1Bundan sonra büyük yetkiye sahip başka bir meleğin gökten indiğini gördüm. Yeryüzü onun görkemiyle aydınlandı.2Melek gür bir sesle bağırdı: ‹‹Yıkıldı! Büyük Babil yıkıldı! Cinlerin barınağı, Her kötü ruhun uğrağı, Her murdar ve iğrenç kuşun sığınağı oldu.3Çünkü bütün uluslar Azgın fuhşunun şarabından içtiler. Dünya kralları da Onunla fuhuş yaptılar. Dünya tüccarları Onun aşırı sefahatiyle zenginleştiler.››4Gökten başka bir ses işittim: ‹‹Ey halkım!›› diyordu. ‹‹Onun günahlarına ortak olmamak, Uğradığı belalara uğramamak için çık oradan!5Çünkü üst üste yığılan günahları göğe erişti, Ve Tanrı onun suçlarını anımsadı.6Babil nasıl davrandıysa, karşılığını ona aynen verin, Yaptıklarının iki katını ödeyin. Hazırladığı kâsedeki içkinin İki katını hazırlayıp ona içirin.7Kendini yücelttiği, sefahate verdiği oranda Istırap ve keder verin ona. Çünkü içinden diyor ki, ‹Tahtında oturan bir kraliçeyim, dul değilim. Asla yas tutmayacağım!›8Bu nedenle başına gelecek belalar -Ölüm, yas ve kıtlık- Bir gün içinde gelecek. Ateş onu yiyip bitirecek. Çünkü onu yargılayan Rab Tanrı güçlüdür.9‹‹Kendisiyle fuhuş yapan ve sefahatte yaşayan dünya kralları onu yakan ateşin dumanını görünce onun için ağlayıp dövünecekler.10Çektiği ıstıraptan dehşete düşecek, uzakta durup, ‹Vay başına koca kent, Vay başına güçlü kent Babil! Bir saat içinde cezanı buldun› diyecekler.11‹‹Dünya tüccarları onun için ağlayıp yas tutuyor. Çünkü mallarını satın alacak kimse yok artık.12-13Altını, gümüşü, değerli taşları, incileri, ince keteni, ipeği, mor ve kırmızı kumaşları, her çeşit kokulu ağacı, fildişinden yapılmış her çeşit eşyayı, en pahalı ağaçlardan, tunç, demir ve mermerden yapılmış her çeşit malı, tarçın ve kakule, buhur, güzel kokulu yağ, günnük, şarap, zeytinyağı, ince un ve buğdayı, sığırları, koyunları, atları, arabaları ve köleleri, insanların canını satın alacak kimse yok artık.14‹‹Diyecekler ki, ‹Canının çektiği meyveler elinden gitti, Bütün değerli ve göz alıcı malların yok oldu. İnsanlar bunları bir daha göremeyecek.›15Babil'de bu malları satarak zenginleşen tüccarlar, kentin çektiği ıstıraptan dehşete düşecekler. Uzakta durup ağlayacak, yas tutacaklar.16‹‹ ‹Vay başına, vay!› diyecekler. ‹İnce keten, mor ve kırmızı kumaş kuşanmış, Altın, değerli taş ve incilerle süslenmiş Koca kent!17-18Onca büyük zenginlik Bir saat içinde yok oldu.›19Başlarına toprak döktüler, yas tutup ağlayarak feryat ettiler: ‹Vay başına koca kent, vay! Denizde gemileri olanların hepsi Onun sayesinde, onun değerli mallarıyla Zengin olmuşlardı. Kent bir saat içinde viraneye döndü.›20Ey gök, kutsallar, elçiler, peygamberler! Onun başına gelenlere sevinin! Çünkü Tanrı onu yargılayıp hakkınızı aldı.››21Sonra güçlü bir melek değirmen taşına benzer büyük bir taşı kaldırıp denize atarak şöyle dedi: ‹‹Koca kent Babil de İşte böyle şiddetle atılacak Ve bir daha görülmeyecek.22Artık sende lir çalanların, ezgi okuyanların, Kaval ve borazan çalanların sesi Hiç işitilmeyecek. Artık sende hiçbir el sanatının ustası bulunmayacak. Sende artık değirmen sesi duyulmayacak.23Artık sende hiç kandil ışığı parlamayacak. Sende artık gelin güvey sesi duyulmayacak. Senin tüccarların dünyanın büyükleriydi. Bütün uluslar senin büyücülüğünle yoldan sapmıştı.24Peygamberlerin, kutsalların Ve yeryüzünde boğazlanan herkesin kanı Sende bulundu.››
1Efter allt detta såg jag en ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.2Han ropade med stark röst: ”Den stora staden Babylon har fallit. Hon har blivit en plats där demoner bor, ett tillhåll för alla onda andar, en plats där avskyvärda rovfåglar samlas.3Domen har fallit över den prostituerade, över den stad som drog med sig världens folk i sin sexuella lössläppthet och blev orsak till att de nu får dricka Guds vredes vin. Makthavarna i jordens alla länder har legat med henne, och affärsmän i hela världen har blivit rika på hennes omåttliga lyx och överflöd.”4Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga: ”Gå bort från henne, mitt folk, så att ni inte syndar tillsammans med henne och får samma straff som hon.5För hennes synder har staplats på varandra och når ända upp till himlen, och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.6Behandla henne som hon har behandlat er, ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort. Hon gav andra av sin dryck, så ge henne nu en dryck som är dubbelt så bitter.7Hon omgav sig med lyx och överflöd, så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg. Hon säger till sig själv: ’Jag sitter här som drottning. Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’8Men på en enda dag ska plågorna drabba henne. Hon ska få uppleva död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld, för Herren Gud som dömer henne är mäktig.9Världens makthavare, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och njöt av hennes lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester.10De kommer att stå på långt avstånd av rädsla för att drabbas av samma straff, och de ska ropa: ’Olycka, olycka har drabbat dig Babylon, du starka stad! I ett enda ögonblick har domen kommit över dig.’11Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras varor.12Det finns ingen marknad för deras guld och silver, deras ädelstenar och pärlor, deras tyger av linne och siden, deras mörkröda och lysande röda[1] tyger, deras välluktande trä, deras varor av elfenben och dyrbara träslag, deras koppar, järn och marmor,13deras kryddor, parfymer, salvor och rökelse, deras vin, olivolja, fint mjöl och vete, deras boskap, får och hästar, eller för deras vagnar, slavar och krigsfångar.14’Allt det vackra du längtade efter har gått förlorat’, ropar de. ’All den lyx och prakt som du värderade så högt kommer aldrig att tillhöra dig mer. Alltsammans är borta för alltid.’15Ja, affärsmännen, som blev rika genom att sälja detta till henne, ska stå där på avstånd av rädsla för att drabbas av samma straff, och de ska gråta och jämra sig och säga:16’Olycka, olycka har drabbat dig, du stora stad, som bar kläder av finaste linne och mörkröda och lysande röda tyger, och som hade smycken av guld, ädelstenar och pärlor.17I ett enda ögonblick försvann all din rikedom!’Och alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på långt avstånd,18och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det funnits en stad som denna!’19Och de ska strö jord på huvudet för att visa sin sorg, och de ska klaga och ropa: ’Olycka, olycka har drabbat denna stora stad, som gjorde alla fartygsägare rika genom sin längtan efter lyx. I ett enda ögonblick har allt gått förlorat.’20Men gläd er över hennes öde, du himmel och alla ni som tillhör Gud, och ni Jesus sändebud[2] och profeter som framfört hans budskap, för Gud har äntligen dömt henne för det hon gjorde mot er!”21Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa: ”Med samma kraft ska Babylon, den stora staden, störtas ner i djupet och försvinna för alltid.22Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor, flöjter och trumpeter höras i dig. Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig. Aldrig mer ska någon mala säd i dig.23Aldrig mer ska en lampa lysa i dig. Aldrig mer ska några glada röster från brud och brudgum höras i dig. Dina köpmän styrde handeln i hela världen, och du bedrog alla med din magi och ockultism.24På dina gator rann blodet från profeterna som framfört ditt budskap och från dem som tillhör Gud, ja, du såg till att människor mördades över hela världen.”