Romalılar 10 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

1 Kardeşler! İsrailliler'in kurtulmasını yürekten özlüyor, bunun için Tanrı'ya yalvarıyorum. 2 Onlara ilişkin tanıklık ederim ki, Tanrı için gayretlidirler; ama bu bilinçli bir gayret değildir. 3 Tanrı'nın öngördüğü doğruluğu anlamadıkları ve kendi doğruluklarını yerleştirmeye çalıştıkları için Tanrı'nın öngördüğü doğruluğa boyun eğmediler. 4 Oysa her iman edenin aklanması için Mesih, Kutsal Yasa'nın sonudur. 5 Musa, Kutsal Yasa'ya dayanan doğrulukla ilgili şöyle yazıyor: ‹‹Yasa'nın gereklerini yapan, onlar sayesinde yaşayacaktır.›› 6-7 İmana dayanan doğruluk ise şöyle diyor: ‹‹Yüreğinde, ‹Göğe -yani Mesih'i indirmeye- kim çıkacak?› ya da, ‹Dipsiz derinliklere -yani Mesih'i ölüler arasından çıkarmaya- kim inecek?› deme.›› 8 Ne deniyor? ‹‹Tanrı sözü sana yakındır, Ağzında ve yüreğindedir.›› İşte duyurduğumuz iman sözü budur. 9 İsa'nın Rab olduğunu ağzınla açıkça söyler ve Tanrı'nın O'nu ölümden dirilttiğine yürekten iman edersen, kurtulacaksın. 10 Çünkü insan yürekten iman ederek aklanır, imanını ağzıyla açıklayarak kurtulur. 11 Kutsal Yazı, ‹‹O'na iman eden utandırılmayacak›› diyor. 12 Çünkü Yahudi Grek ayrımı yoktur, aynı Rab hepsinin Rabbi'dir. Kendisini çağıranların tümüne eliaçıktır. 13 ‹‹Rab'bi adıyla çağıran herkes kurtulacak.›› 14 Ama iman etmedikleri kişiyi nasıl çağıracaklar? Duymadıkları kişiye nasıl iman edecekler? Tanrı sözünü yayan olmazsa, nasıl duyacaklar? 15 Sözü yaymaya gönderilmezlerse, sözü nasıl yayacaklar? Yazılmış olduğu gibi: ‹‹İyi haber müjdeleyenlerin ayakları ne güzeldir!›› 16 Ne var ki, herkes Müjde'ye uymadı. Yeşaya'nın dediği gibi: ‹‹Ya Rab, verdiğimiz habere kim inandı?›› 17 Demek ki iman, haberi duymakla, duymak da Mesih'le ilgili sözün yayılmasıyla olur. 18 Ama soruyorum: Onlar duymadılar mı? Elbet duydular. ‹‹Sesleri bütün yeryüzüne, Sözleri dünyanın dört bucağına ulaştı.›› 19 Yine soruyorum: İsrail anlamadı mı? Önce Musa, ‹‹Ben sizi ulus olmayanla kıskandıracağım, Anlayışsız bir ulusla sizi öfkelendireceğim›› diyor. 20 Sonra Yeşaya cesaretle, ‹‹Aramayanlar beni buldu, Sormayanlara kendimi gösterdim›› diyor. 21 Öte yandan İsrail için şöyle diyor: ‹‹Söz dinlemeyen, asi bir halka Bütün gün ellerimi uzatıp durdum.››

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

1 Kära syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. 2 Jag vet hur ivrigt de kämpar för att tjäna Gud, men de förstår inte vad det är han vill. 3 De förstår inte att Gud själv vill göra dem skuldfria inför honom, utan fortsätter att i egen kraft försöka bli felfria. Därför vägrar de också att acceptera hans erbjudande. 4 Men sedan Kristus kom, är Moses lag^[1] inte längre vägen till räddning, eftersom var och en nu kan bli skuldfri inför Gud genom att tro på det Kristus har gjort för oss.

Räddningen gäller alla

5 När det gäller våra möjligheter att bli skuldfria inför Gud genom att lyda Guds lag, lät ju Gud Mose skriva så här: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”^[2] 6 Men när det gäller att bli skuldfri inför Gud genom att tro, har Gud sagt i Skriften^[3]: ”Du behöver inte fråga dig själv: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus, så att han kan rädda oss). 7 Eller: ”Vem ska fara ner i djupet?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda). 8 Och vad har Gud mer sagt? Jo, att: ”Budskapet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tro på Jesus Kristus som vi sprider).^[4] 9 Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren^[5] och av hela hjärtat tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. 10 Det är vårt hjärtas tro som gör oss skuldfria inför Gud, och vår öppna bekännelse som räddar oss. 11 Gud har ju sagt i Skriften: ”Ingen som tror på honom ska bli besviken.”^[6] 12 Detta gäller för både judar och andra folk, för vi har alla samma Herre. Och han ger generöst av sitt goda till alla som tillber honom, 13 för det står också i Skriften: ”var och en som tillber Herren ska bli räddad”^[7].

Alla trodde inte på budskapet om Kristus

14 Men om människor ska kunna tillbe Kristus, måste de först tro på honom. Och om de ska kunna tro på honom, måste de först få höra om honom. Och om de ska få höra om honom, måste någon sprida budskapet till dem. 15-16 Och den som sprider budskapet, måste vara sänd av någon. Det är detta Gud talar om genom profeten Jesaja, när han säger: ”Vad underbart det är när någon kommer med goda nyheter!”^[8]Men alla israeliter trodde inte på de goda nyheterna, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?” 17 Tron kommer alltså av att man hör budskapet, det vill säga, budskapet om Kristus. 18 Men då blir min fråga: Har Israels folk verkligen hört budskapet om Kristus? Jo, visst har de hört det! Det står ju i Skriften^[9]: ”Budbärarnas budskap har nått hela jorden, deras ord har nått till världens ände.” 19 Men då säger jag: De kanske aldrig förstod budskapet? Jo, visst förstod de det. Redan för länge sedan varnade ju Gud Israels folk och lät säga genom Mose: ”Jag ska göra er svartsjuka genom att vända mig till sådana som inte är ett folk. Ja, ni ska bli arga på ett folk som saknar förstånd.”^[10] 20 Och Gud går så långt, att han genom profeten Jesaja säger: ”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig, och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.”^[11] 21 Men om Israels folk säger Gud: ”Hela tiden har jag varit beredd att försonas med dem, men de har varit olydiga och upproriska mot mig.”^[12]