1Lea'yla Yakup'un kızı Dina bir gün yöre kadınlarını ziyarete gitti.2O bölgenin beyi Hivli Hamor'un oğlu Şekem Dina'yı görünce tutup ırzına geçti.3Yakup'un kızına gönlünü kaptırdı. Dina'yı sevdi ve ona nazik davrandı.4Babası Hamor'a, ‹‹Bu kızı bana eş olarak al›› dedi.5Yakup kızı Dina'nın kirletildiğini duyduğunda, oğulları kırda hayvanların başındaydı. Yakup onlar gelinceye kadar konuşmadı.6Bu arada Şekem'in babası Hamor konuşmak için Yakup'un yanına gitti.7Yakup'un oğulları olayı duyar duymaz kırdan döndüler. Üzüntülü ve çok öfkeliydiler. Çünkü Şekem Yakup'un kızıyla yatarak İsrail'in onurunu kırmıştı. Böyle bir şey olmamalıydı.8Hamor onlara, ‹‹Oğlum Şekem'in gönlü kızınızda›› dedi, ‹‹Lütfen onu oğluma eş olarak verin.9Bizimle akraba olun. Birbirimize kız verip kız alalım.10Bizimle birlikte yaşayın. Ülke önünüzde, nereye isterseniz yerleşin, ticaret yapın, mülk edinin.››11Şekem de Dina'nın babasıyla kardeşlerine, ‹‹Bana bu iyiliği yapın, ne isterseniz veririm›› dedi,12‹‹Ne kadar başlık ve armağan isterseniz isteyin, dilediğiniz her şeyi vereceğim. Yeter ki, kızı bana eş olarak verin.››13Kızkardeşleri Dina'nın ırzına geçildiği için, Yakup'un oğulları Şekem'le babası Hamor'a aldatıcı bir yanıt verdiler.14‹‹Olmaz, kızkardeşimizi sünnetsiz bir adama veremeyiz›› dediler, ‹‹Bizim için utanç olur.15Ancak şu koşulla kabul ederiz: Bütün erkekleriniz bizim gibi sünnet olursa,16birbirimize kız verip kız alabiliriz. Sizinle birlikte yaşar, bir halk oluruz.17Eğer kabul etmez, sünnet olmazsanız, kızımızı alır gideriz.››18Bu öneri Hamor'la oğlu Şekem'e iyi göründü.19Ailesinde en saygın kişi olan genç Şekem öneriyi yerine getirmekte gecikmedi. Çünkü Yakup'un kızına aşıktı.20Hamor'la oğlu Şekem durumu kent halkına bildirmek için kentin kapısına gittiler.21‹‹Bu adamlar bize dostluk gösteriyor›› dediler, ‹‹Ülkemizde yaşasınlar, ticaret yapsınlar. Topraklarımız geniş, onlara da yeter, bize de. Birbirimize kız verip kız alabiliriz.22Yalnız, şu koşulla bizimle birleşmeyi, birlikte yaşamayı kabul ediyorlar: Bizim erkeklerin de kendileri gibi sünnet olmasını istiyorlar.23Böylece bütün sürüleri, malları, öbür hayvanları da bizim olur, değil mi? Gelin onlarla anlaşalım, bizimle birlikte yaşasınlar.››24Kent kapısından geçen herkes Hamor'la oğlu Şekem'in söylediklerini kabul etti ve kentteki bütün erkekler sünnet oldu.25Üçüncü gün erkekler daha sünnetin acısını çekerken, Yakup'un oğullarından ikisi -Dina'nın kardeşleri Şimon'la Levi- kılıçlarını kuşanıp kuşku uyandırmadan kente girip bütün erkekleri kılıçtan geçirdiler.26Hamor'la oğlu Şekem'i de öldürdüler. Dina'yı Şekem'in evinden alıp gittiler.27Sonra Yakup'un bütün oğulları cesetleri soyup kenti yağmaladılar. Çünkü kızkardeşlerini kirletmişlerdi.28Kentteki ve kırdaki davarları, sığırları, eşekleri ele geçirdiler.29Bütün mallarını, çocuklarını, kadınlarını aldılar, evlerindeki her şeyi yağmaladılar.30Yakup, Şimon'la Levi'ye, ‹‹Bu ülkede yaşayan Kenanlılar'la Perizliler'i bana düşman ettiniz, başımı belaya soktunuz›› dedi, ‹‹Sayıca azız. Eğer birleşir, bana saldırırlarsa, ailemle birlikte yok olurum.››31Şimon'la Levi, ‹‹Kızkardeşimize bir fahişe gibi mi davranmalıydı?›› diye karşılık verdiler.
1En dag gick Dina, Leas dotter, för att besöka några av grannflickorna,2men när hiveen Sikem, kung Hamors son, såg henne, tog han henne med sig och våldtog henne.3Han blev djupt förälskad i henne och försökte att vinna hennes kärlek.4Sedan talade han med sin far om detta. "Se till att jag får den där flickan för jag vill gifta mig med henne", krävde han.5Jakob fick snart veta vad som hade hänt, men eftersom hans söner var ute på åkrarna och tog hand om boskapen, fick de inget veta förrän de återvänt hem.6-7Under tiden gick kung Hamor, Sikems far, till Jakob och kom dit just när Jakobs söner kom tillbaka från åkrarna. De blev förtvivlade och oerhört upprörda över denna förnedring, som var en våldshandling mot dem allesammans.8Hamor sa till Jakob: "Min son Sikem är verkligen kär i din dotter, och han vill att hon ska bli hans hustru. Låt honom få gifta sig med henne.9-10Dessutom vill vi inbjuda ditt folk att komma hit och bo bland oss och låta dina döttrar gifta sig med våra söner, och vi vill ge våra döttrar som hustrur åt era unga män. Du kan slå dig ner var du än vill bland oss och ägna dig åt dina affärer och bli rik!"11Sedan talade Sikem till Dinas far och bröder: "Var goda mot mig och låt mig få henne till hustru", tiggde han. "Jag ska ge er vad ni än vill ha.12Det spelar ingen roll vilken hemgift eller gåva ni kräver, för jag ska betala den, bara ni ger mig er syster till hustru."13Eftersom Sikem hade behandlat deras syster så illa ljög hennes bröder för Sikem och Hamor och handlade oärligt.14De sa nämligen: "Det kan vi nog inte, för du är inte omskuren. Det skulle vara en skam för henne att gifta sig med en oomskuren man.15Men om alla era män låter omskära sig,16kan vi gifta bort våra döttrar och bo här och förena oss med er, så att vi kan bli ett folk.17Annars måste vi ta henne med oss och flytta härifrån."18-19Hamor och Sikem gick med på detta förslag och skyndade sig att göra som de hade föreslagit, för Sikem var mycket kär i Dina. Dessutom var han övertygad om att han kunde övertala de andra männen i staden, för han var mycket respekterad och populär.20Hamor och Sikem framträdde därför inför stadens styresmän och presenterade sitt förslag.21"Dessa män är våra vänner", sa de. "Låt oss inbjuda dem att bo här ibland oss och utöva sina yrken, för landet är stort nog att rymma dem, och vi kan gifta oss med deras döttrar och de med våra.22Men de tänker bara stanna här på ett villkor, att vi alla låter omskära oss på samma sätt som de.23Om vi gör det kommer allt de äger att bli vårt, och landet kommer att bli ännu rikare. Låt oss komma överens om detta, så att de bosätter sig här ibland oss."24Männen samtyckte och alla omskar sig.25Men tre dagar senare, när såren var ömma och varje rörelse kändes, tog Dinas två bröder Simeon och Levi sina svärd och gick in i staden och dödade utan motstånd varenda man där,26även Hamor och Sikem, och de befriade Dina i Sikems hus och återvände sedan till lägret.27Sedan gick alla Jakobs söner till staden och plundrade den, eftersom deras syster hade vanhedrats där.28De tog alla får och fäkreatur och åsnor - allt som de kunde lägga beslag på, både inne i staden och ute på åkrarna,29och de tog alla kvinnor och barn och allt av värde.30Då sa Jakob till Levi och Simeon: "Ni har gjort mig illa omtyckt av alla i hela landet - av kananeerna och perisseerna. Vi är så få att de nu säkert kommer och krossar oss, och på så sätt kommer vi alla att bli dödade."31"Men inte kunde vi tillåta honom att få behandla vår syster som en prostituerad?" svarade de.