1Karısı Saray Avram'a çocuk verememişti. Saray'ın Hacer adında Mısırlı bir cariyesi vardı.2Saray Avram'a, ‹‹RAB çocuk sahibi olmamı engelledi›› dedi, ‹‹Lütfen, cariyemle yat. Belki bu yoldan bir çocuk sahibi olabilirim.›› Avram Saray'ın sözünü dinledi.3Saray Mısırlı cariyesi Hacer'i kocası Avram'a karı olarak verdi. Bu olay Avram Kenan'da on yıl yaşadıktan sonra oldu.4Avram Hacer'le yattı, Hacer hamile kaldı. Hacer hamile olduğunu anlayınca, hanımını küçük görmeye başladı.5Saray Avram'a, ‹‹Bu haksızlık senin yüzünden başıma geldi!›› dedi, ‹‹Cariyemi koynuna soktum. Hamile olduğunu anlayınca beni küçük görmeye başladı. İkimiz arasında RAB karar versin.››6Avram, ‹‹Cariyen senin elinde›› dedi, ‹‹Neyi uygun görürsen yap.›› Böylece Saray cariyesine sert davranmaya başladı. Hacer onun yanından kaçtı.7RAB'bin meleği Hacer'i çölde bir pınarın, Şur yolundaki pınarın başında buldu.8Ona, ‹‹Saray'ın cariyesi Hacer, nereden gelip nereye gidiyorsun?›› diye sordu. Hacer, ‹‹Hanımım Saray'dan kaçıyorum›› diye yanıtladı.9RAB'bin meleği, ‹‹Hanımına dön ve ona boyun eğ›› dedi,10‹‹Senin soyunu öyle çoğaltacağım ki, kimse sayamayacak.11‹‹İşte hamilesin, bir oğlun olacak, Adını İsmail[1] koyacaksın. Çünkü RAB sıkıntı içindeki yakarışını işitti.12Oğlun yaban eşeğine benzer bir adam olacak, O herkese, herkes de ona karşı çıkacak. Kardeşlerinin hepsiyle çekişme içinde yaşayacak[2].››13Hacer, ‹‹Beni gören Tanrı'yı gerçekten gördüm mü?›› diyerek kendisiyle konuşan RAB'be ‹‹El-Roi[3]›› adını verdi.14Bu yüzden Kadeş'le Beret arasındaki o kuyuya Beer-Lahay-Roi[4] adı verildi.15Hacer Avram'a bir erkek çocuk doğurdu. Avram çocuğun adını İsmail koydu.16Hacer İsmail'i doğurduğunda, Avram seksen altı yaşındaydı.
1-2Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.3Sarai sa: "Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina."Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)4Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.5Då sa Sarai till Abram: "Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!"6"Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst," svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.7Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.8Ängeln frågade: "Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?""Jag är på flykt från min arbetsgivare," svarade Hagar.9-12Då sa ängeln: "Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar."13Därefter talade Hagar om Herren som "Gud som ser mig", för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: "Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det."14Senare kallades brunnen för "Brunnen som tillhör den Levande som ser mig". Den ligger mellan Kades och Bered.15Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.16Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.