1RAB verdiği söz uyarınca Sara'ya iyilik etti ve sözünü yerine getirdi.2Sara hamile kaldı; İbrahim'in yaşlılık döneminde, tam Tanrı'nın belirttiği zamanda ona bir erkek çocuk doğurdu.3İbrahim Sara'nın doğurduğu çocuğa İshak[1] adını verdi.4Tanrı'nın kendisine buyurduğu gibi oğlu İshak'ı sekiz günlükken sünnet etti.5İshak doğduğunda İbrahim yüz yaşındaydı.6Sara, ‹‹Tanrı yüzümü güldürdü›› dedi, ‹‹Bunu duyan herkes benimle birlikte gülecek.7Kim İbrahim'e Sara çocuk emzirecek derdi? Bu yaşında ona bir oğul doğurdum.››
Hacer'le İsmail Uzaklaştırılıyor
8Çocuk büyüdü. Sütten kesildiği gün İbrahim büyük bir şölen verdi.9Ne var ki Sara, Mısırlı Hacer'in İbrahim'den olma oğlu İsmail'in alay ettiğini görünce,10İbrahim'e, ‹‹Bu cariyeyle oğlunu kov›› dedi, ‹‹Bu cariyenin oğlu, oğlum İshak'ın mirasına ortak olmasın.››11Bu İbrahim'i çok üzdü, çünkü İsmail de öz oğluydu.12Ancak Tanrı İbrahim'e, ‹‹Oğlunla cariyen için üzülme›› dedi, ‹‹Sara ne derse, onu yap. Çünkü senin soyun İshak'la sürecektir.13Cariyenin oğlundan da bir ulus yaratacağım, çünkü o da senin soyun.››14İbrahim sabah erkenden kalktı, biraz yiyecek, bir tulum da su hazırlayıp Hacer'in omuzuna attı, çocuğunu da verip onu gönderdi. Hacer Beer-Şeva Çölü'ne gitti, orada bir süre dolaştı.15Tulumdaki su tükenince, oğlunu bir çalının altına bıraktı.16Yaklaşık bir ok atımı uzaklaşıp, ‹‹Oğlumun ölümünü görmeyeyim›› diyerek onun karşısına oturup hıçkıra hıçkıra ağladı.17Tanrı çocuğun sesini duydu. Tanrı'nın meleği göklerden Hacer'e, ‹‹Nen var, Hacer?›› diye seslendi, ‹‹Korkma! Çünkü Tanrı çocuğun sesini duydu.18Kalk, oğlunu kaldır, elini tut. Onu büyük bir ulus yapacağım.››19Sonra Tanrı Hacer'in gözlerini açtı, Hacer bir kuyu gördü. Gidip tulumunu doldurdu, oğluna içirdi.20Çocuk büyürken Tanrı onunlaydı. Çocuk çölde yaşadı ve okçu oldu.21Paran Çölü'nde yaşarken annesi ona Mısırlı bir kadın aldı.
İbrahim'le Avimelek Arasındaki Antlaşma
22O sırada Avimelek'le ordusunun komutanı Fikol İbrahim'e, ‹‹Yaptığın her şeyde Tanrı seninle›› dediler,23‹‹Onun için, Tanrı'nın önünde bana, oğluma ve soyuma haksız davranmayacağına ant iç. Bana ve konuk olarak yaşadığın bu ülkeye, benim sana yaptığım gibi iyi davran.››24İbrahim, ‹‹Ant içerim›› dedi.25İbrahim Avimelek'e bir kuyuyu zorla ele geçiren adamlarından yakındı.26Avimelek, ‹‹Bunu kimin yaptığını bilmiyorum›› diye yanıtladı, ‹‹Sen de bana söylemedin, ilk kez duyuyorum.››27Daha sonra İbrahim Avimelek'e davar ve sığır verdi. Böylece ikisi bir antlaşma yaptılar.28İbrahim sürüsünden yedi dişi kuzu ayırdı.29Avimelek, ‹‹Bunun anlamı ne, niçin bu yedi dişi kuzuyu ayırdın?›› diye sordu.30İbrahim, ‹‹Bu yedi dişi kuzuyu benim elimden almalısın›› diye yanıtladı, ‹‹Kuyuyu benim açtığımın kanıtı olsun.››31Bu yüzden oraya Beer-Şeva[2] adı verildi. Çünkü ikisi orada ant içmişlerdi.32Beer-Şeva'da yapılan bu antlaşmadan sonra Avimelek, ordusunun komutanı Fikol'la birlikte Filist yöresine geri döndü.33İbrahim Beer-Şeva'da bir ılgın ağacı dikti; orada RAB'bi, ölümsüz Tanrı'yı adıyla çağırdı.34Filist yöresinde konuk olarak uzun süre yaşadı.
1-2Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.3Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.4-5Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.6Sara sa: "Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.7Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!"
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,10vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på."11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.12Men Gud sa till Abraham: "Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.13Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din."14Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.15När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske16och gick bort och satte sig en bit därifrån. "Jag vill inte se honom dö", sa hon och brast ut i våldsam gråt.17Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: "Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.18Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar."19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.20-21Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: "Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör.23Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig."24Abraham svarade: "Det svär jag på!"25Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare.26"Detta är första gången jag hör talas om det", sa kungen. "Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?"27Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund.28-29Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: "Varför gör du så?"30Abraham svarade: "Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig."31Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund.32Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen.33Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet.34Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.