeln
Biblica'dan1När de kom fram gick Josef in för att träffa Farao. "Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land, med alla sina hjordar och tillhörigheter", rapporterade han. "De önskar bosätta sig i Gosens land."2Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för Farao.3Farao frågade dem: "Vad har ni för yrke?"De svarade: "Vi är herdar, som våra förfäder.4Vi har kommit för att bo här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber om tillstånd att få bosätta oss i Gosens land."5-6Farao sa då till Josef: "Välj ut vilken plats du vill åt dem, där de kan bo. Ge dem det bästa landet i Egypten. Gosen passar utmärkt. Och om någon av dem är skicklig nog, så gör honom ansvarig också för mina hjordar."7Sedan tog Josef sin far Jakob till Farao, och Jakob välsignade Farao.8"Hur gammal är du?" frågade Farao honom.9Jakob svarade: "Jag har levt i långa och hårda år, men jag är inte alls så gammal som många av mina förfäder blev."10Sedan välsignade Jakob Farao än en gång, innan han gick därifrån.11Josef gav de bästa områdena i Egypten, Rameses land, åt sin far och sina bröder, precis som Farao hade befallt.12De fick också ett underhåll, vars storlek var beroende av hur många personer de hade att försörja.13Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.14Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.15Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:"Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?"16"Nåväl", svarade Josef. "Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat."17Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.18Följande år kom de tillbaka igen och sa: "Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.19Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet."20Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.21På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.22Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.23Sedan sa Josef till folket: "Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.24Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn."25"Du har räddat våra liv", sa de. "Vi blir gärna Faraos slavar."26Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.
Jakob välsignar Josef
27Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.28Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.29När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: "Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,30utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder." Och Josef lovade att göra så.31"Svär att du kommer att göra det", fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.