1İbrahim günün sıcak saatlerinde Mamre meşeliğindeki çadırının önünde otururken, RAB kendisine göründü.2İbrahim karşısında üç adamın durduğunu gördü. Onları görür görmez karşılamaya koştu. Yere kapanarak birine,3‹‹Ey efendim, eğer gözünde lütuf bulduysam, lütfen kulunun yanından ayrılma›› dedi,4‹‹Biraz su getirteyim, ayaklarınızı yıkayın. Şu ağacın altında dinlenin.5Madem kulunuza konuk geldiniz, bırakın size yiyecek bir şeyler getireyim. Biraz dinlendikten sonra yolunuza devam edersiniz.›› Adamlar, ‹‹Peki, dediğin gibi olsun›› dediler.6İbrahim hemen çadıra, Sara'nın yanına gitti. Ona, ‹‹Hemen üç sea[1] ince un al, yoğurup pide yap›› dedi.7Ardından sığırlara koştu. Körpe ve besili bir buzağı seçip uşağına verdi. Uşak buzağıyı hemen hazırladı.8İbrahim hazırlanan buzağıyı yoğurt ve sütle birlikte götürüp konuklarının önüne koydu. Onlar yerken o da yanlarında, ağacın altında durdu.9Konuklar, ‹‹Karın Sara nerede?›› diye sordular. İbrahim, ‹‹Çadırda›› diye yanıtladı.10RAB, ‹‹Gelecek yıl bu zamanda kesinlikle yanına döneceğim›› dedi, ‹‹O zaman karın Sara'nın bir oğlu olacak.›› Sara RAB'bin arkasında, çadırın girişinde durmuş, dinliyordu.11İbrahim'le Sara kocamışlardı, yaşları hayli ileriydi. Sara âdetten kesilmişti.12İçin için gülerek, ‹‹Bu yaştan sonra bu sevinci tadabilir miyim?›› diye düşündü, ‹‹Üstelik efendim de yaşlı.››13RAB İbrahim'e sordu: ‹‹Sara niçin, ‹Bu yaştan sonra gerçekten çocuk sahibi mi olacağım?› diyerek güldü?14RAB için olanaksız bir şey var mı? Belirlenen vakitte, gelecek yıl bu zaman yanına döndüğümde Sara'nın bir oğlu olacak.››15Sara korktu, ‹‹Gülmedim›› diyerek yalan söyledi. RAB, ‹‹Hayır, güldün›› dedi.
İbrahim Sodom için Yalvarıyor
16Adamlar oradan ayrılırken Sodom'a doğru baktılar. İbrahim onları yolcu etmek için yanlarında yürüyordu.17RAB, ‹‹Yapacağım şeyi İbrahim'den mi gizleyeceğim?›› dedi,18‹‹Kuşkusuz İbrahim'den büyük ve güçlü bir ulus türeyecek, yeryüzündeki bütün uluslar onun aracılığıyla kutsanacak.19Doğru ve adil olanı yaparak yolumda yürümeyi oğullarına ve soyuna buyursun diye İbrahim'i seçtim. Öyle ki, ona verdiğim sözü yerine getireyim.››20Sonra İbrahim'e, ‹‹Sodom ve Gomora büyük suçlama altında›› dedi, ‹‹Günahları çok ağır.21Onun için inip bakacağım. Duyduğum suçlamalar doğru mu, değil mi göreceğim. Bunları yapıp yapmadıklarını anlayacağım.››22Adamlar oradan ayrılıp Sodom'a doğru gittiler. Ama İbrahim RAB'bin huzurunda kaldı[2].23RAB'be yaklaşarak, ‹‹Haksızla birlikte haklıyı da mı yok edeceksin?›› diye sordu,24‹‹Kentte elli doğru kişi var diyelim. Orayı gerçekten yok edecek misin? İçindeki elli doğru kişinin hatırı için kenti bağışlamayacak mısın?25Senden uzak olsun bu. Haklıyı, haksızı aynı kefeye koyarak haksızın yanında haklıyı da öldürmek senden uzak olsun. Bütün dünyayı yargılayan adil olmalı.››26RAB, ‹‹Eğer Sodom'da elli doğru kişi bulursam, onların hatırına bütün kenti bağışlayacağım›› diye karşılık verdi.27İbrahim, ‹‹Ben toz ve külüm, bir hiçim›› dedi, ‹‹Ama seninle konuşma yürekliliğini göstereceğim.28Kırk beş doğru kişi var diyelim, beş kişi için bütün kenti yok mu edeceksin?›› RAB, ‹‹Eğer kentte kırk beş doğru kişi bulursam, orayı yok etmeyeceğim›› dedi.29İbrahim yine sordu: ‹‹Ya kırk kişi bulursan?›› RAB, ‹‹O kırk kişinin hatırı için hiçbir şey yapmayacağım›› diye yanıtladı.30İbrahim, ‹‹Ya Rab, öfkelenme ama, otuz kişi var diyelim?›› dedi. RAB, ‹‹Otuz kişi bulursam, kente dokunmayacağım›› diye yanıtladı.31İbrahim, ‹‹Ya Rab, lütfen konuşma yürekliliğimi bağışla›› dedi, ‹‹Eğer yirmi kişi bulursan?›› RAB, ‹‹Yirmi kişinin hatırı için kenti yok etmeyeceğim›› diye yanıtladı.32İbrahim, ‹‹Ya Rab, öfkelenme ama, bir kez daha konuşacağım›› dedi, ‹‹Eğer on kişi bulursan?›› RAB, ‹‹On kişinin hatırı için kenti yok etmeyeceğim›› diye yanıtladı.33RAB İbrahim'le konuşmasını bitirince oradan ayrıldı, İbrahim de çadırına döndü.
1Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen2lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.3-4"Mina herrar", sa han. "Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter5och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa."De svarade: "Det låter bra. Gör som du har sagt."6Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: "Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!"7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.8Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.9"Var är din fru Sara?" frågade de."I tältet", svarade Abraham.10Då sa Herren, för det var han: "Nästa år ska jag ge dig och Sara en son!" (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)11Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.12Därför skrattade Sara tyst för sig själv: "Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?"13Då frågade Gud Abraham: "Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?14Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig."15Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: "Jag skrattade inte!""Jo, det gjorde du visst!" svarade Herren.16Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.17"Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham?" frågade Gud.18"Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.19Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig."
Abraham ber för Sodom
20Och Herren fortsatte:21"Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det."22-23De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: "Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?24Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?25Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?"26Gud svarade: "Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull."27Då talade Abraham igen: "Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.28Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?"Gud sa: "Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga."29Då gick Abraham ännu längre och sa: "Tänk om det bara finns fyrtio?"Gud svarade: "Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga."30"Bli inte arg på mig", bad Abraham "utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där?"Gud svarade: "Jag ska inte göra det, om det finns trettio där."31Då sa Abraham: "Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga?"Gud svarade: "Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull."32Slutligen sa Abraham: "Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio?"Och Gud sa: "För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden."33När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.